Sydafrikansk "feminism" och PhonePhucker

Scen 1:
Elin "Inkdummy" Jonsson sitter med morgonkaffet pa ett kafe pa Durban Road, PMB, SA. Som sig bor har hon en cigarett i ena handen och en kaffekopp i den andra.
Partner in crime: Kalle Johnsson.

En man narmar sig den svenska duon och ber om en cigarett. Eftersom froken Jonsson ar rokaren i sallskapet ar det hon som ger mannen en av hennes Marlboro's.

Mannen tittar inte ens sin tobaksvalgorare i ogonen under hela processen och vander sig sedan till hennes manliga sallskap och sager:

"I thank you, my man. 'Cause you're the man."

Scen slut.

Kvinnosynen i det har landet ar minst sagt speciell, och synnerligen frustrerande i manga lagen.
Men, "when in Rome" som man sa fint sager, sa kan jag leva med att sitta pa golvet under Zulucermonier medans mannen sitter pa stolar och tro mig, jag ar val medveten om att Sydafrika ar ett ungt land och kanske inte ar sa uppdaterade pa det har med jamstalldhet och grejer.


Min forsta vecka i Sydafrika var jag pa en konstutstallning av enbart kvinnor. Temat var typ "Kvinnor och sydafrikas barn". Och mer intetsagande och forutsagbar tillstallning har jag aldrig varit pa.
Som vanligt togs 'moderlighet' upp valdigt mycket, bandet moder och barn emellan.
Ocksa sexuellt utnyttjande av barn (som ar otroligt vanligt har, iom att det tros att det botar AIDS, men det ar ett inlagg for sig) och frustrationen for man som overger sina familjer.

Forutsagbart, safe och trakigt.

Utstallningens hojdpunkt var nar en aldre dam sa precis det, hogt, just efter ett langt tal.
Forsamlingen schyssjade och viskade och de ansvariga lovade att en diskussion skulle genomforas efter utstallningen. Men det fick hon (och jag) vanta forgaves pa.
For trots att det var "kvinnokonst" som skulle vara kvallens fokus fick hon inte prata om just det.
Och det ar val fint? Att kvinnor far stalla ut sin syn pa barn i en vecka, men man far fan inte ifragasatta det, nu nar de fatt synas sadar tillrackligt.

En van till mig hade sin magister-utstallning har om veckan, dar hon haft som amne att portrattera man pa ett lika sexuellt satt som kvinnor gjorts i arhundraden. Men i hennes betyg namns inte det overhuvudtaget, utan hon far omdomet att hon skildrat sin egen atra, och inte kvinnors atra i storsta allmanhet...

Daremot uppfattas det som en superfeministisk grej av mig att illustrera PhonePhucker. Vilket jag inte alls haller med om. Eftersom det ar mitt uppdrag att illustrera den manliga fantasin, eller hur?
PhonePhucker skulle se valdigt annorlunda ut om jag gav mig pa att illustrera sant som faktiskt far mig och andra tjejer att bubbla till i trosorna.

Bara sa ni vet.

DigitalComics, Tykken, Ted och Tegebjer

Har de senaste dagarna foljd debatten som foljt efter att jag "sa till" Ted Stridh att skriva lite om serier istallet for hockey. Dar Mikke S och Ted sjalv pratar svenska serier.

Kort summering: Ted gillar strippserier, medans Mikke forsoker genom sitt forlag forbattra serieutbudet i Sverige med vad Ted vill kalla 'alternativa serier'. Ted tycker ocksa att for att vinna svenska serielasares hjartan, bor man ga till vaga genom lattare serier som 91:an, Uti Var Hage, etc. Medans Mikke anser att en bra serie ar en bra serie, oavsett format eller genre.

Hsh, DigitalComics har nu utkommit med sitt forsta nummer dar serieskapare som Peter Dyamo, Jonna Bjornstjerna, Niklas Persson, Lotta Bruhn och min larare (mannen som lart mig allt jag kan om tusch, farg och snus) Johannes Streith m fl.

Jag maste saga att jag har ENORMA problem med att lasa Dyamos 'Vladirmir'...iom att det ar en Lenore-rip off. Och Lenore och hennes "skrackgulliga" varld ar bara kul en eller tva ganger. Att fa se en svensk version... Kanns inte sarskilt orginellt eller givande. Varfor, Dyamo? Varfor?

Danny Ahrlings grejer funkar, det ar en strippserie om drakar. Niklas Persson - why not?
Johannes Streith far mig alltid att dra pa smilbanden med sina ackelheter.
Resten... Alltsa, overall sa kanns grejerna ratt intetsagande for min del.

Men da ar ju humor nagot valdigt individuellt och sysslar man med strippserier sa kor man ofta grepp som man vet gar hem hos de flesta istallet for att gora nagot som man sjalv tycker ar HYSTERISKT roligt ( Skellefteguiden, om ni hade behallt mig...sa hade ni blivit vita i ansiktet av de saker jag hade planerat att gora...) MEN. Efter att ha foljt debatten mellan Mikke och Ted forstar jag att Ted tycker att det har ar nagot som saknas i seriesverige. Schysst att han gor nagot av sin vilja att forandra.

JO! Sen fanns det med en intervju med Mikael Tegebjer ocksa. Vilket fick den har damen att hoja pa ogonebrynen ett antal ganger.

Ted Stridh fragar:
"...jag har fatt kanslan av att nyexaminerade serieskapare fran de olika serieskolorna runtom i landet ofta skapar alternativa, mer avancerade serier. Ar det en sund utveckling med tanke pa att de flesta av vara serietidningar i huvudsak publicerar valkanda humorserier i huvudsak publicerar serier i strippformat?"

Tegebjer svarar:
"Mitt intryck ar ocksa att serieskaparna pa skolorna kanske i forsta hand inte siktar pa att leva pa det de gor. Och som jag var inne pa tidigare sa skulle en mer levande marknad for svenska strippar kanske ge ovriga serier en storre mojlighet att na ut. Sa ur det perspektivet kanske det ar lite synd.
Men jag har inget emot att man skapar personliga alster. Tvartom gor detta det svenska utbudet intressant. Men vi ska inte vara nojda med det. Nasta naturliga steg ar forstas att hitta vagar att salja dessa serier, vilket ar svart."

Okej, Ted. For det forsta. Bara for att du eller min pappa inte skrattar nar ni laser mina grejer innebar det inte att det ar alternativt eller sarskilt avancerat. Folk skulle nog halla pa med strippar i storre utstrackning om de hade fantasin, fingertoppskanslan och produktivitetsnivan som formatet kraver.
For det andra. Folk pa skolorna haller, precis som Mikke sager, mest pa med manga.

Tegebjer: ambitionsnivan hos serieskoleeleverna ar det inget fel pa.
Det ar serieklimatet som inte tillater att alla som vill faktiskt KAN livnara sig pa det de alskar.
Branchen ar hard och talang tar en bara saaa langt.
Och det finns eldsjalar har i landet som faktiskt forsoker ge ut "personliga alster" och dyl.
Fast de manniskorna har formodligen inte samma vinstintresse som du.

Den Vilda Festen

Sahar javla fint kan det bli nar jag forsoker mig pa att gora nagot i Art Deco!

Gjorde den har vepan infor arets textmassa, eftersom Hydra planerar att ge ut en svenskoversattning av Joseph Moncure Marchs bok The Wild Party, men iom att Hydra inte hade forhandlat klart med det amerikanska forlaget som ager rattigheterna fick inte nagon se den.

Sa jag lagger upp den har! ( 7 timmars slit med Adobe Illustrator fortjanar nagon sorts uppmarksamhet tycker jag:P)

Boken kom ut 1994 med illustrationer av Arts Spiegelman och Hydra tyckte att jag var en vardig "tronfoljare" till Pulitzerprisvinnaren.
Hela boken ar egentligen en lang dikt ( och den kommer att vara pa rim, pa svenska ocksa! Jag ar en sucker for rim, alltsa...) och upplagget kommer att vara varannan sida illustration, varannan text.
Men med textelement som aven flyter in i bilden (luddigt jag vet, men det kommer att bli GRYMT, Art Deco rockar!)

Och boken handlar om en fest som utspelar sig pa det glada 20-talet, under alkoholforbudet i USA. Dekadens, sex och brutalt vald.

Sa. Da vet ni det.

Nikhil Singh - rockstar OCH serietecknare

For ett tag sen "recenserade" jag ett nummer av den sydafrikanska antologin "MAMBA" dar jag i forbifarten namnde serietecknaren Nikhil Singh. Tyckte att det var dags for ett helt inlagg tillagnad den sydafrikanske tecknaren, som jag imponeras av mer och mer.

Med dromlika serier som "Salem Brownstone" och "You fucking sinners" kan jag inte hjalpa att falla handlost for sydafrikanen som numer ar bosatt i London.

Han har tidigare blivit publicerad i Dazed and Confused och Sturgeon White Moss, och skulle turnera i europa nangang i juni, med sitt band The Wild Eyes, men efter meningskiljakligheter med trummisen i bandet ser det inte battre ut an att de har gatt skilda vagar...

Hursomhelst, Nikhil staller ut teckningar i Kapstaden 5 - 28 maj, sa jag har tankt dra dit och kolla lite vad karln gar for. Tydligen jobbar han med en grafisk roman just nu ocksa. Psychopomp heter utsallningen, for den som ar intresserad och rakar, precis som jag, befinna sig i Sydafrika.

Hans hemsida ar lankad i inlaggets titel, dar kan man kolla in hans serier, annan konst och lyssna pa musiken han gor.

Sa, an en gang. Kolla in, ffs!

Mycket noje!

Seriebloggar och hatkarleken till dom

Jag har den senaste tiden spenderat lojligt mycket tid pa internet, iom att bilder ska ivag till forlaget och hogupplosta bilder tar en sisdar en till tre timmar styck att skicka ivag fran morkaste Afrika.
Och internet ar bara kul sa lange, eller hur?

Sa jag laser seriebloggar. Eller kommenterar i min egen. (Fast det har varit daligt med inlagg fran min egen sida, pa sistone, det ska sagas. Det blir andring pa det snart.)
Min standardbesokstur brukar borja med Mikke, sen Staffars, Leesah Ms, Femisex och avrundas med Johan Wanloo. Om det har varit skralt med inlagg brukar jag sen bege mig till (i mina ogon) obskyrare bloggar. Eller Serieframjandets forum.

Ted Stritdhs serieblogg t ex. Jag ar en gnallkarring, tro mig, det ar jag VAL medveten om, men snalla nan, du riktar dig till manniskor som ar seriefantaster. "Seriebloggen" ar det mest intetsagande besoket i min runda, aven om jag atervander dit gang pa gang, i tron om att kanske, kanske det kommer ett inlagg som ar kul och givande att lasa den har gangen?

Men lamnas varje gang med en "Thank you, Captain Obvious" kansla.
Las Mikkes, eller "Lurad Igen" och ge mig nagot med substans till nasta gang, snalla?
Sa ska jag gora mitt basta for att skriva vettiga och intressanta inlagg, jag ocksa.
Okeedookee, then:)