Forsta bilderna fran 'PhonePhucker Illustrated'!!!

Har har ni 2 smakprov. Fast det kommer fler.
Har gjort serier, serieillustrationer och mycket mer. There's no end to the possibilities!

Tyvarr ar bilderna helt oredigerade, men det far ni leva med, helt enkelt. For now. Brudarna jag tecknat ar 2 av PhonePhuckers karaktarer:
Fjortisen Sanna och den normala; Lotta.
Showerpower!

oh, och PhonePhucker Illustrated ar bara mitt namn pa projektet, inte vad boken kommer heta.
Enjoy! tills vidare.

PhonePhucker och sydafrika.

Det ar lustigt hur lite tecknat snusk paverkar manniskor. Sarskilt i ett land som sydafrika.
Folk som tittar forbi min arbetsplats och sneglar diskret uppenbart pa det som hanger uppe fran The PhonePhuckerPhroject. Nagra anekdoter:

Forra veckan var en katolsk skolflicka pa besok pa the Art Deparment, fick sig en rundtur med en av mina larare. "Har borta har vi Cartoon-eleverna fran Sverige. Har ser ni Karls storybaord blah blah blah" och den den unga damen vander sig om mot min vagg, mamman ocksa. Varpa lararen snabbt tar dem vidare till nasta elev.

Det ar ju inget hardcore-porr, direkt (dock kan tidningarna jag anvander som referens ibland vara det...) men nar jag fick fragan vad jag gor pa en middagsbjudning haromdagen genererade det en del....ovantade fragor.

- So how much can you show? fragar en kille i 23-arsaldern.
- I try to avoid showing erect penises and angles where penetration is graphical.
I can hint penetration but not show it. Full frontalpussies are OK, I guess , and boobs.

Har dyker en tjej in i samtalet:
-Why are pussies ok to show and not the penis?
- Because a frontshot of the pussy is not - in it self- that sexual. If you change the angle to display if it's exited, it becomes sexual. If you can tell the pussy is exited.

Har dyker killen in igen:
- How does an exited pussy look like? (kom ihag, killen ar typ 23)
-Hahaha! What...you don't know? sager jag och borjar misstanka att jag faktiskt maste beskriva det for honom. Och han vill det. Sa jag forklarar for honom hur en upphetsad fitta ser ut/ kanns.

Men han nojer sig inte med det.
- But how do you know how an erect penis looks like? Do you use models? fragar han storogt.
- I have a boyfriend, and no, I don't use models. I do use some porn for reference.
- But, you can't draw the same penis over and over again! You have to vary between characters. How do you do that? Do you want me to model? Haha.
Och jag forklarar att jag faktiskt har kommit i kontakt med fler penisar i mina dar, an min kare pojkvans, och nej, behover ingen modell.

Fast, egentligen ar det ju inte alls konstigt att folk haller pa sig har, i ett land dar over 40% av befolkningen har HIV kan det nog vara bra att trana kyskhetsmusklerna.
Dessutom ar det roligt att kopa porr, for sa fort jag antrar butiken forsvinner karlarna darinne fort som kackelackor. Och att butiksbitradet maste tro att jag har det bredaste spektrat av fetisher i stan.

- Hi! I'd like some bondageporn, some Lolitaporn and a magazine with alot of costumes.
- Well, we have this issue of "Barely Legal", is that what you need? sager den hjalpsamma expiditen.
- No, her boobs are too big. Do you have another issue?

Och sa vidare och sa vidare. Rakade fa med mig en riktig skum tidning en gang dock.
"Sissies and Maids". Inte for den krasmagade. Men konstigt nog...ett fascinerande sexualportratt av en laggning jag inte visste fanns.

Interview with a PhonePhucker

Har ju utlovat intervju med min phorphattare; PhonePhucker ett tag nu och nu kommer den!
Den genomfordes over Gmail, sa hon har svenska bokstaver (som jag saknar mer an vad man kan tro...) och jag far noja mej med det som finns....


- Hur kommer det sig att du startade bloggen? Tyckte du att det var nagot som saknas i bloggsfaren eller var det helt enkelt ett stalle att vadra pa?

Jag har bloggat mycket och gärna i över fem år nu, så det kändes som världens självklaraste grej. Alla mina kompisar sade "starta en blogg" när jag berättade om mitt nya jobb, och jag svarade såklart "redan gjort". Jag ville också dokumentera alla de nya färska upplevelserna jag skulle få, sånt man lätt glömmer bort när det nya blir rutin.

- Lider du av bloggsjukan? (dvs kolla bloggen flera ggr per dag for att kolla kommentarer?)
Tja, jag får dem mailade till min mailadress, men jag kollar vilka som länkar till bloggen på min besöksräknare, då ser man om någon har lagt till en länk eller kommenterat mig någonstans.

Really, hur far man det? Har drabbats av bloggsjukan a det grovsta:/
En fraga jag ofta far av folk som passerar min arbetsplats och undrar 'vadfan haller hon pa med? ar om du fatt taskig manssyn av det har jobbet? Om inte, nagra bieffekter overhuvudtaget?

Jag har också fått frågan, men aldrig riktigt förstått den, måste jag erkänna. Vad är det nya jag skulle lärt mig? Bieffekterna har väl annars varit att jag inte längre klarar av ordet "härligt" och att jag ibland lyssnar på mig själv när jag har sex och tänker typ "hehe, tänk om jag lät så på jobbet". Jag vet inte om alla andra stönar djupt och sensuellt i verkligheten, men det gör inte jag.

Nej, huga. Det ar en ratt vidrig tanke, ibland kommer man pa sig sjalv med att gora de konstigaste ljuden...Men, tillbaka till intervjun!
Vilken var din forsta tanke nar du fick erbjudandet om att ge ut bloken?

Hm... Jag blev glad (fucking surprise). Sedan velade jag en jättemassa. Jag tror att många som har någon sorts dröm om att få sin blogg publicerad skulle strypa mig om de visste hur jag höll på och var typ "äääh, ska jag, ska jag inte? What's in it for meeeee?".

Well, som PhonePhuckerPhan ar jag tacksam over ditt beslut:)
Har du "Committments-intervjuat" dig sjalv i badkaret som traning infor bokslappet?

Ungdomar och era konstiga uttryck! Betyder det typ övningsintervjua sig själv? Nja, inte än, men man har ju tänkt på vad folk kan tänkas fråga. Å andra sidan har jag nog redan fått alla de vanligaste frågorna av umgängeskretsen, så jag är kanske mer medietränad än jag tror.

Varfor ansag du att jag var passande nog att illustrera bloken?

Innan du och förläggaren fanns i mitt liv tänkte jag ibland på att man kanske skulle kontakta nåt förlag, och då tänkte jag lite vagt på att illustera själv, fast min stil passar inte riktigt in på min bilv av hur en sån bok (fråga inte vad en "sån bok" är!!!) ska se ut. Men det var verkligen på "kul att fantisera om, men men min entreprenörsanda... ain't gonna happen"-nivån när jag tänkte på det.

Sen kontaktade du mig och du var jättebra. Sen kontaktade förläggaren mig och då kändes det bara "it's a sign!" för din stil tyckte jag var helt perfekt, och så slapp vi leta illustratör! VINST! Du har väldigt säkra och tydliga linjer och din stil ser liksom... jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men bra för illustrationer. Inte för dominant, men inte heller för mjäkig. Inte för realistisk realism. Jag kom att tänka på dig direkt, berättade om dig för förläggaren på första mötet, och hade han inte gillat dina bilder hade jag tagit det som ett tecken på att han inte kunde förlägga och dumpat honom.

Verkligen? Shit, blir ju rord pa riktigt! Men...
Om du fick valja nan annan,vemsomhelst, vem skulle det da vara?

PhPh - the strippserie -får gärna tecknas av Martin Kellerman för att han är så jäkla the master of att göra serier av verklighetsdialog och "samma ruta gånger fyra". Låter som mitt jobb. Men om det bara var illustrationer skulle det vara kul med någon som normalt gör barnböcker, eller typ KP. Jag gillar barnboksillustration, och så skulle det vara en sån där Ironisk Kontrast™.


Jag har fatt intrycket av att du ar ganska serieintresserad av att lasa bloggen? Vilken ar favoriten? Och varfor gillar du serier, om du nu gor det?

Jag gillar bilder, jag gillar ord, så serier känns väldigt rätt .Sedan är jag ingen större serienörd, desvärre, mina serieintresserade kompisar prackar på mig saker, men jag orkar sällan leta själv. Sandman var trevlig på gymnasiet, förstås, men den känns mer som illustrerad Gaimantext än serie. Allt jag läst av Osamu Tezuka har varit bra, samma gäller för Art Spiegelman, jag är en stor vän av Versailles Ros av Riyoko Ikeda och jag misstänker att jag skulle dyrka Hagio Moto, om jag bara orkade skaffa fler av hennes verk än AA . Dessutom tycker jag om Snobben och Berglin. Och så kan jag inte med fult tecknade självbiografiska och -utlämnande svenska serier. Urrk! Det var kul en gång; Hey princess!

Jo, jag forstar hur du kanner, haha.
Tror du att boken skulle funka pa engelska?
Mina sydafrikanska vanner ar valdigt intresserade:)

Hm... Alltså, själva temat skulle nog funka (liksom, seeeex). Jag tycker nog att mina texter är lokalpräglade, men jag har lite svårt att se hur mycket och ifall det skulle störa... Det skulle den nog, med lite anpassning, men det känns som att det i den engelsktalande världen finns en miljard telefonhoror som kan skriva nåt liknande som är bättre anpassad till marknaden.

Ah, ingen som skriver sa bra som du!
Vad ar dromscenariot efter bokslappet?

Jag blir kontaktad av en seriös och respektabel tidning som vill ha en Ung Kaxig Tjej som Tycker Saker och vill skriva krönikor åt dem. På andra plats kommer att jag blir kontaktad av en mindre seriös och respektabel tidning (alltså inte typ DN, SvD eller Bang) i samma syfte.

Fantasier om releasefesten?

PARTY HARD! Eller nja, det kan jag göra på fritiden. Det skulle vara kul om det fanns sådär stockholms-media-ryggdunk-inbördes-beundran-folk där. Alltså, på ett sätt så vill man ju ha någonting som känns rätt ihop med ens personlighet, men det skulle vara mer intressant om det verkligen var en klyschig releasefest, så man fick se hur sådana går till.

Vilken ar den varsta fordomen folk har om telefonhoror?

Oj... Att man är helt avtrubbad, tror jag. Alternativt att man sitter på jobbet och känner sig kränkt och äcklad hela dagarna.


Folk kan uppfatta det klyschigt kanske, att en ung, smart tjej som utbildar sig till ett hogstatusyrke "slummar" till det med ett skumt jobb, som t ex telehora eller strippa och sen slappa en bok om det - vad sager du om det?

Tja, jag hade i alla fall varken några planer på att jobba med telefonsex länge (det bara blev så) eller att släppa en bok när jag satte igång. Jag har nog inte tänkt på det så mycket. Jag misstänker dock att förläggaren har det, för det känns som en bra författartyp att försöka sälja.

Folk jag pratar med om projektet far ofta for sig att du ar ful, vilket jag vet inte stammer, men varfor tror du det ar sa?

VAA??!??!?!??!?!??!! Jag vet inte. Jag vill gärna veta. Karata ned dem och fråga, vetja!

Du tror inte pa monogami. Ar det en asikt du haft lange eller nagot som kommit med jobbet?

Tror och tror... Jag har aldrig fattat dealen och har aldrig velat ha det så. Jag och Phojkvännen hade varit ihop i nåt år innan jag började jobba, och haft öppet förhållande hela tiden. Funkar för oss.

Vi får ofta frågan vad han tycker om mitt jobb, vilket jag tycker är lite off, även om vi had monogamt förhållande. Det är ju liksom ett jobb.

Det vore en sak om jag pratade med männen för att krydda mitt tråkiga samboliv lite, men som det är nu fattar jag inte helt vad problemet skulle vara ens i ett monogamt förhållande. Men, well, alla är olika och blir man svartsjuk på sånt så blir man väl det.

Ar du en person som gillar att soka dig in i det "okanda", prova extrema saker for att sedan kunna vaxa av det som manniska?

Det händer att jag gör sånt. Jag är inte "kickberoende" eller så, men då och då testar jag nya saker för att se om jag kan. Det brukar visa sig att jag kan. Telesexet var lite av en sådan utmaning, som dessutom visade sig vara mycket lättare än jag trodde. Det jobbiga har alltid varit arbetstiderna och sånt, absolut inte själva telesexandet.

Vilken dator skriver du pa?

En stationär Windowsburk, inte mer spännande än så.

Vad kan de som koper bloken vanta sig?

Jag tror jag brukar sammanfatta affärsidén med "sex och roligt". Den kommer vara mer strukturerad än bloggen och innehålla en del sånt som jag inte har bloggat om här, handla om samma saker men anpassat till ett annat format. Och så alla bilderna!

Vad laser du just nu?
Kurslitteratur. Nya numret av Ottar. Jag läser en del skönlitteratur, men ingenting just nu.

Vad skulle du ta med dig till en ode o? 3 saker.

Telefon, anteckningsblock, penna?

Haha, du ar ar rolig du...Som avslutning:
How much phone WOULD a phonephucker phuck if a phonephucker would phuck phone?

Men... Men... *gråter och springer iväg till mamma*

PhonePhucker Illustrated

It shall all be revealed. Vad jag pysslar med for tillfallet. Typ nu.

Jo, det ar sa att jag och den eminenta PhonePhucker (lankad under "Lasvart") haller pa att gora en bok ihop. Dar hon skriver och jag illustrerar. Hur kommer det sig, kanske du undrar?

Jo, det hela borjade som sahar:

En vacker sommardag i Goteborgs skargard (Branno narmare bestamt) sitter jag pa msn nar en polare skickar en lank till mig, med budskapet : DU KOMMER ATT ALSKA DET!!!
Lanken var till PhonePhucker. Och precis som min polare forutspatt ar jag hooked efter forsta inlagget. Jag stracklaser hela bloggen och kan inte fa nog av PhPhs rappa repliker, roliga formuleringar och smaskiga detaljer om sina kunder.

Jag blev kompis med bloggen. Halsade pa den ett par ganger i veckan for att se om nya inlagg kommit (okej, besatt ar nog ett battre ord.) Annars roade jag mig med att lasa kommentarerna (som ni vet kan vara MINST lika givande som inlagget i sig)

En dag hade PhonePhucker postat ett inlagg med...SERIER! En Berglin-serie bl a.
Jag kunde inte halla mig langre. Sa jag kommenterade inlagget:
"alltså, jag måste ju erkänna att jag har fantiserat lite om att få illustrera något av dina blogginlägg... Hör av dig om intresse finns. "

Till min stora gladje fanns det! Sa vi mejlade lite, pratade om hur det skulle ga till osv osv.
Hade dock en del skolgrejer som tog upp mycket tid just da, sa vi hordes inte pa ett tag.
Inte forranns efter nyar, da ett nytt mejl fran PhonePhucker befann sig i min Inbox.

Hon berattade om att hon fatt erbjudande om att ge ut bloggen som en bok.
Och om jag mojligtvis var intresserad av att illustrera den? HECK YEAH! sa jag, snabbt som attan.
(snacka om dromprojekt!) samtidigt som jag dansade runt i pojkvannens hus.

Efter en arbetslunch i Hufvudstaden dar portfolio visades for forlagen ( Hydra och Ruin) och PhonePhucker sjalv, var vi igang!!
Och det ar det jag jobbar med i skrivande stund.
Bloken kommer ut i host men jag kommer att posta lite teasers innan dess...

I nasta inlagg kommer en intervju med PhonePhucker sjalv!

Any questions?

Konsten att jobba i 40 grader

Alltsa, jag ar ju som bekant i Sydafrika. Och grejen ar den att nar vi ansokte om att fa aka hit, framstallde de skolan som varsta teknologiska underverket och att animation var en asviktig del av undervisningen (underforstatt, de har datorer med hyfsad kapacitet)

Men, nar man val ar pa plats, far man veta att nej, det ar inte riktigt sa.
LJUSBORD t ex. Vi har dem, men de funkar inte riktigt. Kalles saknar t ex kontakt.
Och vi har blivit lovade skarvsladdar sa den ena kan fungera men det har icket hant an.

Det ar dessutom over 35 grader har. Varje dag. Och aircondition finns inte pa skolan.
Det finns flaktar pa valda stallen, men de hjalper foga.
(tank om jag svettas pa pappret sa att tuschet rinner ut och forstor mina orginal!?!Lyxproblem, kanske...)

Sen har vi scannerproblemet ( som ar den storsta anledningen till dagens blogginlagg, my place to blow off some steam...) Jo, the Art Deparment, Centre for Visual Art, narmare bestamt, dar jag haller till, HAR en scanner (A4) MEN den funkar inte. Kaputt. Och har varit sa en langre tid.
Och jag, den bortskamda svenskan, som ska skicka bilder till mitt forlag varje mandag, lackar naturligtvis ur.

De sager at mig att ga till the MediaLAN, dar finns det kanske en fungerande scannar.
Trallala, gar dit i stekande hetta med mina orginal i hogsta hugg for att finna att salen ar last.
Vander mig till en bibliotikare for att florta till mig en dorroppning, men icket.
Min larare maste boka salen (och den lararen leker hemmaman pa en svinfarm istallet for att behaga gora sitt jobb) sa jag pratar med fler larare och fragar de hur i helvete de kan ha en stooor konstavdelning utan en fungerande scanner?

"But this is FINE ART. We don't do scans."
(och som vanligt kan man hora antydan till att serier ar ett lagre staende konstmedium...)
"But you do animation. And online-portfolios might be good for your students" sager jag.


Men det haller de inte pa med. Nehepp.
Hur kan de gora sahar mot sina elever? Ordet 'frilansare' verkar vara helt frammande for dom.
VILL de att studenterna ska ga arbetslosa med massiva studielan resten av livet.
For konststudenter har det inte sa jakla enkelt att forsorja sig pa enbart sin konst. Det ar ett faktum. Och for de flesta slutar deras konststudier som en dyyyyr hobby.

Sen blev de helt paffa nar de forstod att det faktiskt rorde sig om JOBB for min del.
Och att det inte var nagot blahablaha-projekt.
Det loste sig tillslut iaf. Men gudarna ska veta att jag var bra forbannad under hela scanningsprocessen.

Som en extra krydda pa det "jobbiga" saknar de datorer med bildredigeringsprogram Internet.
Och med den stora ranrisken vill man inte flasha en 30 gigs iPod hursomhelst, om ni fattar?