All I want for X-mas is Loisel & Días Canales/Guarnido

Min familj försöker så gott de kan när de ska ge mig julklappar, men de har fortfarande inte förstått efter 23 år att det mest lyckade receptet för att nöja den här damen är att ge henne:
1) Musik (CD, LP...kvittar. Fast Lp's smäller liiite högre.)
2) Böcker/Serier

Min ömme fader lyckades bäst julen '02 då han gav mig alla nummer av Seriemagasinet från 1984 (året då jag är född) tillsammans med Michael Jackson's Bad på LP. Sen dess har de kommit i lite av en formsvacka, men med åren blir man ju iofs lite mindre kinkig över vad man får. (Jag är en av de som faktiskt tycker, på fullkomligt allvar, att det är tanken som räknas)

Men kontanter och prestentkort duger gott, och därför köpte jag mig Loisels Peter Pan (översatt till svenska, iom att min franska inte är vad den en gång var) och Blacksad av Días Canales & Guarnido. Julmys för hela familjen. (Om din är en sådan som faktiskt uppskattar serier. Min är inte en sådan...)

Jo, en parentes: Hela världen kretsar ju som bekant kring mig och häromkvällen fick jag faktiskt bekräftelse på det, när jag ämnade besöka O'Learys i Skellefteå (i brist på bättre krogutbud) där jag blev stoppad i garderoben av en kille som kände igen mig från den här bloggen. Trots att han inte gillade serier! Igår Skellefteå - Imorgon... Umeå?;

Sarah C till Jon

Ritade den här som uppvärming häromdagen och gjorde en banner av det, till Jons blogg. Stålstift på kartong +Photoshop.

Inkdummy ♥ Classicoke

Jag är inte bara ihop med min kille - ibland gör vi saker tillsammans också.

Och förjävla fint blir det! Linearten är min, allt det andra har Mattias gjort.

Tanken är att den ska bli utvald att tryckas på t-shirts via Threadless.com,
och vi får en massa sköna dollars för det.

Verket har vi (eller, okej, jag) döpt till A Crack in the Union Jack och jag är ju bara förjävla fyndig. Vi jobbar bra ihop, min karl och jag, även om vi blev lite osams ang om vi skulle använda gradients (Mattias) eller raster (jag)...Och vem som vann...Ser ni ju här.

Värt att sägas i sitt hundrade blogginlägg, tycker jag.

EDIT: Men, eftersom både jag och pojkvännen är perfektionister ändrades designen lite, och slutresultatet finns här.

The Wild Party-teasers

Nostalgi FTW!

För alla er som också älskade Pirates of Dark Water finns de flesta avsnitten här.

Årets event i Göteborg!

Är du en serietecknare i Göteborg med omnejd tycker jag att du ska dyka upp och teckna serier med mig och andra den 26 oktober.16 sidor ska produceras på lika många timmar.

Låter jobbigt? Ish, det är ju kul! Klart du ska dit!

Vi kickar igång hela grejen kl. 11 på Pustervikscafét där du får veta titeln på din serie, sen är det bara att sätta igång att göra en berättelse utifrån den.

Du kan sitta hemma, eller på cafét och teckna - men dyk upp nästa dag kl. 17 på samma ställe och visa upp det du gjort för oss och de andra som är med.
Låter gött, eller hur?

Eventuellt dyker en hemlig gäst upp också. Mer om detta senare. Så ta med skissblock, polare, pennor och ha lite kul med oss - och gör nånting jävulskt kreativt under tiden. Win - win!

Den snygga affishen är tecknad av Marja Nyberg, som också kommer att finnas på plats;)

EDIT: Den hemlige gästen är Johan Wanloo (mannen bakom De Äventyrslystna Karlakarlarna, Skittråkiga Suzette, Farbror Einar m. fl)som faktiskt mest troligt dyker upp!

På tal om seriemördare

Ja, tankekedjan går som följande; Heroes - Sylar-seriemördare-serier om seriemördare.
Jag gillar seriemördare lika mycket som de flesta, dvs inte mycket alls men fascineras av dem.

Läste serien om den unge Jeffrey Dahmer i Galago för ett par år sen och kom att tänka på den just. Jag gillar den asmycket, och har du samma morbida nyfikenhet som resten av oss, kan du läsa några sidor här.
Hela serien heter My friend Dahmer och är skriven och tecknad av en snubbe som kallar sig Derf.

En fellow bloggare men även gammal klasskamrat till mig, Joel Thorn, delar samma fascination - men till skillnad från mig som bara bloggar om den, gjorde han en saga om seriemördaren Albert Fish, som kokade sig en flicksoppa.

Heroes hela veckan

Inte nog med att den underbara tv-serien Heroes precis kickat igång med säsong två i USA - den finns även att avnjuta som serie! Alltså, sån serie som jag själv och vad jag gissar majoriteten av er läsare är intresserade av:)

Man får följa de olika karaktärerna i kortare serieavsnitt och du kan läsa allt här, på Heroes Revealed.

Så - får du inte nog av att se programmet de två dagar de sänds på tv4, eller om du gör som jag - väntar på att avsnitt 3 av säsong 2 ska sändas i amerikat ( i skrivande stund är det en dag, 20 timmar och 35 minuter kvar - haha, okej, så illa är det inte, men jag hittade en sida som räknade ner minuterna) så man kan streama eller ladda ner (nej, huvva, så får man ju inte göra) kan ni ju alltid spendera en timme eller två med det här.

Save the cheerleader - save the world.

Bokmässan & Morfar

Inkdummy och Phonephucker begästade Bokmässan i helgen. Det var jättekul och givande och speciellt givande blev det när två killar i min ålder kom fram, med Vertigopåsar i handen och började snacka Sexpuckona Anfaller och Äldreomsorgen I Övre Kågedalen.

Teratologen-fan som jag är, blev jag störtförtjust när jag fick veta att det finns en liten dokumentär om boken att finna på YouTube. Så, ärade läsare - än en gång tvingar jag på er min goda smak och beordrar er att titta på klippen. Or die.

Teratologens Återkomst, Del 1.

Teratologens Återkomst, Del 2.

Dessutom finns en generator med citat från boken här. Och har du inte köpt den än- finns den att beställa från Vertigo.

Såklart...

...kommer jag och fröken Tanja Suhinina finnas på bokmässan i Göteborg.
Jag kommer att finnas på plats lördag och söndag.
Boken kommer att finnas att köpa för 100 spänn och ja, som sagt - ni får träffa de charmiga damerna bakom boken, vad mer kan man önska?

Ses där då?

Lolicon och konstnärlig frihet.

Har visst fått en del reaktioner, bl a från Blogge Bloggelito som undrar hur jag kommer svara rätten på huruvida vissa bilder i nysläppta PhonePhucker borde tillåtas eller inte, så jag känner naturligtvis behovet av att "försvara" mig.

Det är PhonePhuckers karaktär Sanna
(avbildad här till vänster)
som får folk att höja på ögonbrynen.
Till att börja med -
Cesi n'est pas ett barn.
Sanna i boken, och som PhonePhuckers telesexalias är 15 år. Dvs byxmyndig.
Hon är könsmogen, om än lite omogen till utseendet. Och jag upprepar;Cesi n'est pas ett barn.
Det är en tecknad bild av en fiktiv tjej som går i 9an.

Under tecknandet av boken diskuterade vi om jag hade tecknat Sanna för ung, främst på grund av den här bilden. Förläggaren tyckte att brösten kanske var liiite för små, men jag och Tanja (A-kupade som vi är båda två) hävdade bestämt att sanningen är att när tjejer med mjölkkörtlar som oss ligger på rygg, så ser vi ut som barn. Brösten försvinner nästan. Gravity, you win again.
Och förläggaren fick ge med sig.

Tittar man på lagen står det:

"I Sverige definieras barnpornografi som avbildning av person med ej fullgången pubertetsutveckling i sexuellt syfte. Även icke-realistiska teckningar, så kallad lolicon är barnpornografi. En utredning ledd av Solveig Riberdahl på uppdrag av Thomas Bodström har lagt som förslag att en strikt 18-årsgräns skall gälla.^[1]" (Källa: Wikipedia)

Sanna har både bröst, höfter, könsbehåring (väldigt ansad sådan, men den finns där) och mens. Att Sannas mencykel inte illustreras direkt i bilderna... Well, my bad. Jag borde kanske ha varit tydligare. MEN, jag har såvitt jag vet inte brytit nån lag (förslaget om avbildandet av personer under 18 år har såvitt jag vet inte trätt i kraft) och jag är inte rädd att Bodström en dag ska stå utanför min dörr med farbror polisen.

Min ståndpunkt när det gäller sex i serier och serieporr... Ja, det är förmodligen ett av de bästa forumen man kan hitta för sådant. För det är fiktivt och inga personer skadas eller utnyttjas i processen. Oavsett om det är barn, vuxna, män eller kvinnor det gäller.

PhonePhucker-PR

PhonePhucker finns numer på marknaden, och för er som inte bestämt er om den är värd era hårt förvärvade pengar så kanske det här underlättar ert beslut:

Naturligtvis ska bloggsverige få säga sitt, iom att boken började som blogg och det var ju genom den bloggen som jag fick kontakt med Ms. PhonePhucker herself:)

Blogge Bloggelito recenserar boken här.
Johanna Nylander (Frihet, Fildelning och Feminism) recenserar den här.
Vi som alltid sa hora säger
"Det går att runka till den.
Med lite fantasi kan man i och för sig runka till allt. " om boken här.
Dexion säger sitt.
Louise P (Frihetspropaganda) har också recenserat.

Tanja själv skriver om sina reaktioner på andras reaktioner på ablativ.
Och har lagt upp bilder som jag själv och Gud glömt, från allra första början av phrojektet.


Tanja på kulturnyheterna.
Svensk Bokhandel porträtterar Tanja här.
Hon har dessutom har blivit intervjuad i bl a Amelia, Ottar, P3 Populär, Modette och Punkt.se

Oh, Ylva Maria Thompson säger:
"Sen måste jag nämna illustrationerna som är roliga, fräcka, fräscha och riktigt bra. Att mixa textavsnitten med tecknade seriesidor känns lite "Starlet"-aktigt, som att boken genom sin typografi vill tilltala tonårstjejer. För mig som läste exakt den typen av novell-magasin som tolv- till fjortonåring känns stilen välbekant och det fungerar på det sätt det troligen är tänkt: det avdramatiserar och avväpnar." på Girlscorner.

Boken kan köpas bl a på Adlibris för bara 91 spänn, direktlänk hittar du i inläggets titel:)

Fråga Inkdummy

Ärade läsare!
Eftersom jag är så jävla häftig, och är nästan har David Bowie-status i seriesverige tänkte jag att ni förmodligen har en massa frågor som jag såklart kan svara på!

Kanske undrar ni vilka redskap jag tecknar med, eller om det är sant att jag eldat upp ett par trosor i mikron, eller om killen/tjejen i parallell-klassen är kär i dig, hur man gör bowlingklot eller helst enkelt vilka serier jag inspireras mest av?

Möjligheterna är oändliga! Så, kom igen! Våga fråga!
Du kan naturligtvis vara anonym.

Och här kommer frågor och svar!

Tanja Suhinina sa...

Det är inte DU som ska micra trosor, det är KUNDEN! Pucko!
För övrigt undrar jag om A. nånsin kommer få tillfälle att hångla upp mig, hur många danser jag kommer dansa med Mr PhD i Smooth på nästa bal och ifall du gillar 'Snobben'. För jag gillar både A., Mr PhD i Smooth och 'Snobben'.

Och Tanja vill dessutom veta hur inledningen till filmen om mitt liv skulle börja.

Inkdummy svarar:
Okej, inledningen till en film om mig skulle förmodligen börja med en långsam åkning över mitt stökiga sovrum, med alla mina småprylar och skräp som långsamt ökar till tonerna av 'Love in Plaster' med the Hives.

Åkningen avslutas med att kameran stannar vid en skitfet spegel där 'jag' (spelad av antingen Shannyn Sossamon eller Ellen Muth) dansar omkring i bara underkläderna med mascaran i högsta hugg.

Angående A. Du får väl ordna så det BLIR tillfälle?;)
Hångel händer sällan av sig självt, utan kräver ofta påstridighet och planering.
Mr PhD i Smooth? Vem f*n är det? Men, jag skjuter från höften och gissar 3.
Snobben...rådiggar jag inte, men jag gillar honom betydligt mer än Nalle Puh och Laban.

Jon Gustav sa...

Du får chansen att seriefiera en känd bok, vilken? och vilken regissör skulle sedan hylla dig
och använda din serie som grund till filmatiseringen?

Inkdummy svarar:
'Äldreomsorgen i Övre Kågedalen' av Nikanor Teratologen. Definitivt. Dels för att den är hysteriskt kul, vidrig och grotesk på så många sätt, men samtidigt välskriven och de miljöbeskrivningar som skildras skulle vara askul att teckna.
Och de enda regissörer jag kan komma på som inte skulle banga för den utmaningen skulle nog vara Tim Burton eller Danny Boyle. Hoppas jag:P

Någon halvanonym Anders ville veta allt om min musiksmak...

Jo, såhär är det. Min musiksmak är nuförtiden den bästa i världen enligt mig, men det har inte alltid varit så.
Mina musikaliska rötter kommer från min pappa som är en raggare och jazz/swingfantast, så man har det som grund. Jag älskade George Michael som snorunge och sen blev jag störtkär i Peter André när hans 'Mysterious Girl' kom ut. Jag lyssnade på Hanson för att sen gå över till Aerosmith och No Doubt. Sen kom indien, men rocken ligger mig nog varmast om hjärtat.

Jag gillar musik som man kan höra texten till. Musik som alltid funkar oavsett humör är Queen. Min guldklimp i LP-samlingen är Guns 'n' Roses 'Appetite for Destruction' ( med den coverart som förbjöds senare )
Om jag skulle lista världens 3 bästa låtar skulle Depeche Modes 'Enjoy the Silence' definitivt vara med, mer specifik än så kan jag inte bli. Den bästa 80-talsdängan är 'Come on Eileen' med Dexy Midnight Runners.

Min pojkvän påstår att jag bara gillar låtar där piano med, men det är inte sant. Så! Eller ville han ha en hel lista?

Yvette sa...
Kära inkdummy. Jag har en fråga: om du skulle få för dig att hora(och nu talar jag inte om knull eller telefoner eller de två kombinerade) - alltså rita andras serier; jag tänker i linje med Bamse, vilken serie skulle du ge dig på?

Kära Yvette,
Inte skulle det bli Bamse, det är ett som är säkert. Skulle nog bli... Modesty Blaise.

frank sa...
kan du rita en kort våldtäckt serie fast det börjar med slutet, och slutar med början, där hon är helt glad, och tror att idag ska det bli glass, kakor och kärlek, men vi som läsaren vet redan att så ska det inte alls bli. ?

Frank. Är det ett önskemål eller en förfrågan om det är fysiskt möjligt för mig att göra? Hade tänkt göra en rape/revengeserie, men tecknade två sidor och tröttnade sen (det händer ofta) Våldtäktsscenen var upplagd som en saga och såg faktiskt rätt bra ut om jag minns rätt. Orginalet är borttappat nu dock, men det skulle vara coolt att göra något liknande. Fast utan glass, kakor och kärlek, då. Daterapescenario typ.

Dan sa...
Vad skulle du göra om du tappade armarna?

Jag är ju förbannat ovig, men jag skulle nog öva upp mina tecknarskillz med fötterna, eller att teckna med munnen. Eller... bli radiopratare.

Joel Thorn sa...
Skulle du villja veta vilken dag du kommer att dö?

Jag är dödsrädd för att dö, Joel. Så helst skulle jag inte vilja göra det ö.h.t. MEN, samtidigt har jag ett visst kontrollbehov. Exakta dagen skulle jag nog inte vilja veta, men inom en höftad tidsram, definitivt.

Nemin, allvarligt?

När man träffar nytt folk och berättar att man håller på med serier får man 90% av gångerna ofta följdfrågan:
-Som Nemi då eller?? Hon är såå grym!

Ibland håller man käft och låter personen tro att Nemi verkligen är det grymmaste som finns i serieväg,
eller så tar man fighten och förklarar att man egentligen bara kan gilla Nemi om man just upptäckt att populärmusik är skit och att bimbos är dumma i huvudet.Nemi över lag är förbannat enkelspårig:

Nemi äter choklad.
Nemi drömmer sig bort till en Sagan om Ringen-miljö.
Nemi dricker öl och nobbar en kille i Modern Talking/Aqua/Suede/Westlife t-shirt.
Nemi är barnsligt naiv.
Nemi klockar till en bimbo.

Strippserier går ju ut på att vara repetativa, spela på fördomar och så vidare, men Nemi står sig helt enkelt inte om man jämför med andra strippserier, t ex Rocky. Och till skillnad från Rocky så slutade Nemi slampa sig när serien blev framgångrik - lite fegt, tycker jag.

Roligast blir Nemi när hon i helsidesserier ska vara lite djupare, eller när Lise Myhre ska försöka sig på att göra något feministiskt statement med Nemi som alltid misslyckas:P
Att det dessutom är värdelöst tecknat gör inte saken bättre (och inte har det blivit bättre med åren heller. Lise Myhre - LÄR DIG TECKNA HÄNDER OCH BAKGRUNDER FÖR F*N!)

Den enda anledningen till att hon blir läst över huvud taget är för att hon är svartklädd och lyssnar på hårdrock, så majoriteten av de som känner sig det minsta "alternativa" läser Nemi.
Vilket är en väldigt dålig anledning om du frågar mig.

Om du vaknar mitt i nätterna, svettig och med andan i halsen, panikslagen över att du inte fått träffa varken mig eller Tanja "Phonephucker" Suhinina så tycker både hon och jag att du ska dra ditt söta arsle till

Soft Kök & Bar, den 19 september, klockan 21:00-03:00, där ni får lyssna på skön musik som sköts av Bad Boy HJ och Calle Sunshine och se hur lustig finmotoriken kan te sig när jag får för mig att busta moves.

Ni kan köpa boken lite billigare, en dag före släpp OCH få puppyn (eller valfri kroppsdel) signerad! Inte illa, eh?

Vi stöder även den ädla kampen MTV har; Kiss For Climate så ta med kameran och nån het du vill slaska mule med, och förbered dig på en helkväll!

RandomArt

Bloggstiltjen har slagit till, så, ni får titta på den här så länge. Något jag gjorde förra sommaren tillsammans med pojkvännen för att lära mig vektor lite bättre.

Jesus and pals!

Cuntstunts gjorde mig uppmärksam på den här sidan med kristna serier.

Där man bland annat får lära sig varför det är fel att vara bög, och något som jag blev helt överraskad av: att man kan få HIV trots att man använder kondom OCH att homosexuella försöker ta över världen.

Jasi, vad säger man?
Som min polare Kalle kanske:
"Hur kan man acceptera en religion som förnekar dinosauriernas existens?"

Omslagsförslag

När man lix håller på kanske man skulle lägga upp den här också. Mitt första utkast till framsidan. Den ska ju inte vara på svenska, utan på sitt orginalspråk - engelska. Men, det är inte klart på långa vägar, utan som sagt, det första utkastet. Naket säljer. Texten på baksidan finns bara där för att testa ev. passande fonter.

Skisser!

Eftersom jag är en tusch-bög kunde jag inte låta bli att tuscha första uppslaget lite...
Sen vektoriserade jag det och gjorde om det svarta till rosa. Texten är min kladdiga handstil.
Men ändringar ska dit och det var bara för att jag skulle få utlopp för mitt perverterade tuschbehov.Jag har problem. Jag vet det.
Blyerts är bara inte på riktigt, okej. Kan man sudda så finns det inte.

Sista PhonePhucker-bilden!

Slutet på en era. Det här är den sista bilden jag gjort. Inget mer nu. Nu är det bara releasefest att se fram emot och evig ära och berömmelse!

Eller så int.

För alla vet ju att som lata frilansare är panka frilansare.
Nu arbetar jag vidare med The Wild Party.

Cheers!

Jag vill inte ligga med Martin Kellerman (men jag vill att Martin Kellerman ska vilja ligga med mig)

Fredrik Strage har skrivit en bok om det. Kända groupies får ha utställningar med de avgjutningar de gjort av rockkukar genom åren. Fans och groupies är ämnet för dagen.
Jag vet inte hur vanligt det är med seriegroupies i Sverige,
men det skulle vara klockrent om det fanns en liten groupiekult i vår gemytliga subkultur.
Kan iallafall tänka mig att Mr. Rocky himself får sin beskärda del av groupiepussy.

Har länge haft ett hatkärleksförhållande till Martin Kellerman. För jag attraheras av honom som svinig seriefigur, men repelleras av honom som tillbakalutad, lagom häftig, framgångsrik serietecknare.

Kort sagt, han är den jag VILL vara. Och jag fattar att brudar vill ligga med honom, TROTS att de vet att de kanske får sina sängeskapader med serietecknaren som en stripp i DN.Fast för mig vore det nog halva nöjet.

Undrar om Lise Myhre får ligga lika mycket?
Något säger mig att 'HEEEELL NO att hon får!'
För av någon anledning funkar det inte lika bra att som brud säga "jag är serietecknare" i syftet att imponera.
Eller nej, imponerar gör man ofta - men nån turn-on är det fan inte för personen av hankön man samtalar med.

För som brud med 'konstnärliga ambitioner' uppfattas man som neurotisk och krävande.
Medans det är HELT omvänt att säga att man är konstnärligt lagd som kille. Som konstnärlig kille får man genast epitet som 'mystisk', 'känslig' och 'romantiker'. Let's face it, kreativa kräk går hem hos brudarna. Det är bara att titta på Kellermans Myspace för att få bevis på hur många fangirls han har.

Det här med tecknarkräk är intressant, jag hyser även en sorts bög/internetkärlek till Mikael Sol sen han började blogga aktivt. Det kanske är mig det är fel på, vem vet?
MEN, jag kan då sannerligen inte klandra Kellerman för att utnyttja sin supertecknarstatus.
Skulle jag göra med, om jag var singel och unga, fräscha fanboys erbjöd sig.

För er som känner er träffade kan ni anmäla er här: www.inkdummyssweetpieceofass.se (bifoga gärna foto)

P-sidor

Satt och redigerade bilderna till PhonePhucker och blev sjuuukt dampig av att ta bort småskräp och skit,
så för mitt eget kära nöjes skull färglade jag några bilder (maxtid på varje bild: ca 1 minut och 30 sec)
Blev väldigt popart och jag fick ro i kroppen.

Kanske märks det lite väl tydligt att jag varit besatt av Andy Warhol på sista tiden?
Fast det har väl aldrig skadat någon, iofs.
Kom ihåg , Phörenade PhonePhucker-phans, ni ser dem bara här! Bloken är i svartvitt.

Fynd från Rom!

Ärade Läsare!
Jag är numera tillbaka i Sverige och kan använda mina älskade 'å', 'ä' och 'ö' igen. Känns fantastiskt!

Jag drog till Italien som ett litet depåstopp efter Sydafrika.

Min lillasyster bor där i krokarna kring Vatikanen och precis runt hörnet har hon en jättebra serieaffär, sa jag tyckte det var lika bra att passa på att köpa lite grejer, i och med att serieutbudet i Sydafrika var under all kritik...

Italienskt blev det mestadels, Den andra Månen av Frezzato (på orginalspråk, såklart) och Skydoll- Factory (även den på italienska) men nar jag såg Gorillazboken tjöt jag av förtjusning...
( Kombon Jamie Hewlett/Damon Albarn = Vinst hur man än vänder pa det )
Förvisso pratar jag ingen italienska, eller, den är väldigt begränsad iallafall...

BONUS!
Inkdummys lilla italienskaparlör:
fumetti - serier
tabacci - tobak
'No, non ho alcuna cocaina, ma sono modello di modo' -
Nej, jag har inget kokain MEN jag är modell
'Sono un artista del libro di fumetti' -
Jag är serietecknare
'Prego posso avere un doppio Jameson?' -
Kan jag få en dubbel Jameson, tack?

Lite användbart var det iallafall.

Iallafall, jag bor numera i Göteborg och håller på att redigera PhonePhucker så det blir klart nån gång, har börjat lite smått med Den Vilda Festen.

MEN, jag behöver en ateljé av ngt slag rätt PRONTO, så om någon av mina eminenta läsare har tips på varnånstans i Götet man kan hitta det så blir jag inte gråtfärdig av tips.

I övrigt har jag inte så bra koll på vad som händer i serieSverige, gillar Micke Sols arbetsblogg
(och är helt förundrad över att han väljer att skriva om något så äääängstigt som alla han legat med...
Tar han verkligen upp ALLA och får alla lika många sidor?
Hur väljer man vilka av de onödiga one-night standsen som är 'värda' att tas upp? Jag vet inte...Kanske inte är ett ämne för mig direkt.
Så fort jag ligger med nån ny så vill jag be dom om ursäkt och tvinga dem till att glömma att det någonsin hände:P
Däremot älskar jag "Nämen, vad gör di" - fredag.)

Annars undrar jag varför jag inte kan komma in på Ted Stridhs serieblogg längre...Har han stängt bloggen för alla oliktänkade? The truth is out there. Nån som har svar?


Aja, kanske inte det seriösaste inlägget jag skrivit, men, alltid något. Mer kommer hsh. Bara att hålla ögonen öppna, ok?
Cheers!

Hur jag blev Inkdummy (eller "nar jag var liten ville jag bli arkeolog")

Har planerat att skriva nan sorts Genesis-historia ett tag nu, men fick inte tummen ur forran Bjorn gjorde detsamma pa sin blogg. Tack Bjorn!

Bilden till vanster har till stor del att gora med varfor jag vill jobba som serietecknare/illustrator/kreativ och haftig i storsta allmannhet. Namligen lektionsklotter.

Just den har bilden kom till under en webdesigns-forelasning, och nej, jag var inte uttrakad, jag var uppmarksam, men har man damp i handerna sa underlattar det att sysselsatta dom med nagot vettigt istallet for att bita pa naglarna, eller hur?

Hsh, nar jag var liten ville jag bli arkeolog. Egyptologi var min stora passion i livet och nar jag forestallde mig migsjalv som vuxen sa sag jag framfor mig en kvinnlig, hetare version av Indiana Jones. Sen ville jag bli radiopratare. For det ar namligen sa att jag inte ar som Stef Gaines, som har vetat hela livet i princip att det ar serier hon vill gora. Jag var lite mer...praktisk an sa.

Trots att jag har tecknat sen jag kunnat halla i en penna, och last serier sen jag vid 6 ars alder hittade ett Asterix-album hos min mormor. Folk i min narhet sa till mig att jag borde jobba for Disney, men det kandes inte riktigt ratt av nan anledning (och forra aret fick jag veta av en foreslasare att de ar ondskans underhuggare pa riktigt.). Eller att jag borde blir KONSTNAR och det kandes annu mer snedpippat, for det jag tyckte att jag holl pa med foll inte riktigt under kategorin "konst"...

Alternativet fanns alltid dar, jag ville valja estetisk bild i teorin, men inte fan kan val nan forsorja sig pa sitt klotter? Sa jag valde media pa gymnasiet (jag vet, "jag vill jobba med maaaadia", urk) med radio/video-inriktning. Sande radio en gang i veckan pa Radio Skelleftea och hade det allmannt soft, samtidigt som jag klottrade vidare i vanlig ordning pa lektionstid. Ritade tillochmed nagra serier som jag lamnade vind for vag nar lektionen val var over. Men tankte inte mer pa det. Ritade en affish gjord som en serie till ett ypperligt popband som inte finns langre (The Small Garment) men hade annu inte kommit till insikt.Man kan fortfarande se affishen uppe runt Skelleftea nar bandet ibland behagar att aterforenas.(For er hardcore-fans, jag vet att ni finns!)

Lallade runt ett bra tag som personlig assistent och var inte overdriver brydd om framtiden eller vad fan jag skulle gora med mitt liv, for sant loser sig alltid pa nat satt... Jag var pa vippen till att soka till teologiinstitutionen pa Uppsala universtitet nar jag traffade Viktor Näär. Basta van till min davarande pojkvans rumskompis och studerande pa Serietecknarskolan i Hofors.
Nar Viktor berattade vad han studerade foll poletten ner.
"Det ar ju fan DET jag ska gora! Serier, ffs! Hur kunde jag ha varit sa blind?"

Sa jag borjade gora arbetsprover, sokte och kom in. Och det var som att hitta hem.
Jag kan numera inte tanka mig att halla pa med nagot annat.

Och for att knyta ihop den har "jag gillar att skriva om migsjalv och darfor bor ni lasa det och dyrka marken mina All Stars betrader"-sacken sa lagger jag upp serien som blev efterborden av webdesignsklottret. Den har ingen egentlig handling, det ar mest en illustration till en lat jag gillar och en bra ursakt for mig att rita blod och nan som slass med en jojo... but here goes: Numbskull












Och visst ar det lite roligt att tjejen som fick skall for att ha tecknat pa lektionstid i skolan,
har en bok som kommer ut i host? Jag tycker det iallafall;)
Sa kom ihag det, pojkar och flickor: Lektionsklotter kan vara borjan till nagot ack, sa vackert.

Dessutom ar serienord det nya svarta.

Sydafrikansk "feminism" och PhonePhucker

Scen 1:
Elin "Inkdummy" Jonsson sitter med morgonkaffet pa ett kafe pa Durban Road, PMB, SA. Som sig bor har hon en cigarett i ena handen och en kaffekopp i den andra.
Partner in crime: Kalle Johnsson.

En man narmar sig den svenska duon och ber om en cigarett. Eftersom froken Jonsson ar rokaren i sallskapet ar det hon som ger mannen en av hennes Marlboro's.

Mannen tittar inte ens sin tobaksvalgorare i ogonen under hela processen och vander sig sedan till hennes manliga sallskap och sager:

"I thank you, my man. 'Cause you're the man."

Scen slut.

Kvinnosynen i det har landet ar minst sagt speciell, och synnerligen frustrerande i manga lagen.
Men, "when in Rome" som man sa fint sager, sa kan jag leva med att sitta pa golvet under Zulucermonier medans mannen sitter pa stolar och tro mig, jag ar val medveten om att Sydafrika ar ett ungt land och kanske inte ar sa uppdaterade pa det har med jamstalldhet och grejer.


Min forsta vecka i Sydafrika var jag pa en konstutstallning av enbart kvinnor. Temat var typ "Kvinnor och sydafrikas barn". Och mer intetsagande och forutsagbar tillstallning har jag aldrig varit pa.
Som vanligt togs 'moderlighet' upp valdigt mycket, bandet moder och barn emellan.
Ocksa sexuellt utnyttjande av barn (som ar otroligt vanligt har, iom att det tros att det botar AIDS, men det ar ett inlagg for sig) och frustrationen for man som overger sina familjer.

Forutsagbart, safe och trakigt.

Utstallningens hojdpunkt var nar en aldre dam sa precis det, hogt, just efter ett langt tal.
Forsamlingen schyssjade och viskade och de ansvariga lovade att en diskussion skulle genomforas efter utstallningen. Men det fick hon (och jag) vanta forgaves pa.
For trots att det var "kvinnokonst" som skulle vara kvallens fokus fick hon inte prata om just det.
Och det ar val fint? Att kvinnor far stalla ut sin syn pa barn i en vecka, men man far fan inte ifragasatta det, nu nar de fatt synas sadar tillrackligt.

En van till mig hade sin magister-utstallning har om veckan, dar hon haft som amne att portrattera man pa ett lika sexuellt satt som kvinnor gjorts i arhundraden. Men i hennes betyg namns inte det overhuvudtaget, utan hon far omdomet att hon skildrat sin egen atra, och inte kvinnors atra i storsta allmanhet...

Daremot uppfattas det som en superfeministisk grej av mig att illustrera PhonePhucker. Vilket jag inte alls haller med om. Eftersom det ar mitt uppdrag att illustrera den manliga fantasin, eller hur?
PhonePhucker skulle se valdigt annorlunda ut om jag gav mig pa att illustrera sant som faktiskt far mig och andra tjejer att bubbla till i trosorna.

Bara sa ni vet.

DigitalComics, Tykken, Ted och Tegebjer

Har de senaste dagarna foljd debatten som foljt efter att jag "sa till" Ted Stridh att skriva lite om serier istallet for hockey. Dar Mikke S och Ted sjalv pratar svenska serier.

Kort summering: Ted gillar strippserier, medans Mikke forsoker genom sitt forlag forbattra serieutbudet i Sverige med vad Ted vill kalla 'alternativa serier'. Ted tycker ocksa att for att vinna svenska serielasares hjartan, bor man ga till vaga genom lattare serier som 91:an, Uti Var Hage, etc. Medans Mikke anser att en bra serie ar en bra serie, oavsett format eller genre.

Hsh, DigitalComics har nu utkommit med sitt forsta nummer dar serieskapare som Peter Dyamo, Jonna Bjornstjerna, Niklas Persson, Lotta Bruhn och min larare (mannen som lart mig allt jag kan om tusch, farg och snus) Johannes Streith m fl.

Jag maste saga att jag har ENORMA problem med att lasa Dyamos 'Vladirmir'...iom att det ar en Lenore-rip off. Och Lenore och hennes "skrackgulliga" varld ar bara kul en eller tva ganger. Att fa se en svensk version... Kanns inte sarskilt orginellt eller givande. Varfor, Dyamo? Varfor?

Danny Ahrlings grejer funkar, det ar en strippserie om drakar. Niklas Persson - why not?
Johannes Streith far mig alltid att dra pa smilbanden med sina ackelheter.
Resten... Alltsa, overall sa kanns grejerna ratt intetsagande for min del.

Men da ar ju humor nagot valdigt individuellt och sysslar man med strippserier sa kor man ofta grepp som man vet gar hem hos de flesta istallet for att gora nagot som man sjalv tycker ar HYSTERISKT roligt ( Skellefteguiden, om ni hade behallt mig...sa hade ni blivit vita i ansiktet av de saker jag hade planerat att gora...) MEN. Efter att ha foljt debatten mellan Mikke och Ted forstar jag att Ted tycker att det har ar nagot som saknas i seriesverige. Schysst att han gor nagot av sin vilja att forandra.

JO! Sen fanns det med en intervju med Mikael Tegebjer ocksa. Vilket fick den har damen att hoja pa ogonebrynen ett antal ganger.

Ted Stridh fragar:
"...jag har fatt kanslan av att nyexaminerade serieskapare fran de olika serieskolorna runtom i landet ofta skapar alternativa, mer avancerade serier. Ar det en sund utveckling med tanke pa att de flesta av vara serietidningar i huvudsak publicerar valkanda humorserier i huvudsak publicerar serier i strippformat?"

Tegebjer svarar:
"Mitt intryck ar ocksa att serieskaparna pa skolorna kanske i forsta hand inte siktar pa att leva pa det de gor. Och som jag var inne pa tidigare sa skulle en mer levande marknad for svenska strippar kanske ge ovriga serier en storre mojlighet att na ut. Sa ur det perspektivet kanske det ar lite synd.
Men jag har inget emot att man skapar personliga alster. Tvartom gor detta det svenska utbudet intressant. Men vi ska inte vara nojda med det. Nasta naturliga steg ar forstas att hitta vagar att salja dessa serier, vilket ar svart."

Okej, Ted. For det forsta. Bara for att du eller min pappa inte skrattar nar ni laser mina grejer innebar det inte att det ar alternativt eller sarskilt avancerat. Folk skulle nog halla pa med strippar i storre utstrackning om de hade fantasin, fingertoppskanslan och produktivitetsnivan som formatet kraver.
For det andra. Folk pa skolorna haller, precis som Mikke sager, mest pa med manga.

Tegebjer: ambitionsnivan hos serieskoleeleverna ar det inget fel pa.
Det ar serieklimatet som inte tillater att alla som vill faktiskt KAN livnara sig pa det de alskar.
Branchen ar hard och talang tar en bara saaa langt.
Och det finns eldsjalar har i landet som faktiskt forsoker ge ut "personliga alster" och dyl.
Fast de manniskorna har formodligen inte samma vinstintresse som du.

Den Vilda Festen

Sahar javla fint kan det bli nar jag forsoker mig pa att gora nagot i Art Deco!

Gjorde den har vepan infor arets textmassa, eftersom Hydra planerar att ge ut en svenskoversattning av Joseph Moncure Marchs bok The Wild Party, men iom att Hydra inte hade forhandlat klart med det amerikanska forlaget som ager rattigheterna fick inte nagon se den.

Sa jag lagger upp den har! ( 7 timmars slit med Adobe Illustrator fortjanar nagon sorts uppmarksamhet tycker jag:P)

Boken kom ut 1994 med illustrationer av Arts Spiegelman och Hydra tyckte att jag var en vardig "tronfoljare" till Pulitzerprisvinnaren.
Hela boken ar egentligen en lang dikt ( och den kommer att vara pa rim, pa svenska ocksa! Jag ar en sucker for rim, alltsa...) och upplagget kommer att vara varannan sida illustration, varannan text.
Men med textelement som aven flyter in i bilden (luddigt jag vet, men det kommer att bli GRYMT, Art Deco rockar!)

Och boken handlar om en fest som utspelar sig pa det glada 20-talet, under alkoholforbudet i USA. Dekadens, sex och brutalt vald.

Sa. Da vet ni det.

Nikhil Singh - rockstar OCH serietecknare

For ett tag sen "recenserade" jag ett nummer av den sydafrikanska antologin "MAMBA" dar jag i forbifarten namnde serietecknaren Nikhil Singh. Tyckte att det var dags for ett helt inlagg tillagnad den sydafrikanske tecknaren, som jag imponeras av mer och mer.

Med dromlika serier som "Salem Brownstone" och "You fucking sinners" kan jag inte hjalpa att falla handlost for sydafrikanen som numer ar bosatt i London.

Han har tidigare blivit publicerad i Dazed and Confused och Sturgeon White Moss, och skulle turnera i europa nangang i juni, med sitt band The Wild Eyes, men efter meningskiljakligheter med trummisen i bandet ser det inte battre ut an att de har gatt skilda vagar...

Hursomhelst, Nikhil staller ut teckningar i Kapstaden 5 - 28 maj, sa jag har tankt dra dit och kolla lite vad karln gar for. Tydligen jobbar han med en grafisk roman just nu ocksa. Psychopomp heter utsallningen, for den som ar intresserad och rakar, precis som jag, befinna sig i Sydafrika.

Hans hemsida ar lankad i inlaggets titel, dar kan man kolla in hans serier, annan konst och lyssna pa musiken han gor.

Sa, an en gang. Kolla in, ffs!

Mycket noje!

Seriebloggar och hatkarleken till dom

Jag har den senaste tiden spenderat lojligt mycket tid pa internet, iom att bilder ska ivag till forlaget och hogupplosta bilder tar en sisdar en till tre timmar styck att skicka ivag fran morkaste Afrika.
Och internet ar bara kul sa lange, eller hur?

Sa jag laser seriebloggar. Eller kommenterar i min egen. (Fast det har varit daligt med inlagg fran min egen sida, pa sistone, det ska sagas. Det blir andring pa det snart.)
Min standardbesokstur brukar borja med Mikke, sen Staffars, Leesah Ms, Femisex och avrundas med Johan Wanloo. Om det har varit skralt med inlagg brukar jag sen bege mig till (i mina ogon) obskyrare bloggar. Eller Serieframjandets forum.

Ted Stritdhs serieblogg t ex. Jag ar en gnallkarring, tro mig, det ar jag VAL medveten om, men snalla nan, du riktar dig till manniskor som ar seriefantaster. "Seriebloggen" ar det mest intetsagande besoket i min runda, aven om jag atervander dit gang pa gang, i tron om att kanske, kanske det kommer ett inlagg som ar kul och givande att lasa den har gangen?

Men lamnas varje gang med en "Thank you, Captain Obvious" kansla.
Las Mikkes, eller "Lurad Igen" och ge mig nagot med substans till nasta gang, snalla?
Sa ska jag gora mitt basta for att skriva vettiga och intressanta inlagg, jag ocksa.
Okeedookee, then:)

Wake Up, Dead Man

Inget gor mig sa glad som nar jag kan tipsa om schyssta grejer som mina polare gor.

Min begavade van Egil Röckner har en webbserie, lankad ovan, som han gor med en rumansk kille; Andrei Neagu.



Kolla in, for helvete!


I ovrigt...jobb, jobb, jobb. MEN en serie ar pa G.
Utover PhonePhucker. Kommer upp i sinom tid.
I akvarell och allt. Phew! Nej, har ska tecknas gagballs och dyl.

Tills nasta gang...I bid you farewell och KRAVER skvaller fran SPX.

Enslaved (inte Sissys and Maids)

For det var SA tidningen hette egentligen.
Iom att jag jobbar for fulla muggar med PhonePhucker har jag inte tid att blogga sa jakla mycket. Sa jag tankte lagga upp lite bilder fran tidningen jag namnt i ett tidigare inlagg.

Ta en titt pa de fruktansvarda bilderna och svara mig:

Varfor ar konst sa ful i tidningar vars storsta syfte ar att fa folk upphetsade? Man tycker ju att folk borde lagga manken till for att fa det att rycka i baguetten, om man far saga sa?

Och samma sak galler ju i svenska "porrtidningar", eller hur? Talangfulla tecknare illustrerar herrtidningar. Som ett schysst jobb, antar jag, men de annonserar inte med det.

Jag kanner till tva, atminstone och pa deras hemsidor star inte de tidningarna pa CVt.

Varfor ar den enda i Sverige som faktiskt star for sitt forflutna som "porrtecknare" Martin Kellerman?

Varfor?

Forsta bilderna fran 'PhonePhucker Illustrated'!!!

Har har ni 2 smakprov. Fast det kommer fler.
Har gjort serier, serieillustrationer och mycket mer. There's no end to the possibilities!

Tyvarr ar bilderna helt oredigerade, men det far ni leva med, helt enkelt. For now. Brudarna jag tecknat ar 2 av PhonePhuckers karaktarer:
Fjortisen Sanna och den normala; Lotta.
Showerpower!

oh, och PhonePhucker Illustrated ar bara mitt namn pa projektet, inte vad boken kommer heta.
Enjoy! tills vidare.

PhonePhucker och sydafrika.

Det ar lustigt hur lite tecknat snusk paverkar manniskor. Sarskilt i ett land som sydafrika.
Folk som tittar forbi min arbetsplats och sneglar diskret uppenbart pa det som hanger uppe fran The PhonePhuckerPhroject. Nagra anekdoter:

Forra veckan var en katolsk skolflicka pa besok pa the Art Deparment, fick sig en rundtur med en av mina larare. "Har borta har vi Cartoon-eleverna fran Sverige. Har ser ni Karls storybaord blah blah blah" och den den unga damen vander sig om mot min vagg, mamman ocksa. Varpa lararen snabbt tar dem vidare till nasta elev.

Det ar ju inget hardcore-porr, direkt (dock kan tidningarna jag anvander som referens ibland vara det...) men nar jag fick fragan vad jag gor pa en middagsbjudning haromdagen genererade det en del....ovantade fragor.

- So how much can you show? fragar en kille i 23-arsaldern.
- I try to avoid showing erect penises and angles where penetration is graphical.
I can hint penetration but not show it. Full frontalpussies are OK, I guess , and boobs.

Har dyker en tjej in i samtalet:
-Why are pussies ok to show and not the penis?
- Because a frontshot of the pussy is not - in it self- that sexual. If you change the angle to display if it's exited, it becomes sexual. If you can tell the pussy is exited.

Har dyker killen in igen:
- How does an exited pussy look like? (kom ihag, killen ar typ 23)
-Hahaha! What...you don't know? sager jag och borjar misstanka att jag faktiskt maste beskriva det for honom. Och han vill det. Sa jag forklarar for honom hur en upphetsad fitta ser ut/ kanns.

Men han nojer sig inte med det.
- But how do you know how an erect penis looks like? Do you use models? fragar han storogt.
- I have a boyfriend, and no, I don't use models. I do use some porn for reference.
- But, you can't draw the same penis over and over again! You have to vary between characters. How do you do that? Do you want me to model? Haha.
Och jag forklarar att jag faktiskt har kommit i kontakt med fler penisar i mina dar, an min kare pojkvans, och nej, behover ingen modell.

Fast, egentligen ar det ju inte alls konstigt att folk haller pa sig har, i ett land dar over 40% av befolkningen har HIV kan det nog vara bra att trana kyskhetsmusklerna.
Dessutom ar det roligt att kopa porr, for sa fort jag antrar butiken forsvinner karlarna darinne fort som kackelackor. Och att butiksbitradet maste tro att jag har det bredaste spektrat av fetisher i stan.

- Hi! I'd like some bondageporn, some Lolitaporn and a magazine with alot of costumes.
- Well, we have this issue of "Barely Legal", is that what you need? sager den hjalpsamma expiditen.
- No, her boobs are too big. Do you have another issue?

Och sa vidare och sa vidare. Rakade fa med mig en riktig skum tidning en gang dock.
"Sissies and Maids". Inte for den krasmagade. Men konstigt nog...ett fascinerande sexualportratt av en laggning jag inte visste fanns.

Interview with a PhonePhucker

Har ju utlovat intervju med min phorphattare; PhonePhucker ett tag nu och nu kommer den!
Den genomfordes over Gmail, sa hon har svenska bokstaver (som jag saknar mer an vad man kan tro...) och jag far noja mej med det som finns....


- Hur kommer det sig att du startade bloggen? Tyckte du att det var nagot som saknas i bloggsfaren eller var det helt enkelt ett stalle att vadra pa?

Jag har bloggat mycket och gärna i över fem år nu, så det kändes som världens självklaraste grej. Alla mina kompisar sade "starta en blogg" när jag berättade om mitt nya jobb, och jag svarade såklart "redan gjort". Jag ville också dokumentera alla de nya färska upplevelserna jag skulle få, sånt man lätt glömmer bort när det nya blir rutin.

- Lider du av bloggsjukan? (dvs kolla bloggen flera ggr per dag for att kolla kommentarer?)
Tja, jag får dem mailade till min mailadress, men jag kollar vilka som länkar till bloggen på min besöksräknare, då ser man om någon har lagt till en länk eller kommenterat mig någonstans.

Really, hur far man det? Har drabbats av bloggsjukan a det grovsta:/
En fraga jag ofta far av folk som passerar min arbetsplats och undrar 'vadfan haller hon pa med? ar om du fatt taskig manssyn av det har jobbet? Om inte, nagra bieffekter overhuvudtaget?

Jag har också fått frågan, men aldrig riktigt förstått den, måste jag erkänna. Vad är det nya jag skulle lärt mig? Bieffekterna har väl annars varit att jag inte längre klarar av ordet "härligt" och att jag ibland lyssnar på mig själv när jag har sex och tänker typ "hehe, tänk om jag lät så på jobbet". Jag vet inte om alla andra stönar djupt och sensuellt i verkligheten, men det gör inte jag.

Nej, huga. Det ar en ratt vidrig tanke, ibland kommer man pa sig sjalv med att gora de konstigaste ljuden...Men, tillbaka till intervjun!
Vilken var din forsta tanke nar du fick erbjudandet om att ge ut bloken?

Hm... Jag blev glad (fucking surprise). Sedan velade jag en jättemassa. Jag tror att många som har någon sorts dröm om att få sin blogg publicerad skulle strypa mig om de visste hur jag höll på och var typ "äääh, ska jag, ska jag inte? What's in it for meeeee?".

Well, som PhonePhuckerPhan ar jag tacksam over ditt beslut:)
Har du "Committments-intervjuat" dig sjalv i badkaret som traning infor bokslappet?

Ungdomar och era konstiga uttryck! Betyder det typ övningsintervjua sig själv? Nja, inte än, men man har ju tänkt på vad folk kan tänkas fråga. Å andra sidan har jag nog redan fått alla de vanligaste frågorna av umgängeskretsen, så jag är kanske mer medietränad än jag tror.

Varfor ansag du att jag var passande nog att illustrera bloken?

Innan du och förläggaren fanns i mitt liv tänkte jag ibland på att man kanske skulle kontakta nåt förlag, och då tänkte jag lite vagt på att illustera själv, fast min stil passar inte riktigt in på min bilv av hur en sån bok (fråga inte vad en "sån bok" är!!!) ska se ut. Men det var verkligen på "kul att fantisera om, men men min entreprenörsanda... ain't gonna happen"-nivån när jag tänkte på det.

Sen kontaktade du mig och du var jättebra. Sen kontaktade förläggaren mig och då kändes det bara "it's a sign!" för din stil tyckte jag var helt perfekt, och så slapp vi leta illustratör! VINST! Du har väldigt säkra och tydliga linjer och din stil ser liksom... jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men bra för illustrationer. Inte för dominant, men inte heller för mjäkig. Inte för realistisk realism. Jag kom att tänka på dig direkt, berättade om dig för förläggaren på första mötet, och hade han inte gillat dina bilder hade jag tagit det som ett tecken på att han inte kunde förlägga och dumpat honom.

Verkligen? Shit, blir ju rord pa riktigt! Men...
Om du fick valja nan annan,vemsomhelst, vem skulle det da vara?

PhPh - the strippserie -får gärna tecknas av Martin Kellerman för att han är så jäkla the master of att göra serier av verklighetsdialog och "samma ruta gånger fyra". Låter som mitt jobb. Men om det bara var illustrationer skulle det vara kul med någon som normalt gör barnböcker, eller typ KP. Jag gillar barnboksillustration, och så skulle det vara en sån där Ironisk Kontrast™.


Jag har fatt intrycket av att du ar ganska serieintresserad av att lasa bloggen? Vilken ar favoriten? Och varfor gillar du serier, om du nu gor det?

Jag gillar bilder, jag gillar ord, så serier känns väldigt rätt .Sedan är jag ingen större serienörd, desvärre, mina serieintresserade kompisar prackar på mig saker, men jag orkar sällan leta själv. Sandman var trevlig på gymnasiet, förstås, men den känns mer som illustrerad Gaimantext än serie. Allt jag läst av Osamu Tezuka har varit bra, samma gäller för Art Spiegelman, jag är en stor vän av Versailles Ros av Riyoko Ikeda och jag misstänker att jag skulle dyrka Hagio Moto, om jag bara orkade skaffa fler av hennes verk än AA . Dessutom tycker jag om Snobben och Berglin. Och så kan jag inte med fult tecknade självbiografiska och -utlämnande svenska serier. Urrk! Det var kul en gång; Hey princess!

Jo, jag forstar hur du kanner, haha.
Tror du att boken skulle funka pa engelska?
Mina sydafrikanska vanner ar valdigt intresserade:)

Hm... Alltså, själva temat skulle nog funka (liksom, seeeex). Jag tycker nog att mina texter är lokalpräglade, men jag har lite svårt att se hur mycket och ifall det skulle störa... Det skulle den nog, med lite anpassning, men det känns som att det i den engelsktalande världen finns en miljard telefonhoror som kan skriva nåt liknande som är bättre anpassad till marknaden.

Ah, ingen som skriver sa bra som du!
Vad ar dromscenariot efter bokslappet?

Jag blir kontaktad av en seriös och respektabel tidning som vill ha en Ung Kaxig Tjej som Tycker Saker och vill skriva krönikor åt dem. På andra plats kommer att jag blir kontaktad av en mindre seriös och respektabel tidning (alltså inte typ DN, SvD eller Bang) i samma syfte.

Fantasier om releasefesten?

PARTY HARD! Eller nja, det kan jag göra på fritiden. Det skulle vara kul om det fanns sådär stockholms-media-ryggdunk-inbördes-beundran-folk där. Alltså, på ett sätt så vill man ju ha någonting som känns rätt ihop med ens personlighet, men det skulle vara mer intressant om det verkligen var en klyschig releasefest, så man fick se hur sådana går till.

Vilken ar den varsta fordomen folk har om telefonhoror?

Oj... Att man är helt avtrubbad, tror jag. Alternativt att man sitter på jobbet och känner sig kränkt och äcklad hela dagarna.


Folk kan uppfatta det klyschigt kanske, att en ung, smart tjej som utbildar sig till ett hogstatusyrke "slummar" till det med ett skumt jobb, som t ex telehora eller strippa och sen slappa en bok om det - vad sager du om det?

Tja, jag hade i alla fall varken några planer på att jobba med telefonsex länge (det bara blev så) eller att släppa en bok när jag satte igång. Jag har nog inte tänkt på det så mycket. Jag misstänker dock att förläggaren har det, för det känns som en bra författartyp att försöka sälja.

Folk jag pratar med om projektet far ofta for sig att du ar ful, vilket jag vet inte stammer, men varfor tror du det ar sa?

VAA??!??!?!??!?!??!! Jag vet inte. Jag vill gärna veta. Karata ned dem och fråga, vetja!

Du tror inte pa monogami. Ar det en asikt du haft lange eller nagot som kommit med jobbet?

Tror och tror... Jag har aldrig fattat dealen och har aldrig velat ha det så. Jag och Phojkvännen hade varit ihop i nåt år innan jag började jobba, och haft öppet förhållande hela tiden. Funkar för oss.

Vi får ofta frågan vad han tycker om mitt jobb, vilket jag tycker är lite off, även om vi had monogamt förhållande. Det är ju liksom ett jobb.

Det vore en sak om jag pratade med männen för att krydda mitt tråkiga samboliv lite, men som det är nu fattar jag inte helt vad problemet skulle vara ens i ett monogamt förhållande. Men, well, alla är olika och blir man svartsjuk på sånt så blir man väl det.

Ar du en person som gillar att soka dig in i det "okanda", prova extrema saker for att sedan kunna vaxa av det som manniska?

Det händer att jag gör sånt. Jag är inte "kickberoende" eller så, men då och då testar jag nya saker för att se om jag kan. Det brukar visa sig att jag kan. Telesexet var lite av en sådan utmaning, som dessutom visade sig vara mycket lättare än jag trodde. Det jobbiga har alltid varit arbetstiderna och sånt, absolut inte själva telesexandet.

Vilken dator skriver du pa?

En stationär Windowsburk, inte mer spännande än så.

Vad kan de som koper bloken vanta sig?

Jag tror jag brukar sammanfatta affärsidén med "sex och roligt". Den kommer vara mer strukturerad än bloggen och innehålla en del sånt som jag inte har bloggat om här, handla om samma saker men anpassat till ett annat format. Och så alla bilderna!

Vad laser du just nu?
Kurslitteratur. Nya numret av Ottar. Jag läser en del skönlitteratur, men ingenting just nu.

Vad skulle du ta med dig till en ode o? 3 saker.

Telefon, anteckningsblock, penna?

Haha, du ar ar rolig du...Som avslutning:
How much phone WOULD a phonephucker phuck if a phonephucker would phuck phone?

Men... Men... *gråter och springer iväg till mamma*