Fredrik Strage har skrivit en bok om det. Kända groupies får ha utställningar med de avgjutningar de gjort av rockkukar genom åren. Fans och groupies är ämnet för dagen.Jag vet inte hur vanligt det är med seriegroupies i Sverige,
men det skulle vara klockrent om det fanns en liten groupiekult i vår gemytliga subkultur.
Kan iallafall tänka mig att Mr. Rocky himself får sin beskärda del av groupiepussy.
Har länge haft ett hatkärleksförhållande till Martin Kellerman. För jag attraheras av honom som svinig seriefigur, men repelleras av honom som tillbakalutad, lagom häftig, framgångsrik serietecknare.
Kort sagt, han är den jag VILL vara. Och jag fattar att brudar vill ligga med honom, TROTS att de vet att de kanske får sina sängeskapader med serietecknaren som en stripp i DN.Fast för mig vore det nog halva nöjet.
Undrar om Lise Myhre får ligga lika mycket?
Något säger mig att 'HEEEELL NO att hon får!'
För av någon anledning funkar det inte lika bra att som brud säga "jag är serietecknare" i syftet att imponera.
Eller nej, imponerar gör man ofta - men nån turn-on är det fan inte för personen av hankön man samtalar med.
För som brud med 'konstnärliga ambitioner' uppfattas man som neurotisk och krävande.
Medans det är HELT omvänt att säga att man är konstnärligt lagd som kille. Som konstnärlig kille får man genast epitet som 'mystisk', 'känslig' och 'romantiker'. Let's face it, kreativa kräk går hem hos brudarna. Det är bara att titta på Kellermans Myspace för att få bevis på hur många fangirls han har.
Det här med tecknarkräk är intressant, jag hyser även en sorts bög/internetkärlek till Mikael Sol sen han började blogga aktivt. Det kanske är mig det är fel på, vem vet?
MEN, jag kan då sannerligen inte klandra Kellerman för att utnyttja sin supertecknarstatus.
Skulle jag göra med, om jag var singel och unga, fräscha fanboys erbjöd sig.
För er som känner er träffade kan ni anmäla er här: www.inkdummyssweetpieceofass.se (bifoga gärna foto)
13 comments:
Jag vet inte om det anses vara så avtändande... Autentisk konversation från en gammal affär (vi är fortfarande vänner tacksåmycket) och hans polare: -Jag har en dejt med en serietecknare!
-Va? Ååh! Är hon snygg också?
-Jepp.
-Faan!
Så... eh, jag delurkade väl bara för att hävda serietecknerskors sexighet. Hrm.
s
Haha! Det gör du så rätt i, serietecknerskors sexighet faller alltför ofta i glömska, men att folk tar för givet att man är FUL är ju ett öde värre än döden..:P
Vad göra? En kraftansträngning krävs.
Starta en klubb á la Charlies Angels, storma FHM, Moore och Café och KRÄVA utvik om de inte vill bli förlöjligade i strippar i evigheters evighet.
Nej. Det där sög ju. Får återkomma med en bättre plan:)
Oj, jag ska nog inte skriva mitt i natten om jag blir så missförstådd :D
Kompisen tyckte alltså att bara serietecknare räckte för att vara sexigt :P Att hon (jag) dessutom var snygg gjorde bara saker ännu bättre...
s
Martin Kellerman lever teh life. Verkar superbäst att bara kunna göra vad man vill, resa till ställen, och bara göra serier om det och få betalt. Vem vill inte kunna göra det?
Nästan varje gång jag nämnt att jag är serietecknare har folk blivit imponerade. Det yrkesvalet har faktiskt lett till en hel del. Sist ledde det t o m till förtur på en shysst lägenhet. Vet dock inte om det kan vara en turn-on. Fast jag har aldrig försökt ragga med serietecknandet. Sist sa jag helt enkelt bara "Tjena, du verkar kul, och så är du jäkligt snygg också. Men jag antar att du får höra det ofta?" Själv blir jag inte tänd på smex och par-relation alls när någon nämner att h*n är serietecknare. Däremot ser jag det direkt som ett bra skäl att bli goda vänner.
Håller inte med om att manliga och kvinnliga serietecknare skulle ge olika intryck som du beskriver. Däremot är jag irriterad över att folk jämt ska sätta just kvinnliga serietecknare som ett eget fack. Och när man väl får den dumma frågan om det inte är i majoritet ett manligt yrke, när det finns så tokmånga serieskapare som är, just det, kvinnor.
Jag tror de flesta reflexiva människor tycker det är spännande med kreativa personer. Det är roligt med människor som kan något. För att inte tala om att vi bombas med myter om hur spännande alla dessa skapare är och hur fantastiska och galna liv de lever. Om folk visste sanningen, att vi är skittråkiga och att det enda vi gör är jobbar och jobbar och jobbar, skulle de nog inte tycka att det var lika spännande. Jag har aldrig fått något ragg på att säga vad jag sysslar med. Jag skulle bara känna mig för jävla dum om det hände. Vem fan vill stoppa kuken i en urblåst brud bara på grund av sitt yrkesval? Det är i mina ögon tämligen ynkligt. Jag går inte med på att mitt bekräftelsebehov är större än min integritet. Jag brukar ljuga och säga att jag kör gräsklippare, eller förråder mina vänner mot betalning, det är enklast så. Eller så bara säger jag att jag är maskinoperatör, står någon kvar då så vet jag att det är min personlighet som lockar. Hursomhelst så inbillar jag mig att vilken typ av konst du håller på med och dess knullpotential är helt beroende på i vilken krets du rör dig. Det är därför musiker har det så lätt och är så mytomspunna, det är en av världens mest primala konstformer och antagligen, tillsammans med historieberättandet, en av de första. Alla lyssnar på musik. Nördar gillar serier. Fyrtioåriga tanter läser böcker.
Jag måste erkänna att Kellermans rockstjärnestatus i mina ögon fick sig en törn av att han verkar så mycket mer vettig och sympatisk än sin seriefigur. Efter att ha läst intervjun i Bon och lyssnat på hans sommarpratande, har jag svårt att tänka mig att han är typen som raserar hotellrum...
Lustigt också att du tog upp hur känslighet anses vara attraktivt hos män, men jobbigt hos kvinnor. Personligen har jag otroligt svårt med känsliga människor över huvud taget - det är mycket roligare att umgås med hårdhudade individer. Man får ta i hårdare för att göra ett avtryck och det är så mycket mer belönande när man lyckas.
Btw, jag är ju varken singel eller snygg, får jag skriva upp mig på din groupielista i alla fall? Du vet, för att uttala mitt stöd för projektet. Jag kan bifoga en bild på min hårda rumpa.
Sofia:
Ah, OKEEEJ. DÅ fattar jag:P
Sweet!
Stef:
Nej, det är ju inte ett epitet jag själv skulle råtända på, även om min pojkvän faktiskt också råkar vara serietecknare. Men det föll sig ju bara så.
Fast jag klagar inte. Tvärtom, jag rågillar läget eftersom han aldrig tar illa upp när man vill spendera en tid på en bild istället för med honom. Och han är likadan.
Man har en inbyggd förståelse för prioriteten som den andres kreativitet kräver.
CJ:
Min kille är likadan när han träffar nytt folk. Han säger att han sysslar med annat, eftersom folk ofta över/underskattar vad man sysslar med.
Fast. Jag har ju en bestämd nördfetish och jag vet att jag inte är ensam. Så jag tycker folk bör visa upp sin nördiga sida mer.
Kvittar vad det rör sig om.
Björn:
Haha, jo, jag vet att du gillar människor av det hårdare slaget - det är ju fan därför vi är polers, hehe- Och självklart får du skriva upp dig på groupielistan. Med bild.
OCH en ros mellan skinkorna (om anisktet inte syns på bilden) + bifogad 'jag dyrkar Inkdummy' -dikt. På rim.
Ställer jag för höga krav nu?
Jag lever ett spännande och romantiskt liv, precis som alla myter vill göra gällande.
Förstår inte den tråkiga krassa tonen som en del av er har. Som historieberättare borde ni veta att det handlar lika mycket om hur man berättar som vad.
"nån turn-on är det fan inte för personen av hankön man samtalar med"
Mycket märkliga personer av hankön du samtalar med, får jag säga. Rent praktiskt är det ju heller knappast någon nackdel att rakt av från början hitta någon form av gemensamt intresse - det är ju inte så sällan förhållanden stupar på just att man upptäcker att man inte hade så mycket gemensamt när allt kom omkring.
Jag har i alla fall aldrig lyckats få en tjej på fall för att jag tecknar serier. Jag brukar tvärtom hålla väldigt tyst om det...
Det är nog bara för att du lämnade Neal Adams-manéret därhän.
Största skälet till att jag inte vill bli konstnär är att man då tvingas interagera med personer som er hela tiden. Faktiskt helt sant. Hellre okänd än inavlad.
Jobbet som serietecknare som skildrar sig själv blir ju mycket häftigare om man gör coola saker i verkligheten som andra sen kan titta på tex startar en björnligan liknande organisation men ett gäng gamla maskinoperatörer och stormar LA och NY i jakt på heta intervjuer men hiphoppens och rnb's grädda. hunden rocky behöver lite mer hip hop i fodret tycker jag. på tal om inavel en hund plus en anka ?????
Post a Comment