Igårnatt satt jag och bläddrade igenom ett nummer av Galago. De serietecknare som fanns med i just det nummret var bla: Gunnar Lundkvist, Simon Gärdefors, Coco Moodyson, Mats Jonsson och Nina Hemmingson.Och jag vet att detta kommer förmodligen att generera en massa gnäll, men jag förstår inte.
Jag förstår inte vilket syfte Galago har. Serierna som medverkar i Galago verkar ha som främsta syfte (eftersom hela världen kretsar kring mig) att få mig att känna mig dum i huvudet och snuvad på konfekten.
Ska det vara konstnärligt? Ska det vara ett forum för den svenska ångesten? Är det här roligt? Tycker andra att det är roligt? Ska jag börja gråta? Ska jag bli eftertänksam?
HUR SKA JAG REAGERA NÄR JAG LÄSER SKITEN!?!
Nej, jag är inte sociopat. Jag vill bara kunna förstå.
Så, då kom jag på, att istället för att gnälla i gammal vanlig anda, så ska jag testa att göra liknande serier som de jag inte förstår. För Learn by doing har alltid funkat som pedagogisk utväg för min del. Så, fram med skissblocket, peppa igång mina skrafferingsskills... Och sätta igång. För Gunnar Lundkvist, skrafferingsonanins mästare, var först ut.
Hur det gick? Ja, det fysiska resultatet ser ni här ovan. Men blev jag något klokare av det?
Nej. Det blev jag inte. TROTS att jag är norrlänning och borde ha det superöverskattade "norrlänska vemodet" så långt upp i benmärgen att det sprutar ur öronen på mig.
Så, kära läsare, förklara det jag inte förstår. Vad får ni andra för utbyte av såna här serier?
Jag kräver inte att alla serier ska vara roliga, även om jag har svårt för saker/människor/fenomen som saknar punch-lines. Jag vill ha ett utbyte med tecknaren när jag läser serier.
Jag förstår att herr Lundkvist måste ha ett syfte med det här, men isånafall gör han det på en intelligensnivå som överstiger min för... jag fattar helt enkelt inte.
Är jag dum? Är jag ensam i min dumhet?
Snälla Bullen. Hjälp mig.
Imorrn (eller inatt snarare) tar jag itu med Mats Jonsson.
9 comments:
Hej! Vill bara berömma för en väldigt intressant och läsvärd blogg.
Jag skrattade högt åt Gunnar Lundkvist-parodin. Serier får gärna vara lite vaga och kryptiska för min del, bara de väcker associationer och tankar, men det jag läst av hans serier har jag inte fått ut ett jota av. En del serier blir förståss lite magra när de plockas ur sitt sammanhang och trycks i miniformat i Galago.
Någon gång ska jag därför ta och läsa ett helt album och se om jag fortfarande står likgiltig.
Lycka till med allt!
/Stina, fellow tecknarinna
"Jag förstår att herr Lundkvist måste ha ett syfte med det här"
Varför måste han ha ett syfte? Det är visserligen mycket möjligt att han har ett syfte, men varför denna besatthet av att behöva förstå allt? varför tro att allt måste ha mening eller syfte? kan inte saker och ting bara få vara på ett visst sätt utan att du skall behöva få förklarat för dig varför de är just på det vis de är?
Stina:
Tack så mycket! Känns bra att få höra sånt;) Visst, vaga och krypiskt kan vara intressant och givande. Men det är just poängen jag saknar hos Gunnar Lundkvist.
Efter att ha läst honom sitter jag med värsta dumpucko-uttrycket över hela ansiktet och förstår bara inte.
Iofs har jag, precis som du, aldrig läst ett helt album utan bara axplock. Kanske följer jag ditt exempel. Att han vunnit Urhunden måste ju betyda något, eller hur? Eller har han lurat hela sverige?
Anonym:
För att, som med det mesta i livet finns det en anledning till varför man gör saker och ting. Vare sig det är för att man tecknar bara för att man gillar doften av spritpenna eller för att man känner sig okomplett annars.
Men om man ger ut något måste det väl vara för att dela med sig av sig själv, eller hur?
Jag vill inte få allt förklarat för mig, fy fan vad tråkigt det skulle vara, men om jag verkligen inte förstår något, vare sig det handlar om kvantfysik eller serier - är det då så fel av mig att fråga?
sant, men mitt intryck var att du ville veta syftet med serien i sig.
Syftet med dess handling, eller för den delen avsaknad av handling, inte anledningen till att han tecknade den.
Vilket är två skilda saker, kanske inte så vidt skilda, men ändå.
Det är inte säkert att det finns någon djup tanke bak handlingen, åtminstonde inte en tanke som man nödvändigtvis kan uttrycka.
Ja antagligen är det så, men måste serien vara förståelig för alla om man skall dela med sig av den? måste den för den delen vara förståelig för någon?
Nej det är definitivt inte fel att fråga, jag hade tanken att i förra inlägget gratulera dig till att du är frågvis och vill veta saker, det är minst sagt en bra egenskap. Men den tanken slank tydligen iväg innan jag han få ner den i skrift.
Men om jag utgår ifrån mig själv så har jag aldrig något svar när någon frågar varför jag tecknat det jag har tecknat, eller vad tanken bak just den bilden/serien var.
Det är något som jag inte kan förklara för någon annan, saker och ting bara blir som de blir, sedan är det inte mer med det. Jag tror även att man lätt kan överanalysera och till slut förstöra "konst" om man funderar för mycket på dess syfte. Man kommer ändå aldrig kunna se den på samma sätt som dess skapare. Så varför lägga ner tid på att försöka? varför inte bara se den på sitt sätt.
tjat tjat tjat, vi kan väl säga så att alla ser på saker på sitt vis, jag bryr mig inte om vad folk har för tanke bak det de gör, gillar jag det så gillar jag det vare sig om jag förstår det på "rätt sätt" eller inte.
Jag ber hemskt mycket om ursäkt för dessa mina mycket möjligt irriterande och idiotiska inlägg.
Mycket att svara på, men jag ska försöka;)
"sant, men mitt intryck var att du ville veta syftet med serien i sig.
Syftet med dess handling, eller för den delen avsaknad av handling, inte anledningen till att han tecknade den.
Vilket är två skilda saker, kanske inte så vidt skilda, men ändå.
Det är inte säkert att det finns någon djup tanke bak handlingen, åtminstonde inte en tanke som man nödvändigtvis kan uttrycka.
"
Nej, harregud. Jag förstår sånt, det värsta jag vet är när min familj tror att jag är gravt deprimerad efter de läst mina serier. Det är bara berättelser, vet jag ju. Jag ritar bilder/serier ibland, som helt saknar innebörd, bara för att jag tycker att det är roligt.
"Ja antagligen är det så, men måste serien vara förståelig för alla om man skall dela med sig av den? måste den för den delen vara förståelig för någon?"
Alltså, det jag klottrar som saknar innebörd, väljer jag oftast att inte visa upp (eller så lägger jag upp dom på bloggen, lol)
Men, är inte grejen med serier att de är 'fattigmanskultur'?
Att det är konst som når ut till 'gemene' man, att det inte är konst som hela tiden pratar över ens huvud. Som man ska slippa tolka, analysera och skriva essäer om? Det är ju en av sakerna som är så magiskt med serier, eller hur?
Det är klart som du säger, gillar man något, så gör man det. Då behöver man inte besvara varför man gillar det...och förmodligen är svaret på min egen fråga att:
jag helt enkelt inte gillar Gunnar Lundkvists serier...
Be inte om ursäkt för att du ställer mig mot väggen, lite. Det är bara kul:)
Ahh, hittade hit via Staffars blogg, och inlägget var som han skrev klart läsvärt. Äntligen någon mer som tycker som jag om alla de nya svenska "djupa", "ångestdrabbade" serierna. För jag förstår dem inte, de är inte roliga, de är inte snyggt/fint/vackert tecknade och de har sällan någon poäng.
Jag tycker de är skit helt enkelt och rätt ut sagt och läser dem följdaktligen inte sen många år, men det är kul att se att någon annan också skriver vad man tycker om dem, tack för det.
anonym II: Det var så lite så.
haha! bra lunqvistparodi. men jag gör själv serier som antagligen ingen förstår så jag förstår vad du menar...eh..
Post a Comment