Medley: Retroaktivität...

Var så jävla bra att jag var tvungen att göra en fanserie. Annars skulle jag gå sönder. Lisa M rockar min värld. Bara så ni vet.

Lillebror

Sjukt beskuren och med tillfälligt fontprov.

27

Christ, What a crew! Take a look at Madelaine True; Her eyes slanted.
Her eyes were green;
Heavy-lidded; pouched: obscene.

B-sida

Pastiche på min gamle klasskompis Joel Thorns Just one kiss. Det är en av mina favoritbilder evah, och all cred går till honom. Förlåt Joel, jag var tvungen. Kollade min deviantart för första gången på 1000 år och blev superinspirerad. Kunde inte hjälpas. Hans är naturligtvis hundra gånger bättre, och vill ni se mer av Joels grejer föreslår jag att ni går hit. Eller hit.

Tokio Hotel

Nej, jag härmar inte Micke Sol. Jag har varit betuttad i det här lammköttet lääänge. Och snart kommer en fangirlserie också. Jojatackarja. Så het är han. Snubben har perfekt profil ju. PERFEKT!

05:39

Inkdummy, 5 år

Mina föräldrar tycker bara att det jag ritade när jag var yngre inte var så viktigt att behålla, så det är inte så mycket som är kvar.

Det här var klottrat i en sån där "Mina första år"-bok, och den kan de ju inte gärna slänga. Men, rätt tajt jobbat för att vara KLOTTER och att jag bara var 5 bast då, eller hur?

Sarah C till Jon

Ritade den här som uppvärming häromdagen och gjorde en banner av det, till Jons blogg. Stålstift på kartong +Photoshop.

Inkdummy ♥ Classicoke

Jag är inte bara ihop med min kille - ibland gör vi saker tillsammans också.

Och förjävla fint blir det! Linearten är min, allt det andra har Mattias gjort.

Tanken är att den ska bli utvald att tryckas på t-shirts via Threadless.com,
och vi får en massa sköna dollars för det.

Verket har vi (eller, okej, jag) döpt till A Crack in the Union Jack och jag är ju bara förjävla fyndig. Vi jobbar bra ihop, min karl och jag, även om vi blev lite osams ang om vi skulle använda gradients (Mattias) eller raster (jag)...Och vem som vann...Ser ni ju här.

Värt att sägas i sitt hundrade blogginlägg, tycker jag.

EDIT: Men, eftersom både jag och pojkvännen är perfektionister ändrades designen lite, och slutresultatet finns här.

The Wild Party-teasers

Lolicon och konstnärlig frihet.

Har visst fått en del reaktioner, bl a från Blogge Bloggelito som undrar hur jag kommer svara rätten på huruvida vissa bilder i nysläppta PhonePhucker borde tillåtas eller inte, så jag känner naturligtvis behovet av att "försvara" mig.

Det är PhonePhuckers karaktär Sanna
(avbildad här till vänster)
som får folk att höja på ögonbrynen.
Till att börja med -
Cesi n'est pas ett barn.
Sanna i boken, och som PhonePhuckers telesexalias är 15 år. Dvs byxmyndig.
Hon är könsmogen, om än lite omogen till utseendet. Och jag upprepar;Cesi n'est pas ett barn.
Det är en tecknad bild av en fiktiv tjej som går i 9an.

Under tecknandet av boken diskuterade vi om jag hade tecknat Sanna för ung, främst på grund av den här bilden. Förläggaren tyckte att brösten kanske var liiite för små, men jag och Tanja (A-kupade som vi är båda två) hävdade bestämt att sanningen är att när tjejer med mjölkkörtlar som oss ligger på rygg, så ser vi ut som barn. Brösten försvinner nästan. Gravity, you win again.
Och förläggaren fick ge med sig.

Tittar man på lagen står det:

"I Sverige definieras barnpornografi som avbildning av person med ej fullgången pubertetsutveckling i sexuellt syfte. Även icke-realistiska teckningar, så kallad lolicon är barnpornografi. En utredning ledd av Solveig Riberdahl på uppdrag av Thomas Bodström har lagt som förslag att en strikt 18-årsgräns skall gälla.^[1]" (Källa: Wikipedia)

Sanna har både bröst, höfter, könsbehåring (väldigt ansad sådan, men den finns där) och mens. Att Sannas mencykel inte illustreras direkt i bilderna... Well, my bad. Jag borde kanske ha varit tydligare. MEN, jag har såvitt jag vet inte brytit nån lag (förslaget om avbildandet av personer under 18 år har såvitt jag vet inte trätt i kraft) och jag är inte rädd att Bodström en dag ska stå utanför min dörr med farbror polisen.

Min ståndpunkt när det gäller sex i serier och serieporr... Ja, det är förmodligen ett av de bästa forumen man kan hitta för sådant. För det är fiktivt och inga personer skadas eller utnyttjas i processen. Oavsett om det är barn, vuxna, män eller kvinnor det gäller.

PhonePhucker-PR

PhonePhucker finns numer på marknaden, och för er som inte bestämt er om den är värd era hårt förvärvade pengar så kanske det här underlättar ert beslut:

Naturligtvis ska bloggsverige få säga sitt, iom att boken började som blogg och det var ju genom den bloggen som jag fick kontakt med Ms. PhonePhucker herself:)

Blogge Bloggelito recenserar boken här.
Johanna Nylander (Frihet, Fildelning och Feminism) recenserar den här.
Vi som alltid sa hora säger
"Det går att runka till den.
Med lite fantasi kan man i och för sig runka till allt. " om boken här.
Dexion säger sitt.
Louise P (Frihetspropaganda) har också recenserat.

Tanja själv skriver om sina reaktioner på andras reaktioner på ablativ.
Och har lagt upp bilder som jag själv och Gud glömt, från allra första början av phrojektet.


Tanja på kulturnyheterna.
Svensk Bokhandel porträtterar Tanja här.
Hon har dessutom har blivit intervjuad i bl a Amelia, Ottar, P3 Populär, Modette och Punkt.se

Oh, Ylva Maria Thompson säger:
"Sen måste jag nämna illustrationerna som är roliga, fräcka, fräscha och riktigt bra. Att mixa textavsnitten med tecknade seriesidor känns lite "Starlet"-aktigt, som att boken genom sin typografi vill tilltala tonårstjejer. För mig som läste exakt den typen av novell-magasin som tolv- till fjortonåring känns stilen välbekant och det fungerar på det sätt det troligen är tänkt: det avdramatiserar och avväpnar." på Girlscorner.

Boken kan köpas bl a på Adlibris för bara 91 spänn, direktlänk hittar du i inläggets titel:)

RandomArt

Bloggstiltjen har slagit till, så, ni får titta på den här så länge. Något jag gjorde förra sommaren tillsammans med pojkvännen för att lära mig vektor lite bättre.

Omslagsförslag

När man lix håller på kanske man skulle lägga upp den här också. Mitt första utkast till framsidan. Den ska ju inte vara på svenska, utan på sitt orginalspråk - engelska. Men, det är inte klart på långa vägar, utan som sagt, det första utkastet. Naket säljer. Texten på baksidan finns bara där för att testa ev. passande fonter.

Skisser!

Eftersom jag är en tusch-bög kunde jag inte låta bli att tuscha första uppslaget lite...
Sen vektoriserade jag det och gjorde om det svarta till rosa. Texten är min kladdiga handstil.
Men ändringar ska dit och det var bara för att jag skulle få utlopp för mitt perverterade tuschbehov.Jag har problem. Jag vet det.
Blyerts är bara inte på riktigt, okej. Kan man sudda så finns det inte.

Sista PhonePhucker-bilden!

Slutet på en era. Det här är den sista bilden jag gjort. Inget mer nu. Nu är det bara releasefest att se fram emot och evig ära och berömmelse!

Eller så int.

För alla vet ju att som lata frilansare är panka frilansare.
Nu arbetar jag vidare med The Wild Party.

Cheers!

P-sidor

Satt och redigerade bilderna till PhonePhucker och blev sjuuukt dampig av att ta bort småskräp och skit,
så för mitt eget kära nöjes skull färglade jag några bilder (maxtid på varje bild: ca 1 minut och 30 sec)
Blev väldigt popart och jag fick ro i kroppen.

Kanske märks det lite väl tydligt att jag varit besatt av Andy Warhol på sista tiden?
Fast det har väl aldrig skadat någon, iofs.
Kom ihåg , Phörenade PhonePhucker-phans, ni ser dem bara här! Bloken är i svartvitt.

Hur jag blev Inkdummy (eller "nar jag var liten ville jag bli arkeolog")

Har planerat att skriva nan sorts Genesis-historia ett tag nu, men fick inte tummen ur forran Bjorn gjorde detsamma pa sin blogg. Tack Bjorn!

Bilden till vanster har till stor del att gora med varfor jag vill jobba som serietecknare/illustrator/kreativ och haftig i storsta allmannhet. Namligen lektionsklotter.

Just den har bilden kom till under en webdesigns-forelasning, och nej, jag var inte uttrakad, jag var uppmarksam, men har man damp i handerna sa underlattar det att sysselsatta dom med nagot vettigt istallet for att bita pa naglarna, eller hur?

Hsh, nar jag var liten ville jag bli arkeolog. Egyptologi var min stora passion i livet och nar jag forestallde mig migsjalv som vuxen sa sag jag framfor mig en kvinnlig, hetare version av Indiana Jones. Sen ville jag bli radiopratare. For det ar namligen sa att jag inte ar som Stef Gaines, som har vetat hela livet i princip att det ar serier hon vill gora. Jag var lite mer...praktisk an sa.

Trots att jag har tecknat sen jag kunnat halla i en penna, och last serier sen jag vid 6 ars alder hittade ett Asterix-album hos min mormor. Folk i min narhet sa till mig att jag borde jobba for Disney, men det kandes inte riktigt ratt av nan anledning (och forra aret fick jag veta av en foreslasare att de ar ondskans underhuggare pa riktigt.). Eller att jag borde blir KONSTNAR och det kandes annu mer snedpippat, for det jag tyckte att jag holl pa med foll inte riktigt under kategorin "konst"...

Alternativet fanns alltid dar, jag ville valja estetisk bild i teorin, men inte fan kan val nan forsorja sig pa sitt klotter? Sa jag valde media pa gymnasiet (jag vet, "jag vill jobba med maaaadia", urk) med radio/video-inriktning. Sande radio en gang i veckan pa Radio Skelleftea och hade det allmannt soft, samtidigt som jag klottrade vidare i vanlig ordning pa lektionstid. Ritade tillochmed nagra serier som jag lamnade vind for vag nar lektionen val var over. Men tankte inte mer pa det. Ritade en affish gjord som en serie till ett ypperligt popband som inte finns langre (The Small Garment) men hade annu inte kommit till insikt.Man kan fortfarande se affishen uppe runt Skelleftea nar bandet ibland behagar att aterforenas.(For er hardcore-fans, jag vet att ni finns!)

Lallade runt ett bra tag som personlig assistent och var inte overdriver brydd om framtiden eller vad fan jag skulle gora med mitt liv, for sant loser sig alltid pa nat satt... Jag var pa vippen till att soka till teologiinstitutionen pa Uppsala universtitet nar jag traffade Viktor Näär. Basta van till min davarande pojkvans rumskompis och studerande pa Serietecknarskolan i Hofors.
Nar Viktor berattade vad han studerade foll poletten ner.
"Det ar ju fan DET jag ska gora! Serier, ffs! Hur kunde jag ha varit sa blind?"

Sa jag borjade gora arbetsprover, sokte och kom in. Och det var som att hitta hem.
Jag kan numera inte tanka mig att halla pa med nagot annat.

Och for att knyta ihop den har "jag gillar att skriva om migsjalv och darfor bor ni lasa det och dyrka marken mina All Stars betrader"-sacken sa lagger jag upp serien som blev efterborden av webdesignsklottret. Den har ingen egentlig handling, det ar mest en illustration till en lat jag gillar och en bra ursakt for mig att rita blod och nan som slass med en jojo... but here goes: Numbskull












Och visst ar det lite roligt att tjejen som fick skall for att ha tecknat pa lektionstid i skolan,
har en bok som kommer ut i host? Jag tycker det iallafall;)
Sa kom ihag det, pojkar och flickor: Lektionsklotter kan vara borjan till nagot ack, sa vackert.

Dessutom ar serienord det nya svarta.