Galagoveckan. Part One.

Igårnatt satt jag och bläddrade igenom ett nummer av Galago. De serietecknare som fanns med i just det nummret var bla: Gunnar Lundkvist, Simon Gärdefors, Coco Moodyson, Mats Jonsson och Nina Hemmingson.

Och jag vet att detta kommer förmodligen att generera en massa gnäll, men jag förstår inte.
Jag förstår inte vilket syfte Galago har. Serierna som medverkar i Galago verkar ha som främsta syfte (eftersom hela världen kretsar kring mig) att få mig att känna mig dum i huvudet och snuvad på konfekten.

Ska det vara konstnärligt? Ska det vara ett forum för den svenska ångesten? Är det här roligt? Tycker andra att det är roligt? Ska jag börja gråta? Ska jag bli eftertänksam?

HUR SKA JAG REAGERA NÄR JAG LÄSER SKITEN!?!
Nej, jag är inte sociopat. Jag vill bara kunna förstå.

Så, då kom jag på, att istället för att gnälla i gammal vanlig anda, så ska jag testa att göra liknande serier som de jag inte förstår. För Learn by doing har alltid funkat som pedagogisk utväg för min del. Så, fram med skissblocket, peppa igång mina skrafferingsskills... Och sätta igång. För Gunnar Lundkvist, skrafferingsonanins mästare, var först ut.

Hur det gick? Ja, det fysiska resultatet ser ni här ovan. Men blev jag något klokare av det?
Nej. Det blev jag inte. TROTS att jag är norrlänning och borde ha det superöverskattade "norrlänska vemodet" så långt upp i benmärgen att det sprutar ur öronen på mig.

Så, kära läsare, förklara det jag inte förstår. Vad får ni andra för utbyte av såna här serier?
Jag kräver inte att alla serier ska vara roliga, även om jag har svårt för saker/människor/fenomen som saknar punch-lines. Jag vill ha ett utbyte med tecknaren när jag läser serier.

Jag förstår att herr Lundkvist måste ha ett syfte med det här, men isånafall gör han det på en intelligensnivå som överstiger min för... jag fattar helt enkelt inte.
Är jag dum? Är jag ensam i min dumhet?
Snälla Bullen. Hjälp mig.

Imorrn (eller inatt snarare) tar jag itu med Mats Jonsson.

plug-in baby

Malmö VS Hofors och konflikten som inte finns.

Det var tänkt att explosionen skulle vara mellan de olika serietecknarskolornas logos. MEN så gick jag in på min egen skolas hemsida för att sno logon. Och logon var inte ens en logo, och är det en logo är det nog den fulaste jag sett på länge. Så Malmö, förlåt. Det är inte menat som en skymf.
Åter till ämnet nu. Jag vet inte mycket om skolan i Malmö, när jag insåg att det fanns skolor för serietecknare hade jag väl Malmö som back-up, men jag har aldrig sökt dit eller ens besökt skolan.

Varför det blev så vet jag knappt själv. Kanske var det läget, att Malmö är stort (och jag är lite rädd för storstäder samt skåningar) dessutom kändes Hofors...lite mer indie. Lite som ett band som är i sin garagefas, istället för ... Okej, vi säger såhär:

Malmö är the Strokes. Hofors är Arctic Monkeys. (utan hela myspace-hypen...)

Hursomhelst. Hofors har alltid varit under-dogen i seriesverige. Konflikter i ledningen, det totalisolerade läget, inte samma möjligheter till att ha lika många fantastiska gästföreläsare som Malmö har. Missförstå mig rätt, jag älskar Hofors. Eller att gå på serietecknarskolan i Hofors.
jag har utvecklats sinnessjukt mycket här, fått vänner för livet och ett nytt kall.

Fast, det finns mycket negativt också. Jag har uppfattningen att i Malmö är ledorden verkligen
"Du är din egen lyckas smed". Att man måste kämpa för att kunna få jobba på någon nivå med det här. Det är inte lika uppenbart i undervisningen här. Visst, det kommer folk och förklarar hur man driver ett företag (typ en gång per år) och det kanske förklarar varför andelen namn man känner igen från Malmö är minst 3 gånger så stor som andelen "lyckade" från Hofors.

Men det är klart, den svenska avundsjukan gör ju att man ibland (som varje gång man öppnar Bild & Bubbla, t ex, och ser ett antal annonser från Malmö och inte en enda från Hofors..) blir förbannad. För från vad jag har hört iallafall, är serietecknarskolan Högskolan i Gävles stora kassako. Vilket inte märks överhuvudtaget. Varken på skolans fysiska miljö (lokalerna är rätt duktigt nergångna) eller på hur pengar fördelas.

T ex får inte ettorna pengar att trycka upp fanzin till SPX07. Hallå? Vi har läge att visa upp oss ordentligt en gång per år. Detta under SPX. Och...att de stackars ettorna inte får samma möjligheter till att göra det är helt snedpippat. Vad tänker ledningen med?
MER PENGAR TILL FANZIN, GODAMMIT! Hur svårt ska det vara?
Malmö har ju fattat vikten av snygga trycksaker, inga tvivel om den saken.

Nåväl, har jag fått gnälla lite idag också. Men, iallafall. Det finns ingen konflikt serieskolorna emellan.
Det är klart, vi är ju rivaler som slåss om spelrum på den lilla marknad för serier som finns i Sverige.
Men de elever jag snackat med som går i Malmö var astrevliga.
Faktum är, att man borde skaffa typ good will-ambassadörer från de olika skolorna och få dom att göra serier ihop. Skulle vara spännande och förmodligen förbannat givande.
Och jag kommer att missa SPX i år. Men vad är väl en bal på slottet?

Jag tycker inte du är tillräckligt seriös. Man ska vara seriös.

För er som läst min blogg ett tag framgår det kanske att jag inte är den allvarligaste männskan i världen. Jag är rätt care-free och tycker att det mesta i livet faktiskt är helt okej.

Ställer inte så stora krav på min omgivning; så länge jag får i mig kaffe, snus och mat varje dag är halva lyckan gjord. Om jag dessutom inte ha tecknarkramp den dagen och jag får umgås med människor jag tycker om... är jag fan happy.

Men, jag har även en mörk sida:
Jag tycker nämligen om att störa mig på saker.
Letar i princip efter saker att hata för tillfället.
Eller som Yvette skrev i sin blogg om hur det är att bo med mig:

"Elin och jag är som ett gammalt gift par. Känns bra, vi lagar mat åt varandra, sover ihop (hon på höger sida och jag på vänster) ser på TV ihop. Det är fantastiskt! Och det bästa är att vi båda hatar folk och kan berätta för varandra vem vi hatar just idag."

Och bloggen är ett uttryck för det. För mina olika störningsmoment. Och jag har stört mig mycket på sistone. På Emma Sundh. Seriefrämjandet.
Det senaste tillskottet i "störningsfacket" är de kommentarer jag fått ang mitt förra inlägg.

Att bli smälld på fingrarna för att jag uttryckt mig lite klumpigt ang SeF, må vara en sak. Men att föra (som det verkar) ändlösa samtal om hur gamla folket som hänger på forumet är...är inte direkt prioritet 1 för mig. Så för att klargöra:

1) Klart det inte bara är gubbar som hänger på forumet.
2) Jag har abslout inget emot varken Tintin eller Carl Barks.

Vänner nu?

Så, vad ska jag hata mer i det här inlägget?
Tänkte skriva ett inlägg om Hofors V/S Malmö i och för sig... Men det får bli en annan gång.
För nu ska jag dricka vin.

Dagens bild: Telefonklotter.

Hall of shame.

Snubblade in på Seriefrämjandets forum, och hittade det här:
<-------

Jag har ju uttryckt mina känslor för Seriefrämjandet förr här i bloggen;

"Har inte bögat vid datorn på jättelänge, och jag har ibland benägenheten att ge mig in på Seriefrämjandets forum.Jag är inte medlem på seriefrämjandet (är på något sätt övertygad om att en liten bit av mig skulle dö om jag gjorde det.)

Varför?Jo, för att såhär ligger det till: Seriefrämjandets forum är den största klubben för inbördes beundran jag NÅGONSIN sett.Hela forumet verkar består av 90% äldre besserwissrar som älskar att diskutera Tintin och Carl Barks.
De resterande 10% är antingen aspirerande yngre serietecknare som vill få in en fot i branschen eller ambitiösa serieälskare i största allmännhet."

Har jag ändrat åsikt? Nej, det har jag inte. Men gratisreklam tackar jag för!
Stef ska också ha tack för att hon tipsat om mig, men henne känner jag ju;)

Sen är ju frågan vad "roliga åsikter" betyder. Jag brukar säga att nynazister har "roliga åsikter" men, jag menar ju inte att jag får skrattanfall när de framför dem, precis.

I övrigt är det rätt mycket som händer just nu, sitter och jobbar med vårens projekt, kanske har något att visa upp av det de kommande dagarna. Inte haft tid att blogga om något specifikt serieämne, för det är så mycket att tänkas på just nu. Både jobbmässigt och privat.

Den största frågan just idag ( som är totalt serieorelaterad ) är:
Varför ställer varken Lambiel eller Pluschenko upp i Konståknings EM?

Min största kritiker.

"Elin Johnssons >>Angel Interceptor<< är ett av de mer intressanta undantagen. Huruvida det skulle kunna utvecklas till något utöver det klassiska konceptetfrån japanska pojkserier - attraktiv kvinnlig övernaturlig varelse dyker plötsligt upp hemma hos en nördig kille - får vi dock inte veta, eftersom denna serie inte fortsätter i följande nummer. I SIC nr 2/ Rekyl 12 återkommer Elin Jonsson istället med >>AGF<< ..."

<---- Sida...öhm...3 från just Angel Interceptor.

Saxat från recensionen av våra alster från SPX förra året. Recensionen i sig, var ganska intetsägande, mycket att gå igenom på få tecken.
Några av mina vänner blev dock höjda till skyarna, vilket de verkligen förtjänar.

Att de sen beskriver första nummret av SIC som "våldsproblematik i pubertal tappning" är faktiskt lite underhållande. Men om sanningen ska fram tog folk faktiskt lite illa upp. Vilket ledde mig till att fundera på hela fenomenet konsten VS kritik.

Att de begreppen går så hand i hand med varandra är egentligen ett helt vrickat koncept.
För om man tänker efter, att människor vars största passion är att utrycka sina känslor och lämna dem till kommande generationer också ska vara dem som sedan får sina känslor bedömda, analyserade och betygsatta, borde ju inte gå ihop.

"Den känslige konstnären" är ju en föreställning de flesta människor har om personer i min yrkesgrupp (inte bara, musiker och författare faller ju också under den kategorin) men i mitt fall stämmer det inte, dock vet jag att det finns folk i min närhet som bryr sig OTROLIGT MYCKET om hur de uppfattas. En polare slängde t ex sitt ex av B&B för att recensionen inte levde upp till hans förväntningar. En annan ville inte höra överhuvudtaget.

Fick frågan om jag inte skämdes för att jag sågade Emma Sundhs serier så hårt här på bloggen.
Och nej, det gör jag verkligen inte. Ger man sig in i det här får man tåla sånt.
Jag kritiserade henne inte som person, utan bara hennes kompetens som tecknare.

När jag publicerades första gången gick jag och väntade aslänge på hatbrev som aldrig kom.
Såg nästan fram emot dom. Fick 2 fanmails istället. Bummer.
Sanningen är ju den att kritik ofta får en till att prestera bättre. Vilja göra mer, bättre. Jobba hårdare. Vi kritiserar varandra konstant här på skolan, men vi är å andra sidan polare i slutet av dagen. Att någon utifrån ska lägga sig i vårt anletes svett kan ibland kännas lite konstigt.
Fast man blir ju hemmablind. Ser inte detaljer som andra lägger märke till när man suttit i över 10 timmar vid ljusbordet.

Min egen reaktion till mina egna grejer brukar följa den här kurvan:
"Jag är så jävla begåvad!" till "Nog duger det.." till "Jag hatar migsjälv!!!Det här är fult fult fult OCH OINTRESSANT! GAHHHHHH!"
Hanner var nära på att vilja skjuta mig en gång, när jag på dagen för deadline till SIC sa till honom att min serie inte var tillräckligt bra att has med. Jag ville inte att någon skulle se den alls.
Trots att min lärare sett den, jämfört den med "Mystiska Femman" och nästan blivit tårögd av lycka.
Men med lite övertalning från herr redaktör, så gick jag med på att ha med den ändå.
OCh idag kan jag titta på den utan att vilja ritualbränna orginalen.

Så kritisera mig gärna, för att i slutet av dagen... är INGEN hårdare mot mig än mig.

( som en parentes kan jag berätta att anledningen till att "A.I" inte fick en fortsättning var att jag tröttnade, helt enkelt. Hittade inte en vettig anledning till att fortsätta på serien eftersom den skulle bli förutsägbar och...dötrist. Ni fick ,however,ett litet smakprov. Nöj er med det:P)

Kevin Smith <3 Serier

När jag inte kunde sova igår började jag tänka på Kevin Smith. För er som inte gillar film kan jag berätta att han är mannen bakom filmer som Dogma, Clerks, Mallrats och Chasing Amy.

Det var just den sistnämnda som jag tänkte mest på.
Började klura på hur många filmer/serier det finns där en av de kvinnliga huvudpersonerna är serietecknare?
Chasing Amy var given, sen kom jag på att bruden som får killen i slutet i 100 Girls också tecknade serier och från tv har vi Peyton i One Tree Hill.

Sen tog det stopp. Iofs är serietcknare kanske inte det vanligaste yrket i världen, men jag tyckte ändå att det var intressant. För jag kunde bara komma på lika många killar (om man bortser från det där Simpsons-avsnittet där Bart gör serien "Angry Dad"...) Nämligen Holden och Banky (Chasing Amy) och Seth i O.C. Påpeka gärna om jag missat något.

Nu blev det lite off-topic här, huvudpersonen för dagen är ju trots allt...Kevin Smith.
Iallafall, så är serier något väldigt central när det kommer till honom som både privatperson och manusförfattare. I den första avdelningen kan jag säga att han skrivit avsnitt till Daredevil och förord till Preacher, bland annat.

I den senare är det bara att sätta på någon av hans filmer, där någon av karaktärerna ofta har en FET seriesamling. Stan Lee gjorde en guestappearence i Mallrats och referenser gör ständigt till olika serier och I Chasing Amy är, som sagt, de tre huvudpersonerna just - serietecknare. Dessutom har han givit ut ett par nummer av den serie som handlar om hans ständigt närvarande karaktärer Jay and Silent Bob, eller som deras seriealias kallas: Bluntman and Chronic (ses avbildade här ovan).

SEN började jag tänka hur serietecknare framställs i film/på tv.
Om man tar de kvinnliga karaktärerna som jag kom att tänka på, så verkar en stark sexualitet vara väldigt grundläggande för deras personligheter.

Å andra sidan verkar sexualitet komma i andra hand när det gäller de manliga serietecknarnas porträtt. De framställs som lite klumpiga, utan know-how och med helt andra prioriteringar.
Kanske är det bara jag som uppfattar det så...Jag vet inte. Men det tåls att tänka på eller hur?
Jag själv hade fördomen, som sedan bekräftades, när jag började på Serietecknarskolan.
Nämligen; estetiskt lagda personer gillar att knulla.( insåg just hur dumt det där lät. Som att ingen annan gillar sex. Det är ju fel. Vi visar det nog bara lite mer än medelsvensson, menar jag...)

Kommer bort från mitt huvudämne hela tiden, drömmar är inte särskilt strukturerade...Men, kontentan är ändå, Kevin Smith uppmärksammar min yrkesgrupp.
Det ska han ha cred för.Så titta på hans bästa filmer:

Chasing Amy
Mallrats
Dogma
Clerks
(som även finns som animerad serie, Clerks : The Cartoon. Finns att titta på här:
http://www.alluc.org/alluc/cartoons.html?action=getviewcategory&category_uid=317 )

Och njut av de ständiga seriereferenser som ges. I'm a geek...Are you?

När får man kalla sig serietecknare?

"Serieskapare är den som skapat en tecknad serie. Han/hon kan vara serietecknare, serieförfattare, eller båda. I Sverige är det vanligt att en serieskapare både tecknar och skriver sina serier, men det finns åtskilliga undantag."
Källa: Wikipedia

Och det är väl de åtskilliga undantagen jag vill fokusera på.
I tidigare inlägg skriver jag om mitt nuvarande störningsobjekt Emma Sundh.
Var inne på hennes blogg (igen) och hittade ett inlägg där hon ställer sig samma fråga, dvs min rubrik för dagen.

Jag är inte särskilt etablerad själv, mindre än vad Emma Sundh är, hon är ju trots allt med regelbundet i VR. Och jag vet, det är så jävla lätt att vara kaxig och fördömande när man gömmer sig bakom en dataskärm. Men kom igen.
Man behöver inte mer än ögon för att se hur dåliga hennes serier är.

Jag skulle säga att för att kunna kalla sig själv serietecknare måste man lägga ner mer än 10 minuter på varje serie. Jag har sett slarviga storyboards som är mer vältecknade än vad Emmas serier är.
Och hur jobba bakgrunder än må vara att få till ibland, så är de ack så nödvändiga.
Jag skulle säga att hon skulle tjäna mer på att bara skriva sina skämt som repliker, tagna ur sitt sammanhang och de skulle verka roligare. För hennes karaktärer ser man knappt skillnad på.
Det roligaste var ändå att någon i en kommentar till hennes inlägg faktiskt jämfört henne med Nina Hemmingson. [insert evil laughter here]

Därför listar jag
5 Scenarion En Serietecknare BÖR Vara Väldigt Bekant Med.

1) Att man inte ätit på över 12 timmar för att man varit så inne i den serie man tecknar.

2) När man sover brevid sitt anteckningsblock med pennan redo för att åtminstone ha möjligheten att skriva/teckna ner de perfekta bildlösningar till sina serier som av någon anledning alltid kommer till en i sömnen.

3) Fått höra någon form av Kalle Anka-parallell (funkar även med Rocky eller Nemi) när man berättar vad man sysslar med.

4) Fått höra " bara du inte ritar en serie av det här! " av någon människa som innerst inne verkligen VILL att man gör det.

5) Vet vad termen "line of interest" betyder och är ständigt lite rädd att man bryter mot den.

SIDENOTE:
Det går att kommentera inläggen nu. Trög-Elin har ändrat så alla kan kommentera numer.

Veckorevyns Serie = Nepotismmissbruk

Det visar sig att när jag väl börjat posta, så kan jag inte sluta. Fjärde inlägget idag...
Iallafall, innan migränen på nyårsafton slog till som värst satt jag på Åsas toalett och sket.
Som tidsfördriv hade jag ett nummer av Veckorevyn.
"Intressant" tänkte jag, eftersom jag inte läst den sen Ebba "kan allt, vet allt, gillar kläder så inni helvetet" Von Sydow blev chefsredaktör.

En av de första sakerna mitt öga skådar är - en serie!!!
Eller, såg inte först att det var det riktigt... Det visar sig att Veckorevyns webredaktör även får för sig att rita serier ibland. Snällt av Ebba, visserligen, att låta henne få uttryck för sin kreativitet på andra sätt, men är serierna bra? Heeeeell no.
Här till vänster ser ni hur serien ser ut. Efter ett besök till Emma Sundhs (som skaparen heter) blogg (länkad ovan) så verkar de flesta vara:
* Tvåstripp
* Väldigt dåligt tecknade
* Meningslösa

Jag menar... VA!?
Jag har nämnt det tidigare och jag säger det igen.
Min toleransnivå för usla tecknare är något begränsad. DESSUTOM vet jag att begåvade vänner skickat in serier till VR av betydligt högre kvalité (vad kan jag säga, jag gillar mina polare...) och blivit nekade. Går inte ihop.

Jag menar, gillar du serier som uttryck - jättebra. Ritar du serier? Gött!
Snor du betydligt mer begåvade tecknares jobb genom de kontakter du har?
Inte lika gött.

Kom igen, Ebba. Ge oss kämpande, kontaktlösa, hungriga och betydligt mer begåvande en chans också. Du blir inte besviken, vi lovar.

Ologik.

Saving the world in the name of...Prada?

Tillbaka i Hoe.

Har ju inte bloggat på hela julen, så det är väl dags för en uppdatering?

Som vanligt när jag är hemma kunde jag inte teckna överhuvudtaget.
Men tog igen förlorad fika-tid som kompensation. Ajnas for the win, aiiight.
Umgicks mycket med tjejmaffian, blev såld på Guitar Hero, myste med lillebror och systrarna, slapp laga mat, åt hamburgare för första gången på ett halvår ( super bacon frasse-meny...)
Fick migrän just efter 12-slaget på nyår, så 2007 började rätt risigt. Drog till Göteborg den 3e, träffade min underbara pojkvän i en vecka (kan inte rita i Göteborg heller, men sexade loss som kompensation;) Grät som en dåre på tåget tillbaka till Hofors. Offentligt.

Jo, har ett litet projekt på G, men vet inte hur mycket man kan säga om det.
Men en ledtråd kan jag ge: Elin + PhPh= Sant