05:39

Vill du också teckna dålig manga?

"Här är boken som får både barn och vuxna att lämna huvudfotingstadiet och istället teckna riktig manga. "
/Bokus.com

Eller, i min mening; Här är boken som gör dig förbannad så det sprängs varje gång du sätter foten i en seriebutik att du vill klubba ner den här Katy Coope tills hon ÄR en huvudfoting och sätta henne i ett ordentligt teckna manga-bootcamp, samtidigt som du gör en mental anteckning att bara beställa serier på internet hädanefter.

Och det här är ju inte den enda dåliga Teckna Manga-boken i sitt slag, heller. Och gud, jag fattar att kidsen gillar manga - jag har själv varit ett sådant. Men att lära sig grunderna från en tecknare som är vansinnigt dålig, stjälper ju ungen mer än den hjälper.

Manga handlar ju först och främst om dynamik, eller hur? Och de här böckerna är så odynamiska att när folk utgår ifrån det, som "rätt" sätt att göra det på, blir det liksom ett skämt. Alla kan teckna.

Ja, alla kan teckna. Till viss mån. Huvudfotingar, streckgubbar... Ja, du har tecknat något. Men inte kallar du dig för mangakonstnär för det? Om man nu gillar att teckna, vilket så många av oss gör, så finns det inga enkla lösningar. Begåvning är en välsignelse som är få förunnat, och är man inte überbegåvad så är det enda sättet att träna, träna träna och teckna tills tuschet sipprar ur blodkärlen på dig.

OCH, alla kids därute som läser den här bloggen (jag är tveksam att någon under 19 gör det, but still) alla mangaböcker som innehåller speciella pennor, papper och mangalinjaler... Waste of dina föräldrars pengar. Att teckna på speciella papper gör inte motivet snyggare. Kan du inte rita ok med en vanlig kulspetspenna blir det nog inte bättre med en som kostar 30 kr mer. Teckna på alla pappersbitar du kommer över istället och prova dig fram med blyerts, kulspets, pensel eller stålstift. Det som känns bäst för dig upptäcker du. Men låt ingen diktera vad du "bör" använda, bara för att "proffsen" gör det.

Och eh, ärligt talat. En anatomibok är mer värd vad den kostar än de här "How to"-skämten som poppar upp som giftiga svampar ur marken.

SERIEVECKAN 8–13 FEBRUARI

Starring:

Åsa Grennvall
Johan Wanloo
Eva Björkstrand
Joakim Lindengren
Henrik Lange
Yvette Gustafsson
Henrik Bromander
Max Gustafson
Lisa Medin
Hanna Pettersson
Nickan Jonasson
Joakim Hanner
Lina Sandquist
Nasses Nekromantiker
Maja Ivarsson
med flera!

Och migsjälv, såklart.

En härlig vecka med workshops, föreläsningar, vernissage och releasefest!

Mer info hittar ni här.

Meanwhile: Nikhil Singh

En morgon när jag kollar mejlen får jag en chock. Ett meddelande från facebook; Nikhil Singh wants to add you as a friend. Jag har ju bloggat om honom både här och där, men jag nämner honom inte på min profil så jag tyckte att det var högst besynnerligt. Det visar sig att en uttråkad Nikhil sitter och kollar igenom medlemmarna i gruppen One Minute Trolley Dash (hans skivbolag, som har pratat med mig angående tecknaruppdrag) och tyckte att jag verkade intressant. Livet är bra konstigt och kul ibland. Hursomhelst, vi har mejlat fram och tillbaka och jag frågade om jag kunde få göra en liten intervju. Vilket han ställde upp på.

Hej Nikhil! Jag kom först i kontakt med dina serier genom den sydafrikanska antologin MAMBA, som innehöll avsnitt ett av Salem Brownstone (som ärligt talat var den enda serien jag gillade) Hur länge hade du tecknat serier före det nummret?
- Jag började teckna serier så tidigt att jag inte minns. Jag minns att jag var besatt av Snake Eyes i GI Joe när jag var runt 6 år och brukade hitta på äventyr åt honom på servetter. Jag köpte alla serier som hade honom på omslaget.

Vad drev dig till just serierna? Vad är det med det här mediet du gillar så mycket?
- Jag blev besatt som barn. Det kändes naturligt. Alla ungar blir väl besatta av sina hjältar, antar jag... Oavsett om det är Barbie, Snake Eyes eller sin katt. Det enda sättet man kan göra en berättelse om sin katt är att teckna en... Eller kasta ut den i trädgården, ha. Fast jag tror också fast på att serier är en naturligt utveckling från hieroglyfer, som du vet var DET ursprungliga språket i de dödas dagar. Hieroglyfer, som de generellt tolkas, är ett språk med upperepande symboler inristade i sten eller målade på papyrus. De enkla symboliska referenserna; ögon, fåglar, händer och olika former av gudar etc, var förknippade med otaliga meningar och dess motställda bilder (frammanade av skriftlärda präster) kunde delge så mycket information för de som hade förmågan att läsa.

Men, det fanns också en möjlighet för de som inte var skolade i tolkandet av sådana skrifter skulle ändå förstå, på det undermedvetna planet, meningen med de här konstiga grupperingarna av bekanta symboler.

Vilket är det bästa sättet för en hungrig serietecknare att bli utgiven, enligt dig?
- Teckna en hel grafisk roman. Kopiera inte en speciell stil eller trend och försök tänja på gränserna. Det finns ingen budget i serielandet. Om vi inte pratar om lathetsbudgeten, och det är för tuschkameler... Kom igen, lägg till ännu en division flygande ekorrar bakom det störtande rymdskeppet... Du kan göra det! Pennor är billiga.

Jag vet att du bor i Storbrittanien nu, hur känner du att mottagandet av dina serier skiljer sig i england jämfört med hur du blev mottagen i Sydafrika? Är marknaden bättre/större/öppnare i Europa?
- Folk suger överallt. Det är ett tråkigt faktum. Gör du något häftigt så är det mest troligt att du bränns på bål för det. Men let them eat cake. I slutändan så kommer ingen att tacka nej till en asbra serie. Och gör de det...Well, LET THEM EAT CAKE!

Kan du överleva på din konst, eller har du ett dagjobb som de resterande 90-nånting procenten av oss?
- Få allt du gör till att handla om konst tills du blöder. Så småningom kommer universum tvingas till att göra plats för dig...

Den senaste serien du läste var...? Och vad tyckte du om den?
- Tempos Finales av Samuel Hiti, och den var helt enastående. Men på sistone är jag helt galen i Sock Monkey (Tony Millionaire).

Vilket litterärt verk skulle du kunna mörda för att få göra serie av?
- Eek. Få se... Las Bas av Huysman vore skitkul. Och Venus in Furs. Och om jag hade ett decennium att slå ihjäl, skulle jag nog ge mig på Kazuo Ishigoro's The Unconsoled. Bitar av Lanark av Alaisdar Gray (i hans tecknarstil!!) haha. Sen Fleurs Du Mal... Listan tar aldrig slut. Jag måste kanske begå självmord.

Enligt dig är den största serien nånsin...?
- Väggarna inne i pyramiderna i Giza. Välj en...

Jag kissade nästan ner mig när du addade mig på Facebook... Vilken konstnär får dig att skälva i länderna och bli en ordentlig fanboy?
- Det var faktiskt meningen att jag skulle träffa Alan Moore under signeringen av Lost Girls. Jag väntade i pressrummet och följde med till hans hotell med några journalister, som skulle intervjua honom i hotellets bar. Men jag kunde inte göra det!!! Och efter att ha väntat så länge, så fattade jag hur galen jag blivit av hela situationen precis innan vi skulle presenteras... Så jag flydde! Ut i den fuktiga London-natten som en uppriven skolflicka... Den skammen.


Vad jobbar du med just nu?

- Just nu förbereder jag migsjälv för att adaptera en film som heter FRANKLYN till en serie med min gamla Salem-danspartner John Dunning. Filmen är en neo-magisk tagning på ett paranoidt fantasy-London... Eller, det är vad folk sagt iallafall. Vi håller fortfarande på att prata med regissören och försöker utröna i vilken riktning vi ska gå. Men jag vill hedra Nemesis the Warlock i min frammaning av Meanwhile City...

bilder från Franklyn

Hur kan jag bli du?
- Döda mig och drick mitt blod vid nästa vargmåne. Hacka upp resten med en silveryxa. Kasta det till hajarna...

Är serier ditt favoritmedium eller föredrar du någon annan kreativ arena?
- Allt blir samma galna logdans! Musik, att teckna, skriva... Allt. Vi dansar allihop med guden Merkurius. Vi drömmer vid fontänen av blod och talar i tungor för de förlorade och galna.

Har du någon konstutbildning eller är du självlärd? Och vad tycker du om konstutbildningar i allmännhet?
- Jag hoppade av skolan när jag var 16, övervägde att börja igen för en tjej. Ångrade mig och såg aldrig tillbaka. ALLA UTBILDNINGSSYSTEM måste förstöras. Lämna skolan, bränn ditt universitet, offra din TV och börja teckna på de rykande, sönderslagna väggarna...

Var kommer majoriteten av din inspiration från?
- Gudinnan med tre ansikten.

Hur känner du för serier som blir film, och vilket är ditt favoritexempel på en bra serie-blir-film översättning?
- Majoriteten av människor som tecknar serier gör film i huvudet. Majoriteten av människor som gör film är hänsynslösa asätare som försöker nytända sin barndoms besatthet med de "serier" de läste som barn. Min åsikt är att alla dessa äktenskap har varit aborter. Vi har fortfarande inte sett något asbra. Jag menar, Heath Ledger som Jokern? Hur lågt kan kulturen sjunka? Inte för att jag inte kommer bli korsfäst nu för att han är DÖD OCH GREJER... Och vi ska höja upp döda stjärnor till skyarna, som att vi alltid gillat dem... Allt jag kan säga är: Det är vad man får när man jävlas med Jokern...

Och det var allt från Nikhil Singh, for now. Han kanske dyker upp på Serieveckan i Göteborg, men det är fortfarande oklart. Vill ni se eller höra mer av Nikhil kan ni gå till:

www.myspace.com/hispider
www.thewildeyes.com
www.nikhilsingh.com
www.myspace.com/pressedupblack

www.myspace.com/rocktocktick
www.myspace.com/basementangels

Inkdummy, 5 år

Mina föräldrar tycker bara att det jag ritade när jag var yngre inte var så viktigt att behålla, så det är inte så mycket som är kvar.

Det här var klottrat i en sån där "Mina första år"-bok, och den kan de ju inte gärna slänga. Men, rätt tajt jobbat för att vara KLOTTER och att jag bara var 5 bast då, eller hur?

All I want for X-mas is Loisel & Días Canales/Guarnido

Min familj försöker så gott de kan när de ska ge mig julklappar, men de har fortfarande inte förstått efter 23 år att det mest lyckade receptet för att nöja den här damen är att ge henne:
1) Musik (CD, LP...kvittar. Fast Lp's smäller liiite högre.)
2) Böcker/Serier

Min ömme fader lyckades bäst julen '02 då han gav mig alla nummer av Seriemagasinet från 1984 (året då jag är född) tillsammans med Michael Jackson's Bad på LP. Sen dess har de kommit i lite av en formsvacka, men med åren blir man ju iofs lite mindre kinkig över vad man får. (Jag är en av de som faktiskt tycker, på fullkomligt allvar, att det är tanken som räknas)

Men kontanter och prestentkort duger gott, och därför köpte jag mig Loisels Peter Pan (översatt till svenska, iom att min franska inte är vad den en gång var) och Blacksad av Días Canales & Guarnido. Julmys för hela familjen. (Om din är en sådan som faktiskt uppskattar serier. Min är inte en sådan...)

Jo, en parentes: Hela världen kretsar ju som bekant kring mig och häromkvällen fick jag faktiskt bekräftelse på det, när jag ämnade besöka O'Learys i Skellefteå (i brist på bättre krogutbud) där jag blev stoppad i garderoben av en kille som kände igen mig från den här bloggen. Trots att han inte gillade serier! Igår Skellefteå - Imorgon... Umeå?;

Sarah C till Jon

Ritade den här som uppvärming häromdagen och gjorde en banner av det, till Jons blogg. Stålstift på kartong +Photoshop.

Inkdummy ♥ Classicoke

Jag är inte bara ihop med min kille - ibland gör vi saker tillsammans också.

Och förjävla fint blir det! Linearten är min, allt det andra har Mattias gjort.

Tanken är att den ska bli utvald att tryckas på t-shirts via Threadless.com,
och vi får en massa sköna dollars för det.

Verket har vi (eller, okej, jag) döpt till A Crack in the Union Jack och jag är ju bara förjävla fyndig. Vi jobbar bra ihop, min karl och jag, även om vi blev lite osams ang om vi skulle använda gradients (Mattias) eller raster (jag)...Och vem som vann...Ser ni ju här.

Värt att sägas i sitt hundrade blogginlägg, tycker jag.

EDIT: Men, eftersom både jag och pojkvännen är perfektionister ändrades designen lite, och slutresultatet finns här.

The Wild Party-teasers

Nostalgi FTW!

För alla er som också älskade Pirates of Dark Water finns de flesta avsnitten här.

Årets event i Göteborg!

Är du en serietecknare i Göteborg med omnejd tycker jag att du ska dyka upp och teckna serier med mig och andra den 26 oktober.16 sidor ska produceras på lika många timmar.

Låter jobbigt? Ish, det är ju kul! Klart du ska dit!

Vi kickar igång hela grejen kl. 11 på Pustervikscafét där du får veta titeln på din serie, sen är det bara att sätta igång att göra en berättelse utifrån den.

Du kan sitta hemma, eller på cafét och teckna - men dyk upp nästa dag kl. 17 på samma ställe och visa upp det du gjort för oss och de andra som är med.
Låter gött, eller hur?

Eventuellt dyker en hemlig gäst upp också. Mer om detta senare. Så ta med skissblock, polare, pennor och ha lite kul med oss - och gör nånting jävulskt kreativt under tiden. Win - win!

Den snygga affishen är tecknad av Marja Nyberg, som också kommer att finnas på plats;)

EDIT: Den hemlige gästen är Johan Wanloo (mannen bakom De Äventyrslystna Karlakarlarna, Skittråkiga Suzette, Farbror Einar m. fl)som faktiskt mest troligt dyker upp!

På tal om seriemördare

Ja, tankekedjan går som följande; Heroes - Sylar-seriemördare-serier om seriemördare.
Jag gillar seriemördare lika mycket som de flesta, dvs inte mycket alls men fascineras av dem.

Läste serien om den unge Jeffrey Dahmer i Galago för ett par år sen och kom att tänka på den just. Jag gillar den asmycket, och har du samma morbida nyfikenhet som resten av oss, kan du läsa några sidor här.
Hela serien heter My friend Dahmer och är skriven och tecknad av en snubbe som kallar sig Derf.

En fellow bloggare men även gammal klasskamrat till mig, Joel Thorn, delar samma fascination - men till skillnad från mig som bara bloggar om den, gjorde han en saga om seriemördaren Albert Fish, som kokade sig en flicksoppa.

Heroes hela veckan

Inte nog med att den underbara tv-serien Heroes precis kickat igång med säsong två i USA - den finns även att avnjuta som serie! Alltså, sån serie som jag själv och vad jag gissar majoriteten av er läsare är intresserade av:)

Man får följa de olika karaktärerna i kortare serieavsnitt och du kan läsa allt här, på Heroes Revealed.

Så - får du inte nog av att se programmet de två dagar de sänds på tv4, eller om du gör som jag - väntar på att avsnitt 3 av säsong 2 ska sändas i amerikat ( i skrivande stund är det en dag, 20 timmar och 35 minuter kvar - haha, okej, så illa är det inte, men jag hittade en sida som räknade ner minuterna) så man kan streama eller ladda ner (nej, huvva, så får man ju inte göra) kan ni ju alltid spendera en timme eller två med det här.

Save the cheerleader - save the world.

Bokmässan & Morfar

Inkdummy och Phonephucker begästade Bokmässan i helgen. Det var jättekul och givande och speciellt givande blev det när två killar i min ålder kom fram, med Vertigopåsar i handen och började snacka Sexpuckona Anfaller och Äldreomsorgen I Övre Kågedalen.

Teratologen-fan som jag är, blev jag störtförtjust när jag fick veta att det finns en liten dokumentär om boken att finna på YouTube. Så, ärade läsare - än en gång tvingar jag på er min goda smak och beordrar er att titta på klippen. Or die.

Teratologens Återkomst, Del 1.

Teratologens Återkomst, Del 2.

Dessutom finns en generator med citat från boken här. Och har du inte köpt den än- finns den att beställa från Vertigo.

Såklart...

...kommer jag och fröken Tanja Suhinina finnas på bokmässan i Göteborg.
Jag kommer att finnas på plats lördag och söndag.
Boken kommer att finnas att köpa för 100 spänn och ja, som sagt - ni får träffa de charmiga damerna bakom boken, vad mer kan man önska?

Ses där då?

Lolicon och konstnärlig frihet.

Har visst fått en del reaktioner, bl a från Blogge Bloggelito som undrar hur jag kommer svara rätten på huruvida vissa bilder i nysläppta PhonePhucker borde tillåtas eller inte, så jag känner naturligtvis behovet av att "försvara" mig.

Det är PhonePhuckers karaktär Sanna
(avbildad här till vänster)
som får folk att höja på ögonbrynen.
Till att börja med -
Cesi n'est pas ett barn.
Sanna i boken, och som PhonePhuckers telesexalias är 15 år. Dvs byxmyndig.
Hon är könsmogen, om än lite omogen till utseendet. Och jag upprepar;Cesi n'est pas ett barn.
Det är en tecknad bild av en fiktiv tjej som går i 9an.

Under tecknandet av boken diskuterade vi om jag hade tecknat Sanna för ung, främst på grund av den här bilden. Förläggaren tyckte att brösten kanske var liiite för små, men jag och Tanja (A-kupade som vi är båda två) hävdade bestämt att sanningen är att när tjejer med mjölkkörtlar som oss ligger på rygg, så ser vi ut som barn. Brösten försvinner nästan. Gravity, you win again.
Och förläggaren fick ge med sig.

Tittar man på lagen står det:

"I Sverige definieras barnpornografi som avbildning av person med ej fullgången pubertetsutveckling i sexuellt syfte. Även icke-realistiska teckningar, så kallad lolicon är barnpornografi. En utredning ledd av Solveig Riberdahl på uppdrag av Thomas Bodström har lagt som förslag att en strikt 18-årsgräns skall gälla.^[1]" (Källa: Wikipedia)

Sanna har både bröst, höfter, könsbehåring (väldigt ansad sådan, men den finns där) och mens. Att Sannas mencykel inte illustreras direkt i bilderna... Well, my bad. Jag borde kanske ha varit tydligare. MEN, jag har såvitt jag vet inte brytit nån lag (förslaget om avbildandet av personer under 18 år har såvitt jag vet inte trätt i kraft) och jag är inte rädd att Bodström en dag ska stå utanför min dörr med farbror polisen.

Min ståndpunkt när det gäller sex i serier och serieporr... Ja, det är förmodligen ett av de bästa forumen man kan hitta för sådant. För det är fiktivt och inga personer skadas eller utnyttjas i processen. Oavsett om det är barn, vuxna, män eller kvinnor det gäller.

PhonePhucker-PR

PhonePhucker finns numer på marknaden, och för er som inte bestämt er om den är värd era hårt förvärvade pengar så kanske det här underlättar ert beslut:

Naturligtvis ska bloggsverige få säga sitt, iom att boken började som blogg och det var ju genom den bloggen som jag fick kontakt med Ms. PhonePhucker herself:)

Blogge Bloggelito recenserar boken här.
Johanna Nylander (Frihet, Fildelning och Feminism) recenserar den här.
Vi som alltid sa hora säger
"Det går att runka till den.
Med lite fantasi kan man i och för sig runka till allt. " om boken här.
Dexion säger sitt.
Louise P (Frihetspropaganda) har också recenserat.

Tanja själv skriver om sina reaktioner på andras reaktioner på ablativ.
Och har lagt upp bilder som jag själv och Gud glömt, från allra första början av phrojektet.


Tanja på kulturnyheterna.
Svensk Bokhandel porträtterar Tanja här.
Hon har dessutom har blivit intervjuad i bl a Amelia, Ottar, P3 Populär, Modette och Punkt.se

Oh, Ylva Maria Thompson säger:
"Sen måste jag nämna illustrationerna som är roliga, fräcka, fräscha och riktigt bra. Att mixa textavsnitten med tecknade seriesidor känns lite "Starlet"-aktigt, som att boken genom sin typografi vill tilltala tonårstjejer. För mig som läste exakt den typen av novell-magasin som tolv- till fjortonåring känns stilen välbekant och det fungerar på det sätt det troligen är tänkt: det avdramatiserar och avväpnar." på Girlscorner.

Boken kan köpas bl a på Adlibris för bara 91 spänn, direktlänk hittar du i inläggets titel:)

Fråga Inkdummy

Ärade läsare!
Eftersom jag är så jävla häftig, och är nästan har David Bowie-status i seriesverige tänkte jag att ni förmodligen har en massa frågor som jag såklart kan svara på!

Kanske undrar ni vilka redskap jag tecknar med, eller om det är sant att jag eldat upp ett par trosor i mikron, eller om killen/tjejen i parallell-klassen är kär i dig, hur man gör bowlingklot eller helst enkelt vilka serier jag inspireras mest av?

Möjligheterna är oändliga! Så, kom igen! Våga fråga!
Du kan naturligtvis vara anonym.

Och här kommer frågor och svar!

Tanja Suhinina sa...

Det är inte DU som ska micra trosor, det är KUNDEN! Pucko!
För övrigt undrar jag om A. nånsin kommer få tillfälle att hångla upp mig, hur många danser jag kommer dansa med Mr PhD i Smooth på nästa bal och ifall du gillar 'Snobben'. För jag gillar både A., Mr PhD i Smooth och 'Snobben'.

Och Tanja vill dessutom veta hur inledningen till filmen om mitt liv skulle börja.

Inkdummy svarar:
Okej, inledningen till en film om mig skulle förmodligen börja med en långsam åkning över mitt stökiga sovrum, med alla mina småprylar och skräp som långsamt ökar till tonerna av 'Love in Plaster' med the Hives.

Åkningen avslutas med att kameran stannar vid en skitfet spegel där 'jag' (spelad av antingen Shannyn Sossamon eller Ellen Muth) dansar omkring i bara underkläderna med mascaran i högsta hugg.

Angående A. Du får väl ordna så det BLIR tillfälle?;)
Hångel händer sällan av sig självt, utan kräver ofta påstridighet och planering.
Mr PhD i Smooth? Vem f*n är det? Men, jag skjuter från höften och gissar 3.
Snobben...rådiggar jag inte, men jag gillar honom betydligt mer än Nalle Puh och Laban.

Jon Gustav sa...

Du får chansen att seriefiera en känd bok, vilken? och vilken regissör skulle sedan hylla dig
och använda din serie som grund till filmatiseringen?

Inkdummy svarar:
'Äldreomsorgen i Övre Kågedalen' av Nikanor Teratologen. Definitivt. Dels för att den är hysteriskt kul, vidrig och grotesk på så många sätt, men samtidigt välskriven och de miljöbeskrivningar som skildras skulle vara askul att teckna.
Och de enda regissörer jag kan komma på som inte skulle banga för den utmaningen skulle nog vara Tim Burton eller Danny Boyle. Hoppas jag:P

Någon halvanonym Anders ville veta allt om min musiksmak...

Jo, såhär är det. Min musiksmak är nuförtiden den bästa i världen enligt mig, men det har inte alltid varit så.
Mina musikaliska rötter kommer från min pappa som är en raggare och jazz/swingfantast, så man har det som grund. Jag älskade George Michael som snorunge och sen blev jag störtkär i Peter André när hans 'Mysterious Girl' kom ut. Jag lyssnade på Hanson för att sen gå över till Aerosmith och No Doubt. Sen kom indien, men rocken ligger mig nog varmast om hjärtat.

Jag gillar musik som man kan höra texten till. Musik som alltid funkar oavsett humör är Queen. Min guldklimp i LP-samlingen är Guns 'n' Roses 'Appetite for Destruction' ( med den coverart som förbjöds senare )
Om jag skulle lista världens 3 bästa låtar skulle Depeche Modes 'Enjoy the Silence' definitivt vara med, mer specifik än så kan jag inte bli. Den bästa 80-talsdängan är 'Come on Eileen' med Dexy Midnight Runners.

Min pojkvän påstår att jag bara gillar låtar där piano med, men det är inte sant. Så! Eller ville han ha en hel lista?

Yvette sa...
Kära inkdummy. Jag har en fråga: om du skulle få för dig att hora(och nu talar jag inte om knull eller telefoner eller de två kombinerade) - alltså rita andras serier; jag tänker i linje med Bamse, vilken serie skulle du ge dig på?

Kära Yvette,
Inte skulle det bli Bamse, det är ett som är säkert. Skulle nog bli... Modesty Blaise.

frank sa...
kan du rita en kort våldtäckt serie fast det börjar med slutet, och slutar med början, där hon är helt glad, och tror att idag ska det bli glass, kakor och kärlek, men vi som läsaren vet redan att så ska det inte alls bli. ?

Frank. Är det ett önskemål eller en förfrågan om det är fysiskt möjligt för mig att göra? Hade tänkt göra en rape/revengeserie, men tecknade två sidor och tröttnade sen (det händer ofta) Våldtäktsscenen var upplagd som en saga och såg faktiskt rätt bra ut om jag minns rätt. Orginalet är borttappat nu dock, men det skulle vara coolt att göra något liknande. Fast utan glass, kakor och kärlek, då. Daterapescenario typ.

Dan sa...
Vad skulle du göra om du tappade armarna?

Jag är ju förbannat ovig, men jag skulle nog öva upp mina tecknarskillz med fötterna, eller att teckna med munnen. Eller... bli radiopratare.

Joel Thorn sa...
Skulle du villja veta vilken dag du kommer att dö?

Jag är dödsrädd för att dö, Joel. Så helst skulle jag inte vilja göra det ö.h.t. MEN, samtidigt har jag ett visst kontrollbehov. Exakta dagen skulle jag nog inte vilja veta, men inom en höftad tidsram, definitivt.

Nemin, allvarligt?

När man träffar nytt folk och berättar att man håller på med serier får man 90% av gångerna ofta följdfrågan:
-Som Nemi då eller?? Hon är såå grym!

Ibland håller man käft och låter personen tro att Nemi verkligen är det grymmaste som finns i serieväg,
eller så tar man fighten och förklarar att man egentligen bara kan gilla Nemi om man just upptäckt att populärmusik är skit och att bimbos är dumma i huvudet.Nemi över lag är förbannat enkelspårig:

Nemi äter choklad.
Nemi drömmer sig bort till en Sagan om Ringen-miljö.
Nemi dricker öl och nobbar en kille i Modern Talking/Aqua/Suede/Westlife t-shirt.
Nemi är barnsligt naiv.
Nemi klockar till en bimbo.

Strippserier går ju ut på att vara repetativa, spela på fördomar och så vidare, men Nemi står sig helt enkelt inte om man jämför med andra strippserier, t ex Rocky. Och till skillnad från Rocky så slutade Nemi slampa sig när serien blev framgångrik - lite fegt, tycker jag.

Roligast blir Nemi när hon i helsidesserier ska vara lite djupare, eller när Lise Myhre ska försöka sig på att göra något feministiskt statement med Nemi som alltid misslyckas:P
Att det dessutom är värdelöst tecknat gör inte saken bättre (och inte har det blivit bättre med åren heller. Lise Myhre - LÄR DIG TECKNA HÄNDER OCH BAKGRUNDER FÖR F*N!)

Den enda anledningen till att hon blir läst över huvud taget är för att hon är svartklädd och lyssnar på hårdrock, så majoriteten av de som känner sig det minsta "alternativa" läser Nemi.
Vilket är en väldigt dålig anledning om du frågar mig.

Om du vaknar mitt i nätterna, svettig och med andan i halsen, panikslagen över att du inte fått träffa varken mig eller Tanja "Phonephucker" Suhinina så tycker både hon och jag att du ska dra ditt söta arsle till

Soft Kök & Bar, den 19 september, klockan 21:00-03:00, där ni får lyssna på skön musik som sköts av Bad Boy HJ och Calle Sunshine och se hur lustig finmotoriken kan te sig när jag får för mig att busta moves.

Ni kan köpa boken lite billigare, en dag före släpp OCH få puppyn (eller valfri kroppsdel) signerad! Inte illa, eh?

Vi stöder även den ädla kampen MTV har; Kiss For Climate så ta med kameran och nån het du vill slaska mule med, och förbered dig på en helkväll!