Meanwhile: Nikhil Singh

En morgon när jag kollar mejlen får jag en chock. Ett meddelande från facebook; Nikhil Singh wants to add you as a friend. Jag har ju bloggat om honom både här och där, men jag nämner honom inte på min profil så jag tyckte att det var högst besynnerligt. Det visar sig att en uttråkad Nikhil sitter och kollar igenom medlemmarna i gruppen One Minute Trolley Dash (hans skivbolag, som har pratat med mig angående tecknaruppdrag) och tyckte att jag verkade intressant. Livet är bra konstigt och kul ibland. Hursomhelst, vi har mejlat fram och tillbaka och jag frågade om jag kunde få göra en liten intervju. Vilket han ställde upp på.

Hej Nikhil! Jag kom först i kontakt med dina serier genom den sydafrikanska antologin MAMBA, som innehöll avsnitt ett av Salem Brownstone (som ärligt talat var den enda serien jag gillade) Hur länge hade du tecknat serier före det nummret?
- Jag började teckna serier så tidigt att jag inte minns. Jag minns att jag var besatt av Snake Eyes i GI Joe när jag var runt 6 år och brukade hitta på äventyr åt honom på servetter. Jag köpte alla serier som hade honom på omslaget.

Vad drev dig till just serierna? Vad är det med det här mediet du gillar så mycket?
- Jag blev besatt som barn. Det kändes naturligt. Alla ungar blir väl besatta av sina hjältar, antar jag... Oavsett om det är Barbie, Snake Eyes eller sin katt. Det enda sättet man kan göra en berättelse om sin katt är att teckna en... Eller kasta ut den i trädgården, ha. Fast jag tror också fast på att serier är en naturligt utveckling från hieroglyfer, som du vet var DET ursprungliga språket i de dödas dagar. Hieroglyfer, som de generellt tolkas, är ett språk med upperepande symboler inristade i sten eller målade på papyrus. De enkla symboliska referenserna; ögon, fåglar, händer och olika former av gudar etc, var förknippade med otaliga meningar och dess motställda bilder (frammanade av skriftlärda präster) kunde delge så mycket information för de som hade förmågan att läsa.

Men, det fanns också en möjlighet för de som inte var skolade i tolkandet av sådana skrifter skulle ändå förstå, på det undermedvetna planet, meningen med de här konstiga grupperingarna av bekanta symboler.

Vilket är det bästa sättet för en hungrig serietecknare att bli utgiven, enligt dig?
- Teckna en hel grafisk roman. Kopiera inte en speciell stil eller trend och försök tänja på gränserna. Det finns ingen budget i serielandet. Om vi inte pratar om lathetsbudgeten, och det är för tuschkameler... Kom igen, lägg till ännu en division flygande ekorrar bakom det störtande rymdskeppet... Du kan göra det! Pennor är billiga.

Jag vet att du bor i Storbrittanien nu, hur känner du att mottagandet av dina serier skiljer sig i england jämfört med hur du blev mottagen i Sydafrika? Är marknaden bättre/större/öppnare i Europa?
- Folk suger överallt. Det är ett tråkigt faktum. Gör du något häftigt så är det mest troligt att du bränns på bål för det. Men let them eat cake. I slutändan så kommer ingen att tacka nej till en asbra serie. Och gör de det...Well, LET THEM EAT CAKE!

Kan du överleva på din konst, eller har du ett dagjobb som de resterande 90-nånting procenten av oss?
- Få allt du gör till att handla om konst tills du blöder. Så småningom kommer universum tvingas till att göra plats för dig...

Den senaste serien du läste var...? Och vad tyckte du om den?
- Tempos Finales av Samuel Hiti, och den var helt enastående. Men på sistone är jag helt galen i Sock Monkey (Tony Millionaire).

Vilket litterärt verk skulle du kunna mörda för att få göra serie av?
- Eek. Få se... Las Bas av Huysman vore skitkul. Och Venus in Furs. Och om jag hade ett decennium att slå ihjäl, skulle jag nog ge mig på Kazuo Ishigoro's The Unconsoled. Bitar av Lanark av Alaisdar Gray (i hans tecknarstil!!) haha. Sen Fleurs Du Mal... Listan tar aldrig slut. Jag måste kanske begå självmord.

Enligt dig är den största serien nånsin...?
- Väggarna inne i pyramiderna i Giza. Välj en...

Jag kissade nästan ner mig när du addade mig på Facebook... Vilken konstnär får dig att skälva i länderna och bli en ordentlig fanboy?
- Det var faktiskt meningen att jag skulle träffa Alan Moore under signeringen av Lost Girls. Jag väntade i pressrummet och följde med till hans hotell med några journalister, som skulle intervjua honom i hotellets bar. Men jag kunde inte göra det!!! Och efter att ha väntat så länge, så fattade jag hur galen jag blivit av hela situationen precis innan vi skulle presenteras... Så jag flydde! Ut i den fuktiga London-natten som en uppriven skolflicka... Den skammen.


Vad jobbar du med just nu?

- Just nu förbereder jag migsjälv för att adaptera en film som heter FRANKLYN till en serie med min gamla Salem-danspartner John Dunning. Filmen är en neo-magisk tagning på ett paranoidt fantasy-London... Eller, det är vad folk sagt iallafall. Vi håller fortfarande på att prata med regissören och försöker utröna i vilken riktning vi ska gå. Men jag vill hedra Nemesis the Warlock i min frammaning av Meanwhile City...

bilder från Franklyn

Hur kan jag bli du?
- Döda mig och drick mitt blod vid nästa vargmåne. Hacka upp resten med en silveryxa. Kasta det till hajarna...

Är serier ditt favoritmedium eller föredrar du någon annan kreativ arena?
- Allt blir samma galna logdans! Musik, att teckna, skriva... Allt. Vi dansar allihop med guden Merkurius. Vi drömmer vid fontänen av blod och talar i tungor för de förlorade och galna.

Har du någon konstutbildning eller är du självlärd? Och vad tycker du om konstutbildningar i allmännhet?
- Jag hoppade av skolan när jag var 16, övervägde att börja igen för en tjej. Ångrade mig och såg aldrig tillbaka. ALLA UTBILDNINGSSYSTEM måste förstöras. Lämna skolan, bränn ditt universitet, offra din TV och börja teckna på de rykande, sönderslagna väggarna...

Var kommer majoriteten av din inspiration från?
- Gudinnan med tre ansikten.

Hur känner du för serier som blir film, och vilket är ditt favoritexempel på en bra serie-blir-film översättning?
- Majoriteten av människor som tecknar serier gör film i huvudet. Majoriteten av människor som gör film är hänsynslösa asätare som försöker nytända sin barndoms besatthet med de "serier" de läste som barn. Min åsikt är att alla dessa äktenskap har varit aborter. Vi har fortfarande inte sett något asbra. Jag menar, Heath Ledger som Jokern? Hur lågt kan kulturen sjunka? Inte för att jag inte kommer bli korsfäst nu för att han är DÖD OCH GREJER... Och vi ska höja upp döda stjärnor till skyarna, som att vi alltid gillat dem... Allt jag kan säga är: Det är vad man får när man jävlas med Jokern...

Och det var allt från Nikhil Singh, for now. Han kanske dyker upp på Serieveckan i Göteborg, men det är fortfarande oklart. Vill ni se eller höra mer av Nikhil kan ni gå till:

www.myspace.com/hispider
www.thewildeyes.com
www.nikhilsingh.com
www.myspace.com/pressedupblack

www.myspace.com/rocktocktick
www.myspace.com/basementangels