Fynd från Rom!

Ärade Läsare!
Jag är numera tillbaka i Sverige och kan använda mina älskade 'å', 'ä' och 'ö' igen. Känns fantastiskt!

Jag drog till Italien som ett litet depåstopp efter Sydafrika.

Min lillasyster bor där i krokarna kring Vatikanen och precis runt hörnet har hon en jättebra serieaffär, sa jag tyckte det var lika bra att passa på att köpa lite grejer, i och med att serieutbudet i Sydafrika var under all kritik...

Italienskt blev det mestadels, Den andra Månen av Frezzato (på orginalspråk, såklart) och Skydoll- Factory (även den på italienska) men nar jag såg Gorillazboken tjöt jag av förtjusning...
( Kombon Jamie Hewlett/Damon Albarn = Vinst hur man än vänder pa det )
Förvisso pratar jag ingen italienska, eller, den är väldigt begränsad iallafall...

BONUS!
Inkdummys lilla italienskaparlör:
fumetti - serier
tabacci - tobak
'No, non ho alcuna cocaina, ma sono modello di modo' -
Nej, jag har inget kokain MEN jag är modell
'Sono un artista del libro di fumetti' -
Jag är serietecknare
'Prego posso avere un doppio Jameson?' -
Kan jag få en dubbel Jameson, tack?

Lite användbart var det iallafall.

Iallafall, jag bor numera i Göteborg och håller på att redigera PhonePhucker så det blir klart nån gång, har börjat lite smått med Den Vilda Festen.

MEN, jag behöver en ateljé av ngt slag rätt PRONTO, så om någon av mina eminenta läsare har tips på varnånstans i Götet man kan hitta det så blir jag inte gråtfärdig av tips.

I övrigt har jag inte så bra koll på vad som händer i serieSverige, gillar Micke Sols arbetsblogg
(och är helt förundrad över att han väljer att skriva om något så äääängstigt som alla han legat med...
Tar han verkligen upp ALLA och får alla lika många sidor?
Hur väljer man vilka av de onödiga one-night standsen som är 'värda' att tas upp? Jag vet inte...Kanske inte är ett ämne för mig direkt.
Så fort jag ligger med nån ny så vill jag be dom om ursäkt och tvinga dem till att glömma att det någonsin hände:P
Däremot älskar jag "Nämen, vad gör di" - fredag.)

Annars undrar jag varför jag inte kan komma in på Ted Stridhs serieblogg längre...Har han stängt bloggen för alla oliktänkade? The truth is out there. Nån som har svar?


Aja, kanske inte det seriösaste inlägget jag skrivit, men, alltid något. Mer kommer hsh. Bara att hålla ögonen öppna, ok?
Cheers!

Hur jag blev Inkdummy (eller "nar jag var liten ville jag bli arkeolog")

Har planerat att skriva nan sorts Genesis-historia ett tag nu, men fick inte tummen ur forran Bjorn gjorde detsamma pa sin blogg. Tack Bjorn!

Bilden till vanster har till stor del att gora med varfor jag vill jobba som serietecknare/illustrator/kreativ och haftig i storsta allmannhet. Namligen lektionsklotter.

Just den har bilden kom till under en webdesigns-forelasning, och nej, jag var inte uttrakad, jag var uppmarksam, men har man damp i handerna sa underlattar det att sysselsatta dom med nagot vettigt istallet for att bita pa naglarna, eller hur?

Hsh, nar jag var liten ville jag bli arkeolog. Egyptologi var min stora passion i livet och nar jag forestallde mig migsjalv som vuxen sa sag jag framfor mig en kvinnlig, hetare version av Indiana Jones. Sen ville jag bli radiopratare. For det ar namligen sa att jag inte ar som Stef Gaines, som har vetat hela livet i princip att det ar serier hon vill gora. Jag var lite mer...praktisk an sa.

Trots att jag har tecknat sen jag kunnat halla i en penna, och last serier sen jag vid 6 ars alder hittade ett Asterix-album hos min mormor. Folk i min narhet sa till mig att jag borde jobba for Disney, men det kandes inte riktigt ratt av nan anledning (och forra aret fick jag veta av en foreslasare att de ar ondskans underhuggare pa riktigt.). Eller att jag borde blir KONSTNAR och det kandes annu mer snedpippat, for det jag tyckte att jag holl pa med foll inte riktigt under kategorin "konst"...

Alternativet fanns alltid dar, jag ville valja estetisk bild i teorin, men inte fan kan val nan forsorja sig pa sitt klotter? Sa jag valde media pa gymnasiet (jag vet, "jag vill jobba med maaaadia", urk) med radio/video-inriktning. Sande radio en gang i veckan pa Radio Skelleftea och hade det allmannt soft, samtidigt som jag klottrade vidare i vanlig ordning pa lektionstid. Ritade tillochmed nagra serier som jag lamnade vind for vag nar lektionen val var over. Men tankte inte mer pa det. Ritade en affish gjord som en serie till ett ypperligt popband som inte finns langre (The Small Garment) men hade annu inte kommit till insikt.Man kan fortfarande se affishen uppe runt Skelleftea nar bandet ibland behagar att aterforenas.(For er hardcore-fans, jag vet att ni finns!)

Lallade runt ett bra tag som personlig assistent och var inte overdriver brydd om framtiden eller vad fan jag skulle gora med mitt liv, for sant loser sig alltid pa nat satt... Jag var pa vippen till att soka till teologiinstitutionen pa Uppsala universtitet nar jag traffade Viktor Näär. Basta van till min davarande pojkvans rumskompis och studerande pa Serietecknarskolan i Hofors.
Nar Viktor berattade vad han studerade foll poletten ner.
"Det ar ju fan DET jag ska gora! Serier, ffs! Hur kunde jag ha varit sa blind?"

Sa jag borjade gora arbetsprover, sokte och kom in. Och det var som att hitta hem.
Jag kan numera inte tanka mig att halla pa med nagot annat.

Och for att knyta ihop den har "jag gillar att skriva om migsjalv och darfor bor ni lasa det och dyrka marken mina All Stars betrader"-sacken sa lagger jag upp serien som blev efterborden av webdesignsklottret. Den har ingen egentlig handling, det ar mest en illustration till en lat jag gillar och en bra ursakt for mig att rita blod och nan som slass med en jojo... but here goes: Numbskull












Och visst ar det lite roligt att tjejen som fick skall for att ha tecknat pa lektionstid i skolan,
har en bok som kommer ut i host? Jag tycker det iallafall;)
Sa kom ihag det, pojkar och flickor: Lektionsklotter kan vara borjan till nagot ack, sa vackert.

Dessutom ar serienord det nya svarta.