Wednesday, December 20, 2006

Thursday, December 14, 2006

Lucky Lungs

Fåfängans moder slår till igen.
Hade en skitbra face-day, och beslöt mig för att bevara ögonblicket med min mobilkamera. Har jag inte lite Angelina-tendenser när jag anstränger mig?

Fåfängans moder har även tryckt i sig 10 pepparkakor på ungefär lika många sekunder, i ett ragefit. Skulle fortsatt med rökningen.

Remember kids; "Cigarettes keep you skinny and you mind off the rain."


Där är de, de två bilder jag roat mig med ikväll. Och nu, känns de inte så jävla kul längre...

Om jag skulle ha utställning skulle det här verket få heta.... "Copyrightviolation Inc."
För er bildade, kanske ni ser att första bilden är en ruta från Tank Girl. den andra är en Gorillaz bild.
Som jag pillat lite med och ersatt fejorna på.

Med mitt eget och min pojkväns.

Man skulle kunna kalla det en Hewlett-pastiche.
Men det är ju inte helt sant, now is it?




Wednesday, December 13, 2006

Demokratur

I avdelningen "Värdelöst vetande" hittar vi den här veckan:

Min playlist.



Min syster frågade mig om jag hade tips på några låtar, och samma sak frågade min bästa vän idag. (som påstår att jag var ett vandrande musiklexikon, eftersom jag kunde besvara hennes fråga på vilken låt som spelades sist i filmen "Crash")

Jag tipsade om bl a följande låtar:
(lägger till några...bara för att tvinga på er min goda smak. Igen.)

Koop - Koop Island Blues
Panic! at the disco - Lying is The Most Fun A Girl Can Have Without Taking Her Clothes Off
Temple of the Dog - Hunger Strike
Stereophonics - Local Boy In Photograph
Union of Knives - Taste for Harmony
Placebo - I Do

Blur - Tender
Metric - The Police and The Private
Ben Folds - Learn To Live With What You Are
Alice In Videoland - Radiosong
Orbital - Halcyon

The Killers - When You Were Young
Nat King Cole - Nature Boy
John Lennon - Instant Karma


Well, det var väl det. Och nu. Top Model-final så inni helvete.





Att teckna fult


När jag tog med SIC hem till familjen och visade upp vårt fina fanzin första gången, skrek mina föräldrar till i åsynen av vissa tecknares serier.

- Du ritade ju bättre än såhär när du var 10!?

Tjöt de förfärat, och jag försökte förklara för dem att det faktiskt är historien som är det viktigaste, inte nödvändigtvis hur det ser ut. Fast det förstod ju inte dom.

De har ju sett mina teckningar i över 20 år och vant sig vid en viss standard. Och det ska sägas, det har jag också.
Jag har blivit mindre kritisk med åren, men det finns saker som irriterar mig så gudförbannat.


1) Manga
Mitt tecknande fick nytt liv med mangan, när jag var runt 14.
Jag ritade manga i ungefär 4 år innan jag fattade.

"Vad ger det mig att rita som 1000-tals andra?"
Att utgå från en mall när man tecknar är så otroligt begränsande, och det finns inte mycket ny mark att hitta för en efter ett tag. Så jag la av. Började tecka som jag ville istället. Visst, bitar från mitt mangaförflutna finns kvar i mina bilder, det ser jag själv, men ändamålen främjar medlen. Det som funkar i en bild jag vill göra, gör jag. Oavsett vart inspirationen och kompositionen har sitt ursprung.


Och jag blir förbannad över den manga-trend som finns i sverige just nu. För tecknar man manga
FÅR MAN JOBB. Jag ville självmordsbomba Rabén&Sjögren när "Bert och kalla kriget" kom.
Illustrerad med manga. Illustratören gick på samma skola som jag går på nu, och det är ju schysst att han får jobb...

Men att ersätta en sån GRYM illustratör som Sonja Härdin med....manga? Det övergår mitt förstånd.

2) Galago
Jag älskade "Hey Princess" av Mats Jonsson . Men jag kräktes på sättet det var tecknat.
Samma sak med Åsa Grennwall. Jättebra historier (om ångesten inte blir för stor) men ...
Exemplen på kompetenta, bra, svenska historieberättare som ritar som ... mellanstadieelever är hur många som helst.

Sanningen verkar vara att om man tecknar fult så hamnar man genast med i DN kultur.
Det ger "cred" att teckna fult.
Nästan så att jag mår dåligt om jag jämför mig med andra svenska tecknare, oftast sedda i Galago.
Måste jag börja teckna slarvigt och naivistiskt för att få uppmärksamhet och igenkänning i min yrkesgrupp?

Bilden jag har med här ovan är en ruta från min serie-tutorial.
Texten som är med i samband med den lyder ungefär:

" ...det som är underbart med serier är att det är sidans helhetsintryck som är det viktiga.
Att varje serieruta inte behöver vara ett konstverk för att det ska bli en bra serie."

Och för mig är det sanning.
MEN det verkar som att flera svenska tecknare verkar tro att det gäller för HELA serier.
Och de hyllas för det.

There is something rotten in the comic state of Sweden.

Monday, December 11, 2006

Dumpad.

Skellefteguiden vill inte fortsätta sitt samarbete med mig. tydligen för att de:

"... anser det väldigt svårt att komma på olika teman till serier, som inte är stötande men ändå är roliga, har vi kommit fram till att inte köra någon serie i Guiden under nästa år.

Vi tycker du har gjort ett mycket bra jobb med de serier du gjort. Men tyvärr så räcker inte vår fantasi till att komma på vad du ska teckna som är Skellefteå igenkännande, ej så stötande, roligt och aktuellt."


Well, det var trevligt så länge det varade, och om sanningen ska fram så har jag väl alltid känt att de varit aningens för mesiga i sitt tidningsupplägg. Men hey! Det funkar för dom.
Deras format har funkat i över 10 år, så vem är jag att klaga?


Men att de använder ordet "stötande" två gånger i sitt koncisa, men korta mejl är något...oklart.
Personligen tycker jag inte att de serier jag gjort hittills varit stötande på någon nivå, men jag har iofs varit väldigt mild i mina serier av hänsyn till den breda publiken.
Skulle ha tagit ut svängarna mer om jag fick bestämma, but hey, det här jobbet är ju ganska likt prostitution så, vad kunden vill ha - får den.

Och jag kan ju omöjligt falla alla på läppen.

Saturday, December 09, 2006

Feministiska VS Antifeministiska serier


Jag började intressera mig för politik i 14-årsåldern och det lutade åt vänsterhållet, så när jag började gymnasiet anslöt jag mig till Ung Vänster. Jag har varit förtroendevald sen jag var 18 och sa upp mitt uppdrag när jag flyttade hit till Hofors. Vänsterpartiet i Gävle hörde av sig till mig och ville att jag skulle engagera mig här också, men jag tackade nej, eftersom att tanken med att flytta hit var att fokusera helhjärtat på mina studier - vilket, som ni förstått, går ut på att teckna serier.

De serier jag gör är inte medvetet feministiska. Jag berättar historier jag tycker är intressanta och bra. Och efter ett antal seminarier i Genus är jag säker på att jag förmodligen är så medveten om den könsmaktsordning som finns, att jag inte ens tänker på det när jag skriver eller tecknar.
Jag har inte ambitionen eller viljan att göra politiska serier, eftersom jag har engagerat mig på andra sätt genom åren och om jag vill fortsätta med det när jag är klar här, så kommer jag förmodligen att göra det genom politiska föreningar.


Inte då sagt, att jag utesluter politiska serier från min repetoar, det kanske kommer, men det har inte gjort det ÄN. Hursomhelst, inte sagt att politiska serier är dåliga, men exemplet jag visar här ovan, till vänster, signerat Kalle Strokirk, gjorde mig motiverad till att skriva om det.
(http://www.kallestrokirk.se/, hela serien finns under rubriken "Sune och Rödstrumporna")

Det förs redan en diskussion om det på Serieframjandets forum, där Kalle försvarar sina serier och lägger fram ännu fler förlegade åsikter (går att läsa här: http://forumet.serieframjandet.se/viewtopic.php?id=1452&p=1 ) där han, som i serien jag lagt upp, tydligen visar att han missförstått hela grejen.

Jag förstår ju att det är satir, jag är inte dum, men jag förfasas lite över att folk fortfarande missförstår den feministiska kamp som pågått så jävla länge. Är folk så tröga?
Eller är de bara rädda? Blinda kanske? ( höll själv nästan på att bli det av Kalle Strokirks kackiga bilder, iallafall) Vad Kalles syfte med sina serier är, framgår inte riktigt. Men vad det är är, så misslyckas han med det. Visst, en målgrupp som består av trångsynta gubbar kanske tycker att det är lite underhållande, men jag gör då fan inte det.


I andra ringhörnan hittar vi Liv Strömqvist, en av Sveriges mest uppmärksammade feministiska serietecknare ( hon håller just nu på med ett projekt tillsammans med Jan Bielecki, där de gör en feministisk sexserie. Titta på arbetsprocessen på: http://www.femisex.blogspot.com/ )
som i en intervju I Galago får frågorna:

Varför är alla kvinnliga serietecknare feminister?
Att många kvinnliga serietecknare är feminister beror nog på att det i den sk. serievärlden förekommit en extrem mansseparatism, jämförbar med det katolska prästerskapet. Jag kommer till exempel ihåg att jag upptäckte och älskade Galago när jag var 15-16 år, men att det verkligen var SÄLLSYNT att man såg någon kvinna som tecknat något där. Resultatet har varit att många serier cementerat och fört vidare extremt stereotypa och sexistiska könsroller, det finns en massa exempel på detta. Så jag tror att när kvinnor kommit i mer på seriemarknaden - som vi ju tydligt sett de senaste åren - så har dom varit rätt förbannade. Det är väldigt roligt och bra.

Är de det (feminister, alltså)?
Alla är kvinnliga serietecknare är såklart inte feminster, även om man skulle kunna hävda att det är en aktiv feministisk handling att ta makten över att beskriva verkligheten, alltså att bli subjekt istället för objekt. Jag tror att många kvinnliga serietecknare har en feministisk medvetenhet, men att de kan vara trötta på att bli instoppade i ett politiskt fack som feminister, bara för att de är kvinnor och skapar. Att deras konst inte blir bedömd som konst, vilken som helst, utan som "kvinnlig" konst , eller "feminisk" konst. Jag störs inte av detta dock, eftersom mina serier är väldigt uttalat feministiska och politiska.
Vad är en feminist?
Någon som har en medvetenhet om att det finns en ojämlik könsmaktsordning i samhället, tycker det är fel och vill ändra på det.
Är du en sån?
Ja, absolut.


Och hon slår verkligen huvudet på spiken, iallafall när det gäller mig, när hon säger att många kvinnliga serietecknare har en feministisk medvetenhet. Jag har aldrig blivit insatt i ett politiskt fack som tecknare, men det kanske kommer. Mina serier är varken riktade till män eller kvinnor.
Jag vill bara att de ska läsas av alla som finner underhållning i dem.

Fast jag kan ju säga det, för som serietecknare och illustratör tilldelas man ju ibland uppdrag, och skulle jag få ett sådant som var rasistiskt eller anitfeministiskt, eller whatever, så skulle jag tacka nej.

Tuesday, December 05, 2006

Spikey

Nej, det här ÄR inte det enda jag gör.
(men det spenderas likförbannat FÖR mycket tid på det...)

Har precis börjat tuscha en av sidorna till Lexivisionskursen, där jag har valt att göra en tutorial på hur man tecknar serier.
Fiffigt va? Ser rätt schysst ut än så länge OCH jag kombinerar tråkiga have to's med möjliga want to's. I min tutorial använder jag mig nämligen av en karaktär som jag förmodligen kommer att göra en längre serie på och göra projektarbete av. Så, lite karaktärsskissning medans jag gör något HELT annat.

Kommer dessutom att lägga upp min lilla kurs här på bloggen, den är i 3 delar, så ALLA förstår min arbetsprocess (även om jag vill få den att verka mer avancerad än vad den faktiskt är...)
och så att folk som vill teckna serier men inte vill tillbringa två år i Hofors, kan göra det i hemmets lugna vrå. Fast det kanske är dåligt. Innebär ju mer konkurrens...

PHPH visade lite intresse av ett möjligt samarbete, vilket gjorde mig jätteglad!
Hon är ju min största vardagshjältinna, så lite smickrad blir man ju...

Monday, December 04, 2006

Mitt senaste hatobjekt

Bill O'Reilly. Kommentator på nyhetskanalen FOX.
Det hela började en kväll när min käre Mattias (som inte bara gör mig väldigt lycklig utan också mer allmännbildad) visade det här klippet på Youtube:


http://www.youtube.com/watch?v=FFmVobiv8BU

Där O'Reilly intevjuar komikern Jon Stewart.
Kolla på klippet och lägg märke till hur han inte bara dumgör Stewarts publik genom att kalla dem "stoneslackers" typ 4 gånger, OCH att han refererar till sig själv som en av USAs tre MÄKTIGASTE män. Samt tar siffror helt från luften. Jag blev helt till mig av ilska och har nu tagit mig tiden (efter att ha skissat upp 3 sidor, såklart) att leta upp klipp som visar vilken idiot han är. Jag gillar att hata, men här är det fan extra befogat.


Hittade det här klippet; http://www.youtube.com/watch?v=dE2ZB_uHfRw
Där O'Reilly intervjuar Marilyn Manson, och misslyckas totalt med att misskreditera honom (som verkar vara utgångspunkten för VARJE INTERVJU HAN GÖR) eftersom Manson faktiskt råkar vara intelligent och vältalig, något som O'Reilly inte riktigt har haft med i beräkningen.

Till sist, ett klipp som inte gjorde mig förbannad, utan glad.
O'Reilly besöker Letterman (ni som känner mig vet att jag är en Leno-tjej, men här ser jag faktiskt tjusningen med karln.) för att diskutera sin nya bok och de pratar om Irak, bl a.


http://video.google.com/videoplay?docid=-7444434525630165719&sourceid=docidfeed&hl=en

Ett slående citat från Letterman under denna intervju är när han säger till O'Reilly att:

"you're putting words in my mouth, just like you put artificial facts in your head."

Sunday, December 03, 2006

Sista Alanbilderna.


Jag är ju ingen höjdare på att rita kräk (läs djur)
och det tog mig lååång tid innan Hanner övertalade mig till att Alan faktiskt var en reptil och inte en hund. Så han blev en skäggagam. Ska jag vara fyndig nu? jofan. Det är ju en skäggaLAN. Hoho! Jag är så fyndig.


Bilden av honom som djur blev crap. Det vet jag. Men kan man inte rita djur så är det inte så mycket att göra, eller hur?

Saturday, December 02, 2006

Lite roar små.

Ok, måste erkänna att jag har blivit lite av en blogg-nörd på sistone, men jag är ju av nyfiken natur och brist på saker som händer här i Hofors (dvs inget att skvallra om) så tar jag min tillflykt i kompletta främlingars liv.

Phonephucker är jag stammis hos, älskar den bloggen. Rapp och rolig brud, det där, men hon uppdaterar sin blogg kanske en gång i veckan, därav "otroheten" med andra bloggers.

Kellerman har inte bloggat på aslänge.

Så, jag har klickat på PhPh:s länkar och kom då, på nåt vänster fram till:
"Tjejer på Stureplan". (http://tjejerpastureplan.blogspot.com/)
Som jag uppfattar det är det 4 tjejkompisar som bloggar anonymt om sitt fantastiska uteliv/sexliv.

Jag kan inte hjälpa det. Jag är norrlänning. Jag har fördomar om människor som dessa. Förut sträckte det sig till alla människor från 08-området, men med åren har jag blivit visare (får man hoppas) och förstått att alla sthlmare inte är så dumma. Ni sthlmare som känner mig vet vilka ni är;P

Men här, på den här bloggen blir det fan bara ÄNNU värre.

Odödliga citat från bloggen:

"Kan man få HIV i Sverige?"
Jo, det kan man. Faktiskt.

"Enligt uppgifter var hon som svimmade på Lichters fest i Troppan från Ukraina.
Stackars tjej. Pinsamt att tappa stilen sådär."

Ja, harregud, vad vätskebrist och dyl är pinsamt.

"Jag hatar pappa!!!!
Det är lite jobbigt i familjen just nu. Min pappa är nämligen dum i huvet. Det var så, det som jag misstänkte förut. Han läser mina mail."


Ånej! Gör han? Alla dina hemlisar? Hur ska det gå?
Allvarligt? Hon är 21! Lyxproblem, säger Elin. Inlägget fortsätter med hur hennes straff mot den elake fadern som läser hennes mail kommer att vara att hon skiter i att åka till Nice och plugga. (något som man får anta att fadern betalar) Jobbigt liv du har, flicka lilla. Så avslutar hon inlägget med:

"Nu måste jag ta ett jobb? Hur får man ett jobb? Jag har ingen jobberfarenhet alls.
Praoade på pappas jobb i åttan. Lyfte lådor och sorterade papper.
Det kan man väl inte komma nånvart på?"


SIDENOTE
Kanske är en bra idé ändå? Att skaffa en gemensam blogg?
På så sätt blir ju inläggen mer varierande och förmodligen mer underhållande att läsa.

Tjejmaffian? Vad säger ni?
Lite som sex and the city fast i bloggform?

Friday, December 01, 2006

gör om, gör rätt


Så brukar det heta. Och i det här faller vill jag säga att, ja.
Det var värt ansträngningen.
Den här porträttkarikatyren blev MYCKET bättre.

Hmmm...håller på att fixa årets julklappar också.
Hoppas alla blir nöjda. Kan tänka mig att majoriteten inte blir det, iom att jag har värdelös fantasi när det gäller gåvor, men den här julen har jag tamejfan tillåmed kommit på ett TEMA.

Fatta. Tema.
Och glöm inte; det är tanken som räknas.