Wednesday, December 20, 2006

Thursday, December 14, 2006

Lucky Lungs

Fåfängans moder slår till igen.
Hade en skitbra face-day, och beslöt mig för att bevara ögonblicket med min mobilkamera. Har jag inte lite Angelina-tendenser när jag anstränger mig?

Fåfängans moder har även tryckt i sig 10 pepparkakor på ungefär lika många sekunder, i ett ragefit. Skulle fortsatt med rökningen.

Remember kids; "Cigarettes keep you skinny and you mind off the rain."


Där är de, de två bilder jag roat mig med ikväll. Och nu, känns de inte så jävla kul längre...

Om jag skulle ha utställning skulle det här verket få heta.... "Copyrightviolation Inc."
För er bildade, kanske ni ser att första bilden är en ruta från Tank Girl. den andra är en Gorillaz bild.
Som jag pillat lite med och ersatt fejorna på.

Med mitt eget och min pojkväns.

Man skulle kunna kalla det en Hewlett-pastiche.
Men det är ju inte helt sant, now is it?




Wednesday, December 13, 2006

Demokratur

I avdelningen "Värdelöst vetande" hittar vi den här veckan:

Min playlist.



Min syster frågade mig om jag hade tips på några låtar, och samma sak frågade min bästa vän idag. (som påstår att jag var ett vandrande musiklexikon, eftersom jag kunde besvara hennes fråga på vilken låt som spelades sist i filmen "Crash")

Jag tipsade om bl a följande låtar:
(lägger till några...bara för att tvinga på er min goda smak. Igen.)

Koop - Koop Island Blues
Panic! at the disco - Lying is The Most Fun A Girl Can Have Without Taking Her Clothes Off
Temple of the Dog - Hunger Strike
Stereophonics - Local Boy In Photograph
Union of Knives - Taste for Harmony
Placebo - I Do

Blur - Tender
Metric - The Police and The Private
Ben Folds - Learn To Live With What You Are
Alice In Videoland - Radiosong
Orbital - Halcyon

The Killers - When You Were Young
Nat King Cole - Nature Boy
John Lennon - Instant Karma


Well, det var väl det. Och nu. Top Model-final så inni helvete.





Att teckna fult


När jag tog med SIC hem till familjen och visade upp vårt fina fanzin första gången, skrek mina föräldrar till i åsynen av vissa tecknares serier.

- Du ritade ju bättre än såhär när du var 10!?

Tjöt de förfärat, och jag försökte förklara för dem att det faktiskt är historien som är det viktigaste, inte nödvändigtvis hur det ser ut. Fast det förstod ju inte dom.

De har ju sett mina teckningar i över 20 år och vant sig vid en viss standard. Och det ska sägas, det har jag också.
Jag har blivit mindre kritisk med åren, men det finns saker som irriterar mig så gudförbannat.


1) Manga
Mitt tecknande fick nytt liv med mangan, när jag var runt 14.
Jag ritade manga i ungefär 4 år innan jag fattade.

"Vad ger det mig att rita som 1000-tals andra?"
Att utgå från en mall när man tecknar är så otroligt begränsande, och det finns inte mycket ny mark att hitta för en efter ett tag. Så jag la av. Började tecka som jag ville istället. Visst, bitar från mitt mangaförflutna finns kvar i mina bilder, det ser jag själv, men ändamålen främjar medlen. Det som funkar i en bild jag vill göra, gör jag. Oavsett vart inspirationen och kompositionen har sitt ursprung.


Och jag blir förbannad över den manga-trend som finns i sverige just nu. För tecknar man manga
FÅR MAN JOBB. Jag ville självmordsbomba Rabén&Sjögren när "Bert och kalla kriget" kom.
Illustrerad med manga. Illustratören gick på samma skola som jag går på nu, och det är ju schysst att han får jobb...

Men att ersätta en sån GRYM illustratör som Sonja Härdin med....manga? Det övergår mitt förstånd.

2) Galago
Jag älskade "Hey Princess" av Mats Jonsson . Men jag kräktes på sättet det var tecknat.
Samma sak med Åsa Grennwall. Jättebra historier (om ångesten inte blir för stor) men ...
Exemplen på kompetenta, bra, svenska historieberättare som ritar som ... mellanstadieelever är hur många som helst.

Sanningen verkar vara att om man tecknar fult så hamnar man genast med i DN kultur.
Det ger "cred" att teckna fult.
Nästan så att jag mår dåligt om jag jämför mig med andra svenska tecknare, oftast sedda i Galago.
Måste jag börja teckna slarvigt och naivistiskt för att få uppmärksamhet och igenkänning i min yrkesgrupp?

Bilden jag har med här ovan är en ruta från min serie-tutorial.
Texten som är med i samband med den lyder ungefär:

" ...det som är underbart med serier är att det är sidans helhetsintryck som är det viktiga.
Att varje serieruta inte behöver vara ett konstverk för att det ska bli en bra serie."

Och för mig är det sanning.
MEN det verkar som att flera svenska tecknare verkar tro att det gäller för HELA serier.
Och de hyllas för det.

There is something rotten in the comic state of Sweden.

Monday, December 11, 2006

Dumpad.

Skellefteguiden vill inte fortsätta sitt samarbete med mig. tydligen för att de:

"... anser det väldigt svårt att komma på olika teman till serier, som inte är stötande men ändå är roliga, har vi kommit fram till att inte köra någon serie i Guiden under nästa år.

Vi tycker du har gjort ett mycket bra jobb med de serier du gjort. Men tyvärr så räcker inte vår fantasi till att komma på vad du ska teckna som är Skellefteå igenkännande, ej så stötande, roligt och aktuellt."


Well, det var trevligt så länge det varade, och om sanningen ska fram så har jag väl alltid känt att de varit aningens för mesiga i sitt tidningsupplägg. Men hey! Det funkar för dom.
Deras format har funkat i över 10 år, så vem är jag att klaga?


Men att de använder ordet "stötande" två gånger i sitt koncisa, men korta mejl är något...oklart.
Personligen tycker jag inte att de serier jag gjort hittills varit stötande på någon nivå, men jag har iofs varit väldigt mild i mina serier av hänsyn till den breda publiken.
Skulle ha tagit ut svängarna mer om jag fick bestämma, but hey, det här jobbet är ju ganska likt prostitution så, vad kunden vill ha - får den.

Och jag kan ju omöjligt falla alla på läppen.

Saturday, December 09, 2006

Feministiska VS Antifeministiska serier


Jag började intressera mig för politik i 14-årsåldern och det lutade åt vänsterhållet, så när jag började gymnasiet anslöt jag mig till Ung Vänster. Jag har varit förtroendevald sen jag var 18 och sa upp mitt uppdrag när jag flyttade hit till Hofors. Vänsterpartiet i Gävle hörde av sig till mig och ville att jag skulle engagera mig här också, men jag tackade nej, eftersom att tanken med att flytta hit var att fokusera helhjärtat på mina studier - vilket, som ni förstått, går ut på att teckna serier.

De serier jag gör är inte medvetet feministiska. Jag berättar historier jag tycker är intressanta och bra. Och efter ett antal seminarier i Genus är jag säker på att jag förmodligen är så medveten om den könsmaktsordning som finns, att jag inte ens tänker på det när jag skriver eller tecknar.
Jag har inte ambitionen eller viljan att göra politiska serier, eftersom jag har engagerat mig på andra sätt genom åren och om jag vill fortsätta med det när jag är klar här, så kommer jag förmodligen att göra det genom politiska föreningar.


Inte då sagt, att jag utesluter politiska serier från min repetoar, det kanske kommer, men det har inte gjort det ÄN. Hursomhelst, inte sagt att politiska serier är dåliga, men exemplet jag visar här ovan, till vänster, signerat Kalle Strokirk, gjorde mig motiverad till att skriva om det.
(http://www.kallestrokirk.se/, hela serien finns under rubriken "Sune och Rödstrumporna")

Det förs redan en diskussion om det på Serieframjandets forum, där Kalle försvarar sina serier och lägger fram ännu fler förlegade åsikter (går att läsa här: http://forumet.serieframjandet.se/viewtopic.php?id=1452&p=1 ) där han, som i serien jag lagt upp, tydligen visar att han missförstått hela grejen.

Jag förstår ju att det är satir, jag är inte dum, men jag förfasas lite över att folk fortfarande missförstår den feministiska kamp som pågått så jävla länge. Är folk så tröga?
Eller är de bara rädda? Blinda kanske? ( höll själv nästan på att bli det av Kalle Strokirks kackiga bilder, iallafall) Vad Kalles syfte med sina serier är, framgår inte riktigt. Men vad det är är, så misslyckas han med det. Visst, en målgrupp som består av trångsynta gubbar kanske tycker att det är lite underhållande, men jag gör då fan inte det.


I andra ringhörnan hittar vi Liv Strömqvist, en av Sveriges mest uppmärksammade feministiska serietecknare ( hon håller just nu på med ett projekt tillsammans med Jan Bielecki, där de gör en feministisk sexserie. Titta på arbetsprocessen på: http://www.femisex.blogspot.com/ )
som i en intervju I Galago får frågorna:

Varför är alla kvinnliga serietecknare feminister?
Att många kvinnliga serietecknare är feminister beror nog på att det i den sk. serievärlden förekommit en extrem mansseparatism, jämförbar med det katolska prästerskapet. Jag kommer till exempel ihåg att jag upptäckte och älskade Galago när jag var 15-16 år, men att det verkligen var SÄLLSYNT att man såg någon kvinna som tecknat något där. Resultatet har varit att många serier cementerat och fört vidare extremt stereotypa och sexistiska könsroller, det finns en massa exempel på detta. Så jag tror att när kvinnor kommit i mer på seriemarknaden - som vi ju tydligt sett de senaste åren - så har dom varit rätt förbannade. Det är väldigt roligt och bra.

Är de det (feminister, alltså)?
Alla är kvinnliga serietecknare är såklart inte feminster, även om man skulle kunna hävda att det är en aktiv feministisk handling att ta makten över att beskriva verkligheten, alltså att bli subjekt istället för objekt. Jag tror att många kvinnliga serietecknare har en feministisk medvetenhet, men att de kan vara trötta på att bli instoppade i ett politiskt fack som feminister, bara för att de är kvinnor och skapar. Att deras konst inte blir bedömd som konst, vilken som helst, utan som "kvinnlig" konst , eller "feminisk" konst. Jag störs inte av detta dock, eftersom mina serier är väldigt uttalat feministiska och politiska.
Vad är en feminist?
Någon som har en medvetenhet om att det finns en ojämlik könsmaktsordning i samhället, tycker det är fel och vill ändra på det.
Är du en sån?
Ja, absolut.


Och hon slår verkligen huvudet på spiken, iallafall när det gäller mig, när hon säger att många kvinnliga serietecknare har en feministisk medvetenhet. Jag har aldrig blivit insatt i ett politiskt fack som tecknare, men det kanske kommer. Mina serier är varken riktade till män eller kvinnor.
Jag vill bara att de ska läsas av alla som finner underhållning i dem.

Fast jag kan ju säga det, för som serietecknare och illustratör tilldelas man ju ibland uppdrag, och skulle jag få ett sådant som var rasistiskt eller anitfeministiskt, eller whatever, så skulle jag tacka nej.

Tuesday, December 05, 2006

Spikey

Nej, det här ÄR inte det enda jag gör.
(men det spenderas likförbannat FÖR mycket tid på det...)

Har precis börjat tuscha en av sidorna till Lexivisionskursen, där jag har valt att göra en tutorial på hur man tecknar serier.
Fiffigt va? Ser rätt schysst ut än så länge OCH jag kombinerar tråkiga have to's med möjliga want to's. I min tutorial använder jag mig nämligen av en karaktär som jag förmodligen kommer att göra en längre serie på och göra projektarbete av. Så, lite karaktärsskissning medans jag gör något HELT annat.

Kommer dessutom att lägga upp min lilla kurs här på bloggen, den är i 3 delar, så ALLA förstår min arbetsprocess (även om jag vill få den att verka mer avancerad än vad den faktiskt är...)
och så att folk som vill teckna serier men inte vill tillbringa två år i Hofors, kan göra det i hemmets lugna vrå. Fast det kanske är dåligt. Innebär ju mer konkurrens...

PHPH visade lite intresse av ett möjligt samarbete, vilket gjorde mig jätteglad!
Hon är ju min största vardagshjältinna, så lite smickrad blir man ju...

Monday, December 04, 2006

Mitt senaste hatobjekt

Bill O'Reilly. Kommentator på nyhetskanalen FOX.
Det hela började en kväll när min käre Mattias (som inte bara gör mig väldigt lycklig utan också mer allmännbildad) visade det här klippet på Youtube:


http://www.youtube.com/watch?v=FFmVobiv8BU

Där O'Reilly intevjuar komikern Jon Stewart.
Kolla på klippet och lägg märke till hur han inte bara dumgör Stewarts publik genom att kalla dem "stoneslackers" typ 4 gånger, OCH att han refererar till sig själv som en av USAs tre MÄKTIGASTE män. Samt tar siffror helt från luften. Jag blev helt till mig av ilska och har nu tagit mig tiden (efter att ha skissat upp 3 sidor, såklart) att leta upp klipp som visar vilken idiot han är. Jag gillar att hata, men här är det fan extra befogat.


Hittade det här klippet; http://www.youtube.com/watch?v=dE2ZB_uHfRw
Där O'Reilly intervjuar Marilyn Manson, och misslyckas totalt med att misskreditera honom (som verkar vara utgångspunkten för VARJE INTERVJU HAN GÖR) eftersom Manson faktiskt råkar vara intelligent och vältalig, något som O'Reilly inte riktigt har haft med i beräkningen.

Till sist, ett klipp som inte gjorde mig förbannad, utan glad.
O'Reilly besöker Letterman (ni som känner mig vet att jag är en Leno-tjej, men här ser jag faktiskt tjusningen med karln.) för att diskutera sin nya bok och de pratar om Irak, bl a.


http://video.google.com/videoplay?docid=-7444434525630165719&sourceid=docidfeed&hl=en

Ett slående citat från Letterman under denna intervju är när han säger till O'Reilly att:

"you're putting words in my mouth, just like you put artificial facts in your head."

Sunday, December 03, 2006

Sista Alanbilderna.


Jag är ju ingen höjdare på att rita kräk (läs djur)
och det tog mig lååång tid innan Hanner övertalade mig till att Alan faktiskt var en reptil och inte en hund. Så han blev en skäggagam. Ska jag vara fyndig nu? jofan. Det är ju en skäggaLAN. Hoho! Jag är så fyndig.


Bilden av honom som djur blev crap. Det vet jag. Men kan man inte rita djur så är det inte så mycket att göra, eller hur?

Saturday, December 02, 2006

Lite roar små.

Ok, måste erkänna att jag har blivit lite av en blogg-nörd på sistone, men jag är ju av nyfiken natur och brist på saker som händer här i Hofors (dvs inget att skvallra om) så tar jag min tillflykt i kompletta främlingars liv.

Phonephucker är jag stammis hos, älskar den bloggen. Rapp och rolig brud, det där, men hon uppdaterar sin blogg kanske en gång i veckan, därav "otroheten" med andra bloggers.

Kellerman har inte bloggat på aslänge.

Så, jag har klickat på PhPh:s länkar och kom då, på nåt vänster fram till:
"Tjejer på Stureplan". (http://tjejerpastureplan.blogspot.com/)
Som jag uppfattar det är det 4 tjejkompisar som bloggar anonymt om sitt fantastiska uteliv/sexliv.

Jag kan inte hjälpa det. Jag är norrlänning. Jag har fördomar om människor som dessa. Förut sträckte det sig till alla människor från 08-området, men med åren har jag blivit visare (får man hoppas) och förstått att alla sthlmare inte är så dumma. Ni sthlmare som känner mig vet vilka ni är;P

Men här, på den här bloggen blir det fan bara ÄNNU värre.

Odödliga citat från bloggen:

"Kan man få HIV i Sverige?"
Jo, det kan man. Faktiskt.

"Enligt uppgifter var hon som svimmade på Lichters fest i Troppan från Ukraina.
Stackars tjej. Pinsamt att tappa stilen sådär."

Ja, harregud, vad vätskebrist och dyl är pinsamt.

"Jag hatar pappa!!!!
Det är lite jobbigt i familjen just nu. Min pappa är nämligen dum i huvet. Det var så, det som jag misstänkte förut. Han läser mina mail."


Ånej! Gör han? Alla dina hemlisar? Hur ska det gå?
Allvarligt? Hon är 21! Lyxproblem, säger Elin. Inlägget fortsätter med hur hennes straff mot den elake fadern som läser hennes mail kommer att vara att hon skiter i att åka till Nice och plugga. (något som man får anta att fadern betalar) Jobbigt liv du har, flicka lilla. Så avslutar hon inlägget med:

"Nu måste jag ta ett jobb? Hur får man ett jobb? Jag har ingen jobberfarenhet alls.
Praoade på pappas jobb i åttan. Lyfte lådor och sorterade papper.
Det kan man väl inte komma nånvart på?"


SIDENOTE
Kanske är en bra idé ändå? Att skaffa en gemensam blogg?
På så sätt blir ju inläggen mer varierande och förmodligen mer underhållande att läsa.

Tjejmaffian? Vad säger ni?
Lite som sex and the city fast i bloggform?

Friday, December 01, 2006

gör om, gör rätt


Så brukar det heta. Och i det här faller vill jag säga att, ja.
Det var värt ansträngningen.
Den här porträttkarikatyren blev MYCKET bättre.

Hmmm...håller på att fixa årets julklappar också.
Hoppas alla blir nöjda. Kan tänka mig att majoriteten inte blir det, iom att jag har värdelös fantasi när det gäller gåvor, men den här julen har jag tamejfan tillåmed kommit på ett TEMA.

Fatta. Tema.
Och glöm inte; det är tanken som räknas.

Thursday, November 30, 2006

Alan Rickman


Det som händer just nu är att vi har en porträttstudie. Det måste vara en känd person, vi ska göra ett porträtt, (som inte är en kopia av någon av våra referensbilder) en porträttkarikatyr, en bild av personen som ett djur (i färg) och en social/politisk karikatyr.

Mitt offer är Alan Rickman. Den enastående brittiske skådespelaren. Resultatet av det jag gjort hittills hittar ni här till vänster. Är inte riktigt nöjd, så det blir nog att göra om.

Hursomhelst, för att resten av världen ska förstå hur fantasiskt den här karln är ( för jag älskar ju att tvinga på folk min ypperliga smak) så pastar jag lite länkar:

Shakespeare gillar jag. Speciellt sonett 130. Och här under LÄSER Alan den. Perfetto.
http://www.youtube.com/watch?v=WdKCLYSS0oI

Jag brukar hävda att Alan Rickman är en av de sexigaste männen i världen.
Och det var filmen "An awfully big adventure" som fick upp mina ögon för det, vid relativ ung ålder. Här är det nån ( som upperbarligen är lite mer fanatisk, och har mindre att göra, än yours truly, som satt ihop utvalda klipp från den filmen till musik. whoho.)
http://www.youtube.com/watch?v=s66gJUJUIxQ

Här är del 1 av Samuel Becketts pjäs "Play". Alan har en av huvudrollerna. Jävligt bra.
Se den och skit i de andra länkarna.
http://www.youtube.com/watch?v=NdTjRumkT9k
Och här är del två:
http://www.youtube.com/watch?v=1EkI1KS3uRA

Jävlar. Youtube rocks my world alltså!

Meds

Okej, nu kommer jag att bli jäkligt personlig här. Visa en sida av mig som jag inte är särskilt stolt över.

Har ni läst "På spaning med Bridget Jones"? (säg vad ni vill, men lite chick-lit slinker emellanåt med i min läsning, det står jag för.)
Hursomhelst, om man är lagd åt det smått paranoida och nojiga hållet kan man lätt identifiera sig med Bridget i den boken.


Mattias åkte ju ifrån mig i förrgår. Saknar karln helt vansinnigt.
Men, eftersom jag tvättade hans mobil (se tidigare inlägg under rubriken "Saker man inte ska stoppa i tvättmaskinen") har han inte kunnat ringa mig.

TROTS att jag vet detta börjar jag ändå få för mig en massa tokigheter:
1) Han träffade en tjej på tåget ner till Göteborg och nu ska de gifta sig och flytta till Toscana.
2) Han har gjort slut med mig i smyg. (dvs, han säger det till alla utom mig och låter mig surt inse det om några dar efter att ha iggat mina telefonsamtal och msn-påhopp.)
3) Han dog på vägen ner. Satte en snus i halsen eller vad som helst. Kanske försökte han rädda en "hoppare"? Nobelt sätt att dö på, han är väldigt ädel, min karl.
(av nån anledning får jag för mig att de har lätt för att kola, de där små liven, dvs karlar)

Jag VET att alla dessa föreställningar är helt sjuka, men hur jag än försöker låta bli att tänka så, så händer det - per automatik.
Nån som har något botemedel? Förutom att han ringer då, för då är ju allt lugnt igen.
Är jag sjuk i huvet eller är det här helt normalt flickvänsbeteende?

Wednesday, November 29, 2006

Serielänkar

Dags att namedroppa lite, tänkte jag.
Göra er ofrälsta ( och datorsittande ) en tjänst och samtidigt puscha de som förtjänar att synas:P

I avdelningen "Svågerpolitik" (se människor jag känner)

http://skuggiz.livejournal.com/
Lisa Medins blogg. Hon går i min klass. Ritar bl a en sexig synthpopare som heter Axel.
Officiell hemsida:
http://www.LisaMedin.com/

http://www.sicmagazine.net/
Vårt (måste säga "vårt", har ju varit med sen the get-go) antologifanzin.
Köp SIC#5 fort som fan. Eller ja. när det väl är trycks, dvs. Typ nästa vecka?

http://www.uvett.se/
En till Hoe. Min största Hoe. Fast hon är ju som i London nu.
http://www.hellove.tk/
Stefs hemsida
http://www.marjaproductions.se/
Marja är en häftig tjej.
Hon har lärt mig säga "älgkuk" på finska.

I avdelningen "Människor som gått på Malmös Serietecknarskola" (se Rivaler) hittar vi:

http://www.biller.se/
Malin Biller. Det är något oemotståndligt med henne. Jag vill hata henne, men det går fan inte.
http://elstino.bilddagboken.se/
Stina Hjelm heter den här bruden. Hittade ingen blogg,
men här kan man titta på några av hennes grejer.


Annat:

http://luradigen.blogspot.com/
Vette fan vad killen heter, men han recenserar serier.

Jo. Tänkte ju posta "Kids" på myspace. Finns intresse för att jag ska göra det här också?
Klart ni vill, era snåla jävlar:P

Tuesday, November 28, 2006

Saker man inte ska stoppa i tvättmaskinen


Mattias har ju varit hos mig i över två veckor nu och det har varit svinmysigt. Och fastän jag inbillar mig att jag nog är världens bästa flickvän ganska ofta är ju inte verkligheten riktigt sådan.

För jag skulle ju ge sig på att tvätta under tiden Mattias var och hälsade på. Och det gjorde jag. Men på något sätt råkade Mattias mobiltelefon slinka med i jeanstvätten. Dumt. Jättedumt.
Så förlåt igen Mattias.

(till saken hör dessutom om samma sak hände i somras, när Mattias pappa råkade få med mobilen Mattias ersatte med den JAG tvättade. Snacka om bad laudry-karma.)

Jo. Det var inte riktigt anledningen till att jag slog mig ner här. Har inte bögat vid datorn på jättelänge, och jag har ibland benägenheten att ge mig in på Seriefrämjandets forum.
jag är inte medlem på seriefrämjandet (är på något sätt övertygad om att en liten bit av mig skulle dö om jag gjorde det.)

Varför?
Jo, för att såhär ligger det till: Seriefrämjandets forum är den största klubben för inbördes beundran jag NÅGONSIN sett.
Hela forumet verkar består av 90% äldre besserwissrar som älskar att diskutera Tintin och Carl Barks. De resterande 10% är antingen aspirerande yngre serietecknare som vill få in en fot i branschen eller ambitiösa serieälskare i största allmännhet.

När man sen får höra av andra forumhängare (who shall remain anonymous) hur det fungerar ramlar man ju nästan av stolen.
Henom påstår nämligen att om man är medlem i forumet kan man inte få sina grejer dissade där. Men om man är utomstående är det fritt fram att smutskasta dennes verk.

Och, jag vet inte om det bara är jag, men är det så seriesverige funkar vill jag fan inte vara en del av den.
Naomi Novak verkar ju vara ett grymt exempel på hur man bäst kringår systemet.
Hon sket i alla "så bör du göra" grejer och skickade helt enkelt sina grejer till amerikanska förlag. Och hennes första album kom ut nu i höst. Hoppsan!
Att jag sen har lite åsikter om hur "Unholy Kinship" är tecknad (se kackig linjeföring, dålig textning, men briljant färlagd och en overall mysig känsla) spelar ingen roll.
Hon gick sin egen väg och det ska hon fan ha cred för.

Thursday, November 16, 2006

Hello SouthAfrica, tell me how you're doing


Fick veta idag att det blir jag och Kalle som åker till Kwazulu Natal i februari som utbytesstudenter:P

Känslorna är blandade, kommer ju att vara ifrån Mattias i över fyra månader OCH att jag missar allt roligt som mina älskade klasskompisar kommer att hitta på. Men hell. Sydafrika. och ute blaskregnar det.

Fick besök av en sydafrikansk professor idag, Ian, som berättade att när han åkte från sydafrika var det 43 grader där.

Kalle kommer dessutom att tvinga mig att ta dykcert. För han vill dyka med vithajar. Ovh jag lovade honom att om jag nu, mot alla jävla odds, får åka så kommer jag att göra det med honom.

Oroa er inte, jag kommer att berätta allt som händer därnere här på bloggen. Vad fan ska jag göra med min lägenhet? Måste fixa pass också.

Monday, November 13, 2006

[hjaew-taeh haef'teeght]

Mattias kommer idag! Och Martin Kellerman skrev till mig på myspace och tackade för strippen:P
Best day EVER!!!

Öhm...Lite hyper trots att jag bara fått i mig en kopp kaffe... Jobba, kanske? Nejfan. Måste ju hem och röja upp i lägenheten (eller den 9e cirkeln av helvetet som den är just nu...)

Saturday, November 11, 2006

B-sida



uvett gillar inte Kellerman. men hon har tydligen INGET emot att hennes polare ligger med honom.

Tecknarkramp

Sida fyra av Kids ser helt okej ut, om man bortser från den tomma andra-rutan.
Blir inte klok på hur jag ska lägga upp den. Man vill ju skapa rätt stämning i den, och det är inte lättaste. Aja, folktomt på skolan just nu. Kalle och Martina gick just, och jag försöker få mig en skaparboost genom att sitta framför datorn. Hanner vägrade komma till skolan pga det muggiga vädret (fick själv bespruting av snöslask på låren 2 ggr på vägen till skolan, så jag förstår honom) DESSUTOM är kaffet slut och jag är fan för lat för att kila ner till bruket och köpa mer.


Är i mellanfasen av mitt serietecknande nu. Den som kommer vid varje serie då allt är halvklart och allt ter sig ganska dåligt. Och för er som känner mig så vet ni vad som väntar.
Jo, jag känner att allt jag gör är crap och att jag är den sämsta serietecknaren ever.
Men det går över, once we go to print. Jävlar vilken svengelska man börjat med.
Skyller på sydafrikanerna.

Funderar på om jag inte skulle ta och göra de där Linnékaraktärsskisserna?
(sidenote: nåt jubileum för honom är på G, tydligen är han född här i området och en elev på skolan har möjlighet att få göra ett seriealbum om hans liv. 20 papp får man betalt)

Och det är ju inte helt illa. Speciellt med tanke på att jag inte riktigt vet hur sommaren ser ut med jobbmöjligheter osv. Så jag borde nog satsa. Men grejen är den att jag får min käre granne som konkurrent och det ska sägas att uppdraget är som klippt och skuren för Kalles stil.
Men försöka går ju.

Jag saknar Mattias så in i norden, men han kommer hit på måndag och den tanken lugnar ner mig lite ( hade en litet Cillian Murphy- obsession i veckan så den kombon av saknad och ögongodis fick mig att bete mig lite som en katt i löpen...Hanner ville döda mig under "28 dagar senare"...)

Anyways, om ni är uttråkade av min blogg (har ju inte postat några bilder på ett tag så..)
kan ni ju titta in mina blogfavoriter:

http://phonephucker.blogspot.com
En tjej bloggar om sitt jobb som telefonhora. Kul och intressant läsning!

Sen måste jag ju nästan ha med en serierelaterad blogg också, och vilken passar inte bättre än Martin Kellermans? (för er som bara läser den här bloggen för att ni gillar mig som person och inte är det minsta intresserade av serier kan jag berätta att det är killen som gör strippserien "Rocky"...*suck*)
http://blog.myspace.com/martinkellerman

Friday, November 10, 2006

Trognaste fanet

Well, efter lite sömn och allmänn trötthet (natten fylld av feberaktiga serieidéer) så kollar man mejlen och det visar sig att man fått ett mail från *ser jävligt mallig ut* mitt fan. Andreas Eriksson.
Som skrev till mig angående min senaste post. Tack för responsen!

Mina drömmar (samt lite inspiration av Herr Kellerman...) har fått mig mer och mer sugen på att hålla på med humorserier, så jag tänkte kanske knåpa ihop en ikväll...om tid finnes, dvs;)
Håll koll!!! Kommer nog att göra en svensk OCH en engelsk version för myspace (som jag INTE för mitt liv förstod syftet med i början, konstiga männsikor som vill adda mig hela tiden..dumma amerikaner...men nu är helt beroende av...) kanske borde länka till min jävla myspace om nån bryr sig?
anyways: ---> http://www.myspace.com/inkdummy

Helgen kommer mest att bestå av jobb...(so what else is new?)

Tuesday, November 07, 2006

I Write Sins Not Tragedies

Funderar på att börja göra lite...mindre seriösa strippar på Team Skellhell-temat...
och lägga upp här, som en sorts B-sidor?

Finns det intresse så hör av er ffs! Kan inte nån jävel kommentera något, så man får en morot?
Iofs är det alltid bra att ha nånstans att ventilera saker och ting, men...KOM IGEN!
I'm a presswhore, jag gör allt för att synas. Finns jag? Ingen aning. Blärgh.

Monday, November 06, 2006

smile like you mean it


Att ha som yrke att vara "rolig" är nog det värsta man kan ge sig på. Sitter just nu och klurar på nästa guiden-serie. Har skissat upp hela skiten och tycker personligen att det är apkul.


MEN min testpublik fattar inte skämtet.
Så min fråga är ju då - HUR vet man vad som är kul och inte?
Ska man lita på Pirinen (vilket jag anser att man faktiskt bör) så ska man tänka såhär:
Att om JAG tycker att det är roligt, så borde ju, by default, nån annan jävel tycka det också.

Men eftersom humor är något väldigt individuellt så kan det vara jäkligt svårt att veta.
Därav Laban-strippen här ovan.
Jag anser att Laban är den sämsta stripp-serien som finns och kan inte för hela min varelse förstå att NÅGON tycker att det är kul. MEN folk tycker ju uppenbarligen det, eftersom den fortfarande trycks i många av landets tidningar. Min styvmor, t ex, älskar ju Nalle Puh-stripparna i Norran (lokaltiding i Skellefteå) medans jag finner dom helt mesigt putslustiga.

Så...vad göra? Lita på min egen intuition eller lyssna på min testpublik?

The Monsters In My Tummy

Vette fan om det är bakfyllan som hänger kvar från i lördags, men ett visst obehag hänger kvar.
Började igårkväll, och Kalle trodde att det var en kemisk obalans i mig som var skurken, och obehaget försvann när vi satte på "Braveheart" men den kom tillbaka i morse.
What the hell is going on?
Lite som att ngt är på G som jag har noll kontroll över.
Eller paranoian kanske ökade när håret minskade?

Thursday, November 02, 2006

Brought to YOU - IN COLOUR!




Inte lätt alla gånger att ha en sån begåvad pojkvän som jag har. TITTA vilka underverk han gör med KIDS. Shit. Om jag hade så mycket skills i ena lillfingret hade jag varit rånöjd.

Tror att det här kommer att bli jääävligt bra.

Tuesday, October 31, 2006

Kids.


Där har ni sida 1 och 2. Utan text. Inga spoilers här inte... Sida 2 är inte riktigt klar än, ruta 2 har fortfarande detaljer som saknas + div småpill.

DET SNÖAR!

Vaknade av att ljuset i min lägenhet inte var det gamla, vanliga höstdassljuset utan (och efter att ha levat i hela 22 år så lär man sig att känna igen det här ljuset...SÄRSKILT eftersom man är Norrlänning to the core) SNÖ!!!
Det har snöat typ 15 cm under natten!! WIIIIII!
Fattas bara att Hanner kommer till skolan, så kan vi leka Narnia ihop:)
Han är ju snarlik Mr. Tumnus.


Jo, igår var jag och klasskompisen Angelika in till Gävle för lite sko och jackshopping.
Resan började bra, vi kom till tåget (kom fram till att det går ju så mycket snabbare att åka tåg till Gävle, så vi satsade på det.) Under resans gång träffade vi en etta att samtala med. MEN, av någon anledning blir ju folk lite deprimerade på hösten (och om man ska tro ryktena ligger ju Hofors med omnejd rätt högt på antal själmord per inevånare i Sverige) så...vi fick en "hoppare".
Lustigt - om man får använda såna ord i det här sammanhanget - eftersom Tim berättade att hans tjejs syster råkat ut för samma sak, dagen innan på väg till Gävle.

Sidenote: Varför väljer människor att ta livet av sig på sätt där de VET att de utsätter andra för sina hemskheter?

1) Föraren av tåget. Ska denne behöva ha ett antal liv på sitt samvete när pensionen kommer, bara för att folk inte orkar leva längre?

2) Personer som tar livet av sig bör ju veta om hur frustrerade och känslokalla människor som är mitt uppe i att ta sig från punkt A till punkt B blir? De kunde inte bry sig mindre om hur dåligt personen i fråga mådde. Vad de bryr sig om är hur lång tid det tar att skrapa bort vederbörande person från tågrälsen (och loket...)

Så varför utsätta sig för detta? Det finns, om man nu väljer att göra slut på sitt lidande (vilket jag inte är emot på något sätt, ditt liv är ditt, ingen annans, do as you please) så många andra sätt att ta det på utan att utsätta främlingar för psykiskt lidande/frustration/ilska.

Iallafall så får vi (efter lång väntan) en ersättningsbuss som som ska ta oss in till Gävle.
Och som alltid, får jag en full narkoman till sätespartner.
(ni vet, det finns folk som drar till sig "såna"... well, I'm one of those...)
Han verkade harmlös, och var säkert det, men när han berättade hur han just blivit utsläppt efter 10 år på kåken kan man inte hjälpa att känna en liten klump i magen. Men, han var inte hotfull på ngt sätt. Så på så sätt var det ingen fara. Men när han berättade att han var kallad till domstol för att dom skulle förkunnas och han skulle dra till Finland istället... Vad fan gör man?
Han berättade att han suttit inne för bankrån, värdetransportrån och mord.
OCH att han knarkat hur mycket som helst med Sveriges sportelit. Bl a en väldigt lustig anekdot om J-O Waldner. Så det kan gå. Lustigt hursomhelst.

Sunday, October 29, 2006

Black Hole

Började läsa det fantastiska albumet igår och blev klar imorse. Kalle ringde på, och jag öppnade med boken stadigt i min hand, yrvaken och inte särskilt pretty. Hanner berättade sen att Kalle sagt att jag såg "besatt ut". Men det blir lätt så.
Otroligt vackert illustrerad och fascinerande berättelse. När man sen vet att det tog TIO år för killen att göra den, uppskattar man den ännu mer.

Det är det som är nackdelen med serier. Folk tänker sällan på att det faktiskt TAR tid att göra dom. Att någon sitter timme efter timme, i mörkret, koffeinstinn med pennan krampaktigt i hand. Att det är något man gör på en kafferast.

Jag läste något i somras som gjorde mig lite förbannad på Loka Kanarps blogg.

Där hon skriver att hon ritar 90% för äran och 10% för att hon gillar det. Att hon aldrig sitter och ritar för att det är kul. VA!?

Okej, Loka. Ambition är bra. Det har jag med.
Men med den inställningen som Loka har, så kan jag inte hjälpa att det knyter åt i magen varje gång jag ser hennes serier. De är jättefina, handligen känns lite tunn ibland bara...

Men eftersom jag umgås varje dag med människor som verkligen BRINNER för seriemediet och skulle kunna kapa av sig en fot för att bli publicerad lika ofta som henne!
Hon har ju för fan släppt ett eget album.
Men skulle Loka lägga ner 10 år på en serie? Jag tror inte det. Då krävs det love.
(fast skulle jag det? haha, är så förbannat otålig, så det är nog tveksamt...)
Iofs känner jag inte Loka. Och avund är ju naturligtvis en stor del av det här blogg-inlägget.
Det kan inte förnekas. OK, jag erkänner. Det är BARA avund. Fine.

Men Sveriges serievärld är så förbannat begränsad. Och jag är inte Galago-material.
Och jag tecknar ju inte manga heller. Jag KAN men jag VILL inte.

Då är det bra att SIC finns iaf. Ett sätt att få ut mina grejer på.
Har nästan tuschat klart förstasidan till "Kids". Ser faktiskt inte så dåligt ut, om jag får säga det själv. Ska posta den här imorrn.
Fick dessutom en lösning på hur jag skulle lösa voiceover-dilemmat som jag ställts inför med Kids, genom att läsa Black Hole.
Nej, tillbaka till ljusbordet snart.

Kiss 'n' hug!

Friday, October 27, 2006

Ladies Who Lunch (med Pirinen)


Jo, eftersom jag sover konstigt och inte riktigt håller reda på dagar så visade det sig att Pirinen skulle komma idag!

Väldigt ödmjuk och mysig man, den där Pirinen.
Rolig och tystlåten. Bajshumor blandat med en sofistikerad sida. Ville be om autograf, men tordes inte. VARFÖR vågade jag inte be om det!?! va?

Vi åt lunch med honom-Hanner, Egil, Kalle, Olle och jag. Och skolans rektor, Johan. (jag åt fisk, Pirinen åt korv)
Sen kom han förbi min ateljé och berömde mina tajta linjer. Det kändes bra.

Under föreläsningen ritade jag den här bilden. Den började som en egen version av "Flicka med pärlörhänge" som sen skulle sitta vid skampålen och sen blev jag helt psychadelic av Pirinens konstnärsprat. "Som att hans ande uppfyllde min varelse". Höhö. Eller nåt. Serieveckan på Gävles Bibliotek börjar imorrn. Jag ska sitta där på onsdag och se söt ut och kanske klottra lite. I dunno. Vi har inte direkt fått några anvisningar. Bara tröjor vi ska ha på oss. Kom och säg hej, vettja.

Thursday, October 26, 2006

Kids (Rise from the ashes)


Jo, eftersom min barnbok blev det fulaste jag nånsin gjort
(på allvar... det är faktiskt så. INGEN får se den.)

känner jag att jag behöver en liten..."paus" från mig själv.

Och det tänker jag göra genom att lägga tarot-serien på is,
och göra serien "Kids" istället, som min polare Jon skrivit manus till. Satte mig ner och började skissa på första sidan idag, och slutresultatet ser ni till vänster.

Och det, mina kära vänner, är nog den nogrannaste skiss jag NÅNSIN gjort.

Gillar inte att göra skisser (min grej är lätta skisser, typ "här är en boll, det är huvet, lite pinnar till armar - klart!")
Men eftersom det inte är jag som skrivit manus till det här känns det som att jag måste vara mer genomtänkt och organiserad.

Hanner (http://Hanner.fetalines.se ) som är chefsredaktör för SIC och en nära vän, (som dessutom gör en cameo i min senaste serie i Skellefteguiden - killen i grönt...) sa när jag berättade hur jag tänkte göra att:

- Jag tror inte att du kommer att klara det. Samarbeten är inte din grej.
Du är för stor individualist för det.


Sant kanske, men jag tror att det här blir bra. Faktiskt. Så länge Jon kommer med invändningar och så. Dessutom är manus så bra att det känns som att jag vill göra det rättvisa.
Tänker nog göra den helt i svartvitt, inga gråtoner whatsoever and if so, bara laveringar..
Kan bli skitsnyggt.


Annars? Jo, Joakim Pirinen kommer hit nästa vecka. Likaså lillasyster Reneé.
Så det är kul att ha ngt att se fram emot på så sätt;)

En lustig sidenote:
Reneé nämnde att två personer som läst senaste serien i guiden inte visste vad en latté var.
Hahahahahahaaha!!!!

Friday, October 13, 2006

Thursday, October 12, 2006

Owned by Life.

Alltså, ok, jag FATTAR att smak är något jävligt individuellt. Det gör jag verkligen. Men.

Kanske är det min hybris som förstör för mig?
Att när jag känner att något jag gjort är så JÄVLA GRYMT... att det kanske är crap?
Kan det vara så?

Jag kan ta ett nederlag (kanske gnäller lite i början, men)
så länge det faktiskt är en värdig vinnare i slutändan.
Ska någon slå mig är det fan bäst för dem att de whoppar mitt ass ordentligt! Annars blir jag ju bara förolämpad.

Och så är ju fallet ang. Hultsfred. Gick in på Rockpartys hemsida igår för att kolla vem som vann.
Dan Berglund heter han.
(http://www.danb.se)

Jag vet inte. Rockparty kanske inte gillar magra, långhåriga rockers... Eller orange? Eller skog? Eller relativt färdiga koncept överhuvudtaget?

Ok, jag har inte sett Dan B: s faktiska bidrag. Det kanske är grymt? MEN... de där små djuren med penisar i trynet på hans hemsida blev till en GIGANTISK nagel i ögat på mig.
Varför? Varför? Varför?
Det är fan bäst för honom att han gör något grymt... För... Jag gillar verkligen mitt bidrag.
Och jag är inte 5. Eller överkänslig. Jag har bara grym smak. Det är ett faktum.

Wednesday, October 11, 2006

Famous Boyfriend


Har äntligen fått manus till SIC#5 klart.
Och det slutfördes genom en slump, faktiskt.

Satt och snackade med Teddy och slängde iväg lite ideér, och vips!
Ett schysst avslut. Och ingen behövde dö den här gången;)

Riktigt nöjd med slutet och jag kommer att använda mig av 2 tarotbilder till. Jag älskar verkligen att göra om dom. Det är skitkul!
(och att de blir snyggare än orginalen gillar jag också)

Lägger upp en bild på det läckraste som gått i ett par byxor...
Nämligen Mattias. He's just so...manpretty.

Puss och kram alla barn! lägger upp sida 5 imorrn.

Dagens låt (förmodligen veckans, månadens even!):
METRIC - The Police and the Private

Tuesday, October 10, 2006

Sida 3 - som utlovat.


vette fan om det är någon som läser den här bloggen överhuvudtaget, men jag får väl inbilla mig det iallafall.

Andreas har inte installerat de fonter jag vill använda, så det är däför serien saknar text just nu, men förhoppningvis räcker det med bara bilderna just nu. Den svarta rutan ska det BARA vara text i. De är ganska talande av sig själva... lite problem med manus till den serien just nu.

Kommer inte på ett smidigt avslut och jag kan ju inte döda nån av huvudpersonerna som vanligt. Men det löser sig nog.

Var in på Rockpartys hemsida och det visar sig att vinnaren av Illustrationstävlingen skulle annonseras den 2 oktober.
Vilket innebär att jag inte vann. Fittigt värre.

Saknar Mattias. Hatar perspektiv. Borde äta något.

Monday, October 09, 2006

Dagens fanmail

Kollade förgäves min mail för svar från Rockparty, men ingalunda hade jag fått något.
MEN en ljuspunkt uppenbarade sig i min inbox! Ett mejl från en kille som heter Andreas.

Som skrev:

Tjena,
ibland blir man glatt överraskad.
När jag bläddrade igenomSkellefteguiden hos en polare igår hittade jag en serie i den –
detvar glada överraskning nr 1.
Och den var BRA också – det var gladaöverraskning nr 2.

Såpass bra att jag känner att jag måste skriva ochtala om att jag gillade den skarpt,
trots att det bara var enhalvsida. Fast jag hittade AIK-serien på nätet också,
och den var likabra så jag tror inte jag är för tidigt ute med mitt beröm.
Härlig fart på teckningarna och rapp dioalog, det gillar jag.


Keep up the goodwork! Blir det nåt mer för Skellefteguiden
(eller nån annan tidning för den delen)?


Och trots att jag bara fått i mig en och en halv kopp kaffe blev jag naturligtvis så till mig i trosorna att jag skrek rätt ut av förtjusning.
Jag vet att hybris är gudarnas straff men det skiter jag fullständigt i.
Nån därute gillar det jag gör och något mer smickrande får man fan leta efter.

SÄRSKILT eftersom jag på bag in box-kvällen hemma hos mig i lördags, blev aspackad, for till Depå (vilket innebär den 9e cirkeln i diskotekväg) och bara EN kille raggade på mig (vilket var illa nog)
sen får jag veta av Klara att killen dessutom är HALVBLIND. Så snygg är jag, liksom.

Därför känns det jävligt bra när nån faktiskt tar sig tid att skriva ett litet mail och förgylla fröken Jonssons dag.

Är nästan klar med sida 3 till SIC. Känns jävligt bra. lägger nog upp den här imorrn när tuschet torkat ordentligt. Mycket svart ska det vara... Damn you Mike Mignola.
Och Rockparty, om ni ser det här: Droppa ett mail är ni snälla så jag slipper gå ovetandes, mmmkay?

Saturday, October 07, 2006

Smakprov

En ruta från min nästa serie till SIC, dvs nr 5 i ordningen.
Jag är värdelös på att blogga, det vet jag, men jag ska försöka shapa upp mig på det området.

Iallafall, serier baseras på en dikt av min sköne vän Jon.
Väldigt fritt baserat, ska sägas.
Mycket surrealism och drömlika sekvenser blir det.
Mycket symbolik unt shit.

Försöker inspireras av Mike Mignola så mycket det bara går,
men man vill ju inte överdriva, men vadfaan. Mannen är ju ett geni.

Fick dessutom del två av The Walking Dead igår!
Tråkigt att han byter tecknare, men...vad göra?

Ska försöka knåpa ihop en t-shirt design av den här tarotbilden också, tror jag. Nu när jag kan hantera vektor lite bättre.

Keep on rocking in the free world. Eller whatever.
Bag in box-kväll at my place, ikväll.

Friday, October 06, 2006

Snygg OCH framgångsrik

Har just blivit publicerad I Skellefteguiden.
Känns jävligt bra. Fått mitt första fanmail och så...

Lite krångel blev det dock.
De sa att jag antingen kunde göra om den prov-serie jag först skickat in så den passade deras format,
ELLER göra en ny.
"Om något typiskt Skellefteå. Typ AIK."

Sagt och gjort. Jag gjorde en serie om Skellefte AIK.
Lämnade in den den 20:e som det var bestämt.
MEN dagen innan de går till tryck
(började dagen glad som en lärka och dansar runt i 1 ½ timme till Queen i lägenheten) ringer Mikael och säger att som ansvarig utgivare KAN han inte ta med min AIK serie.
Av rädsla för att förlora sponsorer.
Så stressad som en skållad apa börjar jag rita om min första serie.

You be the judge: AIK eller inte?

Sunday, August 27, 2006

Sunday, bloody sunday.

Ett litet självporträtt kan jag åtminstone bjuda på idag.
[bilden kommer från serien jag skickade till Skellefteguiden]
Sitter och dricker kallt kaffe och försöker mig göra redo för att gå tillbaka till ateljén och jobba med en ... framsida kan man nog kalla det.


Det är till en serie jag håller på att skriva på för tillfället, som handlar om det som får världen att gå runt. Nämligen...*suck* kärlek.
Har suttit och pratat med idésprutan Kalle och det kan nog bli bra.
Om jag får till ett ordentligt manus, dvs.
MEN jag glömde mitt anteckningsblock hemma i lägenheten [och jag orkar fan inte gå hem igen] så jag sysselsätter mig helt enkelt med annat.

Något jag verkligen avskyr är min brist på ideér när det kommer till att teckan frisyrer. Jag vill nämligen rita mohikan på alla mina tjejer.
Alla andra frisyrer känns så otroligt trista.
Någon som har något tips?
Ah well. Orka böga mer vid datorn. Nej. Rita nu. Herå.

Saturday, August 26, 2006

ATD2














Det ni ser här ovan är ett exempel på nackdelen med att gå på Serietecknarskolan.
man riskerar alltid att någon tecknar serier om en. Antingen som en kul grej,

eller som en "hämndaktion".

Upphovsmannen till de här två stripparna går under namnet AT och under året har vi haft våra duster, han och jag. Men jag vill ändå kalla honom en vän.
[fastän jag blev grymt förbannade när jag hittade de där stripparna på mitt ljusbord:P]

Man får väl se det som en jävligt skev komplimang att han tecknade mig som drottningen i "Alien", iallafall. Att jag i den andra är en face-hugger...well. Revenge is a dish best served cold.

Iallafall är jag tillbaka på skolan nu och det känns otroligt bra.
Satte igång med att göra klart en serie jag skissat på under sommaren, redan andra dagen i Hofors.
Skickade tillochmed in den till en kille på Skellefteguiden (nöjestidning) och fick svar redan dagen efter.

Och hör och häpna, han gillade den!
Han skulle visa upp den på ett möte de skulle ha på tidningen nu till veckan,
och sen höra av sig till mig. Så snälla, håll tummarna för mig.
Har aldrig blivit publicerad "på riktigt" förut.
Kommer säkert att drabbas av någon sorts hybris om det händer...och få ritkramp.
Skulle dock vara schysst med ett "stadigt" gig. Tidningen kommer ut en gång i månaden
och dessutom har jag hur mycket material som helst att använda mig av>:]


Det är spännande med de nya ettorna också. Men tvåorna är jävligt saknade.
Iofs, min vän [och numera granne, Kalle] hade besök av sin f.d tvåa till flickvän häromdan,
och allt kändes precis som vanligt.
Men när vi festade i korridoren märktes det att de var borta.
Speciellt Uvett [ www.uvett.se ] och naturligtvis Hanner
[ som går i min klass, men för tillfället befinner sig i Spanien ]

Och mest, min Mattias. Som fattas mig nåt så djävulskt.

Saturday, August 19, 2006

Tomorrow Comes Today

Vet inte om det är något som är gemensamt för kreativa personer,
men jag har iallafall väldigt...livliga drömmar.
Något som är jävligt tacksamt att utnyttja när man sätter sig vid ljusbordet med pennan i högsta hugg. Den här bloggen kommer att vara frukten av en sådan dröm.

Snart ska jag börja mitt andra år på Serietecknarskolan i Hofors.
Eftersom att sommarens kreativitet legat på konstant sparlåga har jag tänkt att ta igen det med råge under året. Och en blogg är ju det perfekta mediet för att få utlopp för BÅDE min narcissism OCH mina serier.

Grundtanken är iallafall att jag ska posta åtminstone en illustration till varje inlägg
och om tid och ork finnes, kanske kortare serier.
Får hoppas att någon finner lite nöje i det iallafall.

I våras gjorde jag mest serier med utgångspunkten att de skulle publiceras på engelska.
Ingenting jag har emot, känner ofta att jag har lättare för att uttrycka det jag vill genom engelskan,
men nu i sommar har jag känt att jag har saknat svenskan lite:P
Så grejerna jag lägger upp här kommer att vara på mitt modersmål OCH självbiografiska:D

Var beredda på skvaller om mina serietecknarpolare, mycket tusch och kaffefläckar.

Thursday, April 06, 2006

release

Då har man följt lämmeltåget hit också. Börjat blogga.