Meds

Okej, nu kommer jag att bli jäkligt personlig här. Visa en sida av mig som jag inte är särskilt stolt över.

Har ni läst "På spaning med Bridget Jones"? (säg vad ni vill, men lite chick-lit slinker emellanåt med i min läsning, det står jag för.)
Hursomhelst, om man är lagd åt det smått paranoida och nojiga hållet kan man lätt identifiera sig med Bridget i den boken.

Mattias åkte ju ifrån mig i förrgår. Saknar karln helt vansinnigt.
Men, eftersom jag tvättade hans mobil (se tidigare inlägg under rubriken "Saker man inte ska stoppa i tvättmaskinen") har han inte kunnat ringa mig.

TROTS att jag vet detta börjar jag ändå få för mig en massa tokigheter:
1) Han träffade en tjej på tåget ner till Göteborg och nu ska de gifta sig och flytta till Toscana.
2) Han har gjort slut med mig i smyg. (dvs, han säger det till alla utom mig och låter mig surt inse det om några dar efter att ha iggat mina telefonsamtal och msn-påhopp.)
3) Han dog på vägen ner. Satte en snus i halsen eller vad som helst. Kanske försökte han rädda en "hoppare"? Nobelt sätt att dö på, han är väldigt ädel, min karl.
(av nån anledning får jag för mig att de har lätt för att kola, de där små liven, dvs karlar)

Jag VET att alla dessa föreställningar är helt sjuka, men hur jag än försöker låta bli att tänka så, så händer det - per automatik.
Nån som har något botemedel? Förutom att han ringer då, för då är ju allt lugnt igen.
Är jag sjuk i huvet eller är det här helt normalt flickvänsbeteende?