Mats Jonsson. Mannen. Myten.Redaktören för tidskriften som varit temat de senaste dagarna.
Två personer kom förbi min ateljé när jag ritade min...det får fan heta pastiche idag, för att jag stör mig inte så fasligt som man kan tro på Mats Jonsson. Vi är ju kindred spirits; norrlänningar båda två (har också varit rädd för rotvältornas mystik där i elljusspåret som liten) med en kärlek för populärkultur och serier. Dessutom är han supercharmig i verkligheten och jag måste säga att jag blev lite bög-kär i honom när han var här och redovisade.
Iallafall, personerna som tittade förbi ateljén tyckte att jag ritade för snyggt. Så då har jag tydligen misslyckats. Igen.
När Mats var och föreläste här, förklarade han att när han tecknar blir det inte bättre än såhär.
Det ska respekteras. MEN sen började jag tänka på det där.
Vilken person med konstnärliga ambitioner bara nöjer sig med det de gör? Vadfan är det för inställning? Jag strävar hela tiden efter att bli bättre. Mina klasskompisar gör också det.
Vad är det som pågår?!?
Så det kanske är en attitydsfråga till det egna arbetet som är roten till det fenomen som vi idag kallar Galago? (fast undantag finns ju; Loka Kanarp, Simon Gärdefors, Nina Hemmingson)
Jag betvivlar inte att serietecknarna har hjärtat på rätta stället och gillar det de gör.
Men ambitionsnivån...Please. Såhär ser det ut i mitt huvud att de resonerar:
"Självbiografiskt manus - check! Storyboard -check! En penna som fungerar - check! Då sätter jag mig och ritar lite... Oj! Linjen där...Ser armar ut så? Fan, mina fingrar ser ut som prinskorvar! Känsla av djup i den här rutan? Nej...Men..jag kan ju inte bättre...så det får duga. TILL PRESSARNA!"
Hur kan man bara nöja sig? Är inte strävan efter att utveckling det som gör oss till bättre serietecknare/berättare?
Sen diskuterade jag Mats Jonsson med min kille igår, och jag sa (i ett litet försvarstal) att han är ju faktiskt en jättebra historieberättare. Då sa min pojkvän att nej, det behöver han nödvändigtvis inte vara. Om Mats Jonsson skrev en hel bok, med bara text, så skulle man förmodligen bara tycka att det var mediokert. Att serien i sig blir en ursäkt för att berätta en mindre bra historia. De flesta kan teckna men få kan skriva. Har han rätt?
Fast det vet ju ju inte än, iofs, eftersom Mats aldrig gett ut en "vanlig" roman.
Maybe time will tell.
Slutligen.
Jag hade ju tänkt att "slakta" fler heliga kor här i bloggen, den här veckan.
Men om sanningen ska fram, dör en liten bit av mig varje gång jag sätter mig ner och ritar som mina offer. Det är kul att kunna sätta ihop serier och ha dem tuschade och klara på under loppet av en timme. Men det är bara kul så länge. Det är inte tillfredställande och att teckna självbiografiskt... är jag inte riktigt mogen för. Jag vill nog hålla mitt liv för mig själv en stund till. Det var kul så länge det varade. Kommer jag att skicka in något till Galago?
Förmodligen vill de inte ha mig, och jag känner inte att det är ett forum för mig.
Men det är förbannat synd att det ska vara på det här viset.
För som svensk serietecknare finns det just nu bara ett fåtal instanser man kan vända sig till om man vill få sina serier utgivna. Varav Galago är en av de största, där väldigt få passar in.
23 comments:
disclaimer: the starwars t-shirt depicted and worn by the character "mattias" is an unjust representation of his actual persona. In real life, the subject favors battlestar galactica.
... Och det är ju där vi äventyrslystna, dedikerade, karriärhungriga och ambitiösa människor kommer in i bilden! Jag är säker på att även folk som tecknar serier med
1 Punsch-line
2 Humor
3 Bra teckningar
osv kan ha en framtid i serier(fast vi bor i Sverige!) Frågan är bara vem som tar tag i saken?!
Vi ses!/Yvette
Man får känslan av att du tycker att Galago borde ändra på sig och publicera mer sådant som du gillar, och mer “lättåtkomliga” serier. (Jag ber om ursäkt om du tycker detta är ett påhopp, och det är nog inte så du egentligen tycker, men jag fick den känslan då jag läste dessa texter och kände för att skriva ett litet inlägg om det.) Det är sant att det är väldigt få som passar in i Galago, och det tycker även jag är väldigt synd. Men det känns som att du så gott som tycker att det är deras skyldighet att ändra sig.
Vilket jag personligen tycker är väldigt orättvist, de har ju trots all skapat Galago själva, det är ingen “publicservice-tidning“. Visst är det trist att det inte finns en sådan där allt och alla är välkomna, men nu när Galago har arbetat hårt för att komma dit de är idag så måste de ju ha rätten att välja exakt vad de vill ha i den. Men det är ju så det oftast är, om någon lyckas för bra och blir för stor så tycker alla andra att det är deras skyldighet att dela med sig av sin framgång.
Det är ju inget som hindrar någon från att starta en ny tidning, en motpol till Galago, en tidning som publicerar “ytligare“, “lättare” och “vackrare” serier. Problemet är bara att det kommer ta lång tid och mycket hårt arbete utan att man får något erkännande, i alla fall till en början.
Frågan är, som Yvette här över mig så vackert sade, “vem som tar tag i saken”.
Anonym:
Nej, mitt syfte med dessa inlägg var inte att få Galago att ändra på sig - det vore väl onödigt när de har etablerat sig som den tidning den är såpass länge?
Det jag ville få ut av mitt tema var mest reaktioner från andra, för att få veta om jag var ensam i min inställning eller om det faktiskt finns folk som, precis som jag- inte får ett utbyte av det mesta innehåll som finns i Galago. Uppenbarligen finns det det, eftersom tidningen ges ut och köps av folk.
MEN, bevisligen finns det personer som håller med mig också.
Det ÄR svårt att kunna ge ut en tidning som faktiskt går runt, men förhoppningsvis finns det ett alternativt forum ute på marknaden inom en överskådlig framtid ( annars finns ju babian.se som ibland verkar kunna tillåta "ytliga" och "lättåtkomliga" serier)
jag vet att SIC Magazine har den ambitionen iallafall.
Så det kanske blir en förändring snart, som är till min egen - och andra oplatsande serietecknares fördel.
Lite synd att det bara blir tre sidor. Jag hade gärna sålt en Galago-parodi i butiken.
staffan:
Nej, jag är lessen. Det blir inga fler... Försökte rita som "migsjälv" just och upptäckte att jag blivit lite infekterad av de senaste dagarnas "svenska serier"-eskapader.
Men kanske nån gång i framtiden? Då jag har mer tid och någon *hint hint* betalar feta pengar;)
Tack för reklamen på din blogg, btw.
Den nya Galagon har inte lyckats sätta avtryck på det sätt som originalet gjorde.
Pirinen, Andersson, Ackebo och Sjunnesson var i början att betrakta som rebeller, och det var på DENNA tid som Galago skaffade sig ett varumärke.
Vad är dagens Galago? Ett blekt försök att göra lite dogma? Idag FINNS redan en alternativ scen; med serieskapare som överlag håller en mycket högre standard, på alla nivåer, än vad dagens kompisgäng i Galago lyckas med.
Jag förstår inte att Hemmingsson, Kanarp, Hedsved och Furmark självmant låter sig åderlåtas för att ge någon form av cred till det annars så manshauvenistiska fenomenet Galago.
Vill du verkligen göra det Elin?
I think not.
Anonym (är det en ny den här gången? Signera så jag kan skilja er åt på ngt sätt, snälla):
Ja, Galago var banbrytande i starten (har fluffiga fanatsier om hur det skulle vara att göra det de gjorde, där jag på nån warpad nivå är Lena Ackebo:P)
Och nej. Jag vill inte det.
Att åderlåtas är det sista jag vill.
Så nu har även jag en blogg, anusfixerad som alla andras. ;)
http://bullyboned.blogspot.com/
Hmm... är inte helt säker på att jag förstår din och pojkvännens diskussion om huruvida Mats är en bra historieberättare eller inte? Varför jämförelsen med hur det skulle vara om han skrev en "vanlig" bok?
Att uttrycka sig i skrift är väl inget krav för att vara en bra historeberättare? En bra historieberättare i ett medium är inte nödvändigtvis bra i ett annat och få fungerar i alla medier. Är inte säker på att Dostojevksij hade gjort bra serier, att Camus hade skrivit bra filmmanus, eller att Selma Lagerlöf hade fungerat lika väl som narrativ pantomimartist. Skulle det i sig innebära att de var sämre historieberättare?
Om det nu var det ni menade. Jag hängde inte riktigt med, som sagt.
Jävligt bra blogg, och du har grym penselföring – för du tecknar med pensel?
Ola:
Diskussionens kärna ligger i att min pojkvän (som också gör serier) är mer inriktad på sin skrivande än själva tecknandet, och det är frågor han ställer sig själv ofta. Att han upptäckt att mediokra berättelser blir bättre om man gör serier av dom, så hans "mål" är att skriva/teckna en serie som skulle fungera oavsett medium, antar jag.
Jon:
Länkar snarast.
Nickan:
Det är en blanding, faktiskt. Är anal så jag använder penna OCKSÅ.
Ibland vektoriserar jag skiten också, för att kunna ändra storlek lätt. Men mina linjer ändras inte så mycket i den processen, så det är lite whatever..beroende på vad jag vill göra med bilden i fråga.
Hm.
Jag har aldrig läst en medioker berättelse som har blivit bättre av att bildsatt, och som förläggare (Komika) så får man läsa en hel del...
Det finns en fördom kring att det inte krävs så mycket för att göra ett bra seriemanus. Det är synd, för det är just på manusbiten som jag tycker att svenska serieskapare är sämst. Visst det kan vara lätt att lura ögat med lite flådiga teckningar på de första sidorna, men storyn blir inte bättre för att någon tecknar snyggt...
Jag får lite Jaime Hawlett-vibbar, typ hans tidigare grejer. Tank Girl och de underbara Senseless Things-tolvorna. Men du gör mycket renare och snyggare linjer. Gillar verkligen din Hultsfredsplansch.
Och "plug-in baby"-bilden. Den har du vektoriserat va?
Hur som helst gör du jäkligt schysta prylar.
Mikke:
Du är bara avundsjuk för att du inte kan teckna;-)
Hey Elin!
Tack för att jag fick adressen av dig! Asså jag måste ju säga att jag blev grymt imponerad på ditt sätt att skriva! Helt otrolig kombo av humor, irritation och nästintill mästerliga övergångar mellan handlingsförlopp. Favoriter är ord(kombinationer) som "åter till ämnet", "nåväl" eller andra som används för att markera att man e medveten om att man kommit bort från ämnet och vill komma tillbaka och säga "ja jag vet att jag kom på ett litet sidospår men se nu här, jag hittar tillbaka". Det är jag väldigt bra på i mitt skrivade, och muntliga berättade.
Jag hoppas att ni kom hem ordentligt idag, och att ni samtidigt inte tyckte att det var helt bortkastat att sitta i vår lilla skola och tecka med en efterhängsen Åsa sittandes vid er ;)
Ha det gött!
//Åsa
Elin -- men är en berättares kvalitet någonsin oberoende av mediet? Det är ju en viss skillnad på berättelsEN och berättanDET. Att komma på en berättelse som kan funka i olika medier är en sak, men berättar man inte sin historia väl, så spelar det ingen roll vilket medium man väljer.
Å andra sidan finns det en massa goda berättelser som inte fungerar lika väl i alla medier. Jag tycker t.ex. att "Lost in translation" är en lysande film för att den använder det visuella berättandet och gestaltandet väl, men jag misstänker att den skulle bli tämligen torftig i romanform, där de visuella elementen måste strykas eller ersättas med textbeskrivningar.
Jag tror inte heller att en bra berättare kan göra en trist grundhistoria intressant oavsett vilket medium han/hon väljer. Däremot kanske hon/han kan ta en historia som känns medelmåttig när man beskriver den och göra den genial genom att berätta den på ett vis som lyfter fram de bästa aspekterna/vinklarna i den.
Vill f.ö. också instämma i att din blogg är apbra. Det kanske inte framgått eftersom jag gick i polemik med en gång. :-) Men jag är helsåld. Keep up the good work.
/ola
Åsa:
Man tackar! Och nej, det var bara trevligt:)
Mikke:
Hellboy? Där har du praktexemplet på jäkligt mediokra berättesler som blir grymma när Mignola bildsätter.
Nickan:
Du anar nog inte hur glad du gör mig när du säger så! Han är en av mina största förebilder.
'Plug-in baby' är vektoriserad, och Hultsfredplanchen också (fast där var vektor ett krav)
Ola:
Kan faktiskt inte säga emot dig, du har helt rätt i vad du säger.
(tänkte sätta mig på tvären, bara för att, men det gick fan inte)
Och tack! Beröm kan jag aldrig få för mycket av;)
Hrm... nu råkar det vara jag som översätter Hellboy till svenska... men jag antar att det inte är översättningen som gör manuset dåligt ...
Det finns mängder av Hellboy-historier där manuset är minst sagt tunt, och det blir inte bättre serier av det för att Mignola ritar dem. Det blir bara ledsamt då en bra tecknare tecknar till kackigt manus. Och bra serier blir det inte...
Så här kan det gå:
Inledningsvis är du arg på serieförlagen, som i ditt tycker ger ut mest slarv, skit och elände, inte ger respons på insänt material eller väntar ett år med att höra av sig.
Sen bestämmer du dig för att publicera dina serier själv, skannar, layar, funderar, slipar, ändrar, etc etc.
Först blir du arg på tryckeriet, som slarvar och missar uppenbara brister i draften dom skickar dig.
Sen blir du arg på bokhandlarna, som förhåller sig väldigt skeptiska till ditt album och efter många knös köper in några få album.
Sen blir du arg på pressen, speciellt stora medieföretag, som är självgoda, byråkratiska och bara skriver om kultur om nyheten kommit in via deras officiella kanaler eller någon de känner från tidigare.
Men sen blir du glad också.
Av journalister, som hör av sig och intervjuar dig och skriver om dig.
Av serieintresserade, som läser om ditt album och köper det.
Av bokhandlarna, som beställer mera.
Av bibliotekarier, som köper in seriealbumet till sitt bibliotek.
Efter ett till två år upprepar du det här igen, med ett album du satsat mera på än det första. Vissa saker går bättre, andra sämre. Arg blir du igen, många gånger.
Vad är då viktigt?
Det viktigaste är att satsa fullt på serierna man gör, att göra dem så bra man kan. Bra serier hittar sina läsare, men inte utan hårt arbete med distribution, marknadsföring och mediekontakter.
Minst lika viktigt är att omvandla den ilska man ofta känner i en trög och konservativ bransch till energi för att jobba för att göra bättre serier och få dem publicerade.
Så om jag ska summera mitt tjafs: om du vill läsa bättre serier, gör nåt konkret åt saken!
Sebastian
Sebastian:
Hjulen är i rullning. Och jag ska försöka göra så bra serier jag bara kan, MEN de jag gör själv tröttnar jag ju på när jag gör dom.
Men tack för redovisningen i vad jag har att vänta mig.
Mats Jonsson-diskussionen har jag haft många gånger med min tös. AJg hävdar bestämt att Mats Jonsson läses och uppskattas av den ENDA anledningen att folk känner igen sig i hans mobboffer/indiepop-tillvaro. Det självbiografiska som ett värde i sig är något mystiskt som verkar florerar hos det störa flertalet unga svenska serieskaparna. Problemet med Jonsson är ju att dock att han kombinerar dåligt teckningar med ointressanta historier.
Malmo-ola:
Jag personligen gillar ju att snoka i folks privatliv, och roas darfor av att Mats kan bjussa pa sina tarvligheter.
Men ja, det ar ofta trakigt och tekningarna has to go.
Post a Comment