Jag vet att jag hade lovat er Mats Jonsson.Men p g a feber fick Coco Moodysson bli mitt nästa "offer".
Vad lärde jag mig denna gång?
Eftersom listor är behändigt gör jag en topp 5 på det.
1) Att teckna serier som Coco går asfort. Seriously.
2) Man har alltid något att teckna om, var det är bara att ta random ämne och sätta det i rutor. I sjävbiografisk form, naturligtvis. Och mitt liv är ju fruktansvärt intressant så det finns HUR MYCKET SOM HELST att mjölka ur det.
3) Man får använda förklarande pilar i serierna, eftersom man inte behöver uttrycka det i bild. Jag gillar pilar.
4) Man slipper ta hänsyn till anatomi eftersom det är en del av "stilen".
5) Man kan med all fördel rita könsorgan.
De är ju fula som de är, så varför inte fula till dem lite till?
10 comments:
Är inte det där lite för bra tecknat för att vara Coco Moodysson? Jag menar kvinnan tecknar sämre än en treårings huvudfoting.
Ögonbrynen yeah! Men du lyckas ändå få in en dynamik i serien som Coco saknar. Och så behövs det mer menlöshet och oavslutade tankegångar om inget speciellt (förutom möjligtvis omgvadjagsuger-monologer).
Men riktigt fint var det. Meeer!
hur kommer det sig att det inte står vad lisa luktar?
Haha, vilken rolig idé! Jag bläddrar själv alltid igenom Galago, men det är oftast på sin höjd bara en tredjedel av innehållet som jag brukar uppskatta. Om en serie är dåligt tecknad och dessutom inte har något vettigt budskap eller annat underhållande värde (enligt min egen subjektiva smak alltså) gillar jag den i regel inte. Visst är det bra att det finns såna serier också, men ibland verkar de vara lite väl mycket i majoritet.
/Li Österberg
moprag:
Man tackar, men jag ansträngde mig rejält för att komma "ner" på hennes nivå. Min ateljékompis sa "Fan vad fult...Du har lyckats!"
leesah ämm:
Dynamik? WTF? Ja, får helt enkelt jobba på menlösheten och dynamikbrist..suck...ELLER INT!
Oroa dig inte. Det kommer mer... Var så säker;)
anonym:
Oj, det var en tuschningsmiss från min sida.
Li:
(måste tillägga först att jag blev lite skakis av ditt inlägg, beundrar ju dig lite...)
Du förstår mitt syfte med det här temat precis. Jag är less på serieklimatet och vill att de som behandlar sina serier som ett hantverk (som du, t ex, för att där SYNS det att det ligger tid och eftertanke bakom)
Som jag uppfattar det skulle jag kunna snorta tusch, nysa ut det på ett a4 och ändå få det publicerat om jag la till nån poetisk, oförståelig text om migsjälv och mina tankar till...
Men Li, du rockar.
Du får mig att verkligen verkligen inte vilja skaffa koll på svenska serier. Jag hade alltid bilden av att jag upplever "öh, jaså, varför?" varje gång jag bläddrar i en Galago för att jag är oinsatt och inte kan bedöma konstarten. men uppenbarligen är det så som även de insatta känner. Kanske framför allt det där med "JAG ÄR INTRE INTRESSERAD AV DIN FULA SERIE UTAN HANDLING BARA FÖR ATT DEN HÄNT PÅ RIKIGT!!!"
Snorta tusch? Vilken underbar idé! Jag fick en gång in en serie till mitt fanzin (numera lyckligt glömt och försvunnet) med en serie som bestod av sex rutor där skaparen hade "nyst" fram näsblod (före AIDS-skräcken) och sedan ritade lite i och skrev ett rim (poesi?) i varje ruta. jag kunde inte publicera det för att jag inte hade råd att köra't i färg...
Så.. tyvärr... idén är (nästan) redan använd... :-)
DAMN! och jag som verkligen hade tänkt göra en serie av snortnings-idén...well, no point now...
Gör det i alla fall! .. eller gör en serie om serietecknaren som snortar... eller blöder eller något.. :-)
Hon är ungefär tusen gånger bättre än din emo manga-skit.
Post a Comment