"Elin Johnssons >>Angel Interceptor<< är ett av de mer intressanta undantagen. Huruvida det skulle kunna utvecklas till något utöver det klassiska konceptetfrån japanska pojkserier - attraktiv kvinnlig övernaturlig varelse dyker plötsligt upp hemma hos en nördig kille - får vi dock inte veta, eftersom denna serie inte fortsätter i följande nummer. I SIC nr 2/ Rekyl 12 återkommer Elin Jonsson istället med >>AGF<< ..." <---- Sida...öhm...3 från just Angel Interceptor.
Saxat från recensionen av våra alster från SPX förra året. Recensionen i sig, var ganska intetsägande, mycket att gå igenom på få tecken.
Några av mina vänner blev dock höjda till skyarna, vilket de verkligen förtjänar.
Att de sen beskriver första nummret av SIC som "våldsproblematik i pubertal tappning" är faktiskt lite underhållande. Men om sanningen ska fram tog folk faktiskt lite illa upp. Vilket ledde mig till att fundera på hela fenomenet konsten VS kritik.
Att de begreppen går så hand i hand med varandra är egentligen ett helt vrickat koncept.
För om man tänker efter, att människor vars största passion är att utrycka sina känslor och lämna dem till kommande generationer också ska vara dem som sedan får sina känslor bedömda, analyserade och betygsatta, borde ju inte gå ihop.
"Den känslige konstnären" är ju en föreställning de flesta människor har om personer i min yrkesgrupp (inte bara, musiker och författare faller ju också under den kategorin) men i mitt fall stämmer det inte, dock vet jag att det finns folk i min närhet som bryr sig OTROLIGT MYCKET om hur de uppfattas. En polare slängde t ex sitt ex av B&B för att recensionen inte levde upp till hans förväntningar. En annan ville inte höra överhuvudtaget.
Fick frågan om jag inte skämdes för att jag sågade Emma Sundhs serier så hårt här på bloggen.
Och nej, det gör jag verkligen inte. Ger man sig in i det här får man tåla sånt.
Jag kritiserade henne inte som person, utan bara hennes kompetens som tecknare.
När jag publicerades första gången gick jag och väntade aslänge på hatbrev som aldrig kom.
Såg nästan fram emot dom. Fick 2 fanmails istället. Bummer.
Sanningen är ju den att kritik ofta får en till att prestera bättre. Vilja göra mer, bättre. Jobba hårdare. Vi kritiserar varandra konstant här på skolan, men vi är å andra sidan polare i slutet av dagen. Att någon utifrån ska lägga sig i vårt anletes svett kan ibland kännas lite konstigt.
Fast man blir ju hemmablind. Ser inte detaljer som andra lägger märke till när man suttit i över 10 timmar vid ljusbordet.
Min egen reaktion till mina egna grejer brukar följa den här kurvan:
"Jag är så jävla begåvad!" till "Nog duger det.." till "Jag hatar migsjälv!!!Det här är fult fult fult OCH OINTRESSANT! GAHHHHHH!"
Hanner var nära på att vilja skjuta mig en gång, när jag på dagen för deadline till SIC sa till honom att min serie inte var tillräckligt bra att has med. Jag ville inte att någon skulle se den alls.
Trots att min lärare sett den, jämfört den med "Mystiska Femman" och nästan blivit tårögd av lycka.
Men med lite övertalning från herr redaktör, så gick jag med på att ha med den ändå.
OCh idag kan jag titta på den utan att vilja ritualbränna orginalen.
Så kritisera mig gärna, för att i slutet av dagen... är INGEN hårdare mot mig än mig.
( som en parentes kan jag berätta att anledningen till att "A.I" inte fick en fortsättning var att jag tröttnade, helt enkelt. Hittade inte en vettig anledning till att fortsätta på serien eftersom den skulle bli förutsägbar och...dötrist. Ni fick ,however,ett litet smakprov. Nöj er med det:P)
14 comments:
Intressant skrivet om kritik.
Synd att konsten ska bli kritiserad och betygsatt då den slår olika för alla människor.
Men då kommer ju faktumet att konst har blivit en massvara, vi lever inte längre i början på nittonhundra talet där konst fortfarande var exklusivt (om det någonsin varit det).
Vi måste skärma oss från att överdosera oss mot känslor och information, därför betygsätter och kritiserar man.
Mycket kort skrivet men jag hoppas att min åsikt kom fram.
Sant, visserligen. Jag förstår behovet människor har av att betygsätta, lista osv (High Fidelity, någon?) för att det hjälper oss skilja agnarna från vetet. Jag är själv rätt duktig på att spontankritisera folk här på bloggen, men jag tar ju inte betalt för det. Kan det vara så att "those who can't do - write reviews"?
Du är ju själv i en industri där man blir kritiserad, hur skulle du må om Orvar S sågade dina grejer?
Jag håller helt med dig om att man är sin egna hårdaste kritiker. När Bild och Bubbla kom och jag upptäckte att de recenserat Anima skrek jag, tejpade över recensionen med postitlappar, ringde en massa och beklagade mig, och kunde inte läsa recensionen förran syrran läst den först och sagt "det var inte så dåligt". Det roliga var att jag tänkt ut precis allt jag tyckte att jag kunde stå för var fel, eftersom jag erkände det själv, och just det fick hon med. Men hon avslutade uppmuntrande, så, klad Stef.
Ibland funderar jag dock på att kritisera mina serier under annat namn. Jag vet inte varför.
Men jag är som du, ena dagen är det
DÅLIGT DÅLIGT DÅLIGT!!
och andra dagen är det
HAHAHA FANTASTISKT!!
Sen är jag väll lite på den andra sidan med, i och med att jag recenserar serier. Fast den enda då jag faktiskt fick dåligt samvete var ett debutalbum, det är lite svårare att rata än någon som vart med ett tag och tagit en del skit. Eller något som är översatt och upphovsmannen lär inte se min lilla text.
Att sätta betyg är förresten rätt värdelöst. Att skriva en text om vad man tycker är en grej. Att försöka sammanfatta detta till en siffra är en annan.
Stef:
Jo, du vet ju hur det ligger till ang själva skapandeprocessen, men får ni instruktioner för hur ni ska gå till väga när ni recenserar för B&B? Eller är det helt fritt, för man kan ju tycka att om man är serietecknare själv kan ju viss jävighet infinna sig när man recenserar.
Text är ju betydligt mer förlåtande och tillåter mer nyanserade "sågningar" eller, om man har tur, hyllningar.
Fast jag är en rätt hård brud, ju. Så jag är faktiskt mer inne på siffersystemet. Mer definitivt, på nått sätt. Men...smaken är ju som baken...
Här är ett av de bästa citaten jag vet när det gäller att skapa något som man sedan får kritik för:
"One of the most terrifying aspects of publishing stories and books is the realization that they are going to be read, and read by strangers." (sagt av Shirley Jackson, och om man vill veta vem hon är och vad citatet syftar på kan man läsa mer här).
Saken är den att när man är kreativ och försöker skapa något mer eller mindre konstnärligt (målningar, berättelser, serier, musik eller vad som helst) finns alltid risken att det hamnar framför ögonen på någon som verkligen inte fattar vad det handlar om, och inte ens är den typ av person man riktat sig till. I värsta fall kan den här personen vara en recensent som för ut sin åsikt i det offentliga, med risk för att personer som aldrig ens sett verket i fråga kommer att bilda sig en förutfattad mening på grund av den här personens åsikter. Nu finns det ju förstås negativa recensioner som är berättigade, men problemet är väl egentligen inte recensionerna i sig utan risken att folk ibland litar mer på dom än sina egna åsikter. En recension är egentligen bara till hjälp om man är väl insatt i recensentens smak, och vet hur den förhåller sig till sin egen.
Jag har själv varit med om att bli recenserad. Vi tog det inte särskilt seriöst, men ibland suckade man uppgivet när det var skriven av någon som inte verkade fatta nånting alls. Då avreagerade vi oss genom att recensera recensionen, och klaga på alla faktafel, skrivfel o.dyl. som vi kunde hitta ;)
Andreas:
Underbart! Det där sista ska jag banne mig också göra.
Dock har det diskuterats mycket angående recensioner i min närhet just idag, och jag har fått en request: nämligen att jag borde börja recensera själv - här på bloggen. Lite sugen är jag ju, just eftersom den som önskade uttryckte att det vore så härligt att höra en så naken och ärlig recension som möjligt (läs; henom vet att jag kan vara brutal när jag tycker till om saker) speciellt när det gäller svenska serier. Och vem vet, nån dag när jag har lite som pågår i vardagen kanske jag författar nån sorts recension, men det är inte aktuellt just nu.
Hej! Det var jag som skrev recensionen. Det är nog lika roligt och läskigt att få sina recensioner recenserade som allt annat man skapar. Jag kan kanske svara på några funderingar här.
"Jo, du vet ju hur det ligger till ang själva skapandeprocessen, men får ni instruktioner för hur ni ska gå till väga när ni recenserar för B&B? Eller är det helt fritt, för man kan ju tycka att om man är serietecknare själv kan ju viss jävighet infinna sig när man recenserar."
Jag kan vittna om att jag iallafall inte har fått några anvisningar alls, annat än vad gäller struktureringen och typen av citattecken. (Vilket kanske inte är så bra, men B&B är ju inte så jätteprofessionell som tidning, och allt sker på frivilligbasis.) Jag har snarare utgått från vad jag har uppskattat respektive inte uppskattat hos de tidigare recensenterna på samma spalt.
Jag har själv fått mina fanzin recenserade där, både av en som inte förstod dem riktigt och av min egen syster som inte vågade säga något alls.
Folk som har blivit recenserade av mig har både klagat på att jag varit för hård, och att jag inte har sågat dem tillräckligt. Det är inte helt lätt att känna av hur olika tecknare vill bli bemötta, men jag försöker vara uppmuntrande mot dem som är unga eller nya och kanske har potential, och hårdare mot dem som har varit med längre och kanske just vill ha konstruktiv kritik, så att de kan få tips om vad de bör jobba på.
Det begränsade utrymmet gör förstås att det är svårt att ge alltför djuplodande kritik.
Just SIC/Rekyl var inte helt lätt att recensera, eftersom det var så många tidningar med så många olika bidrag. Då är det lätt att lämna en del serier okommenterade, och förfalla till kanske orättvisa generaliseringar av typen "våldsproblematik i pubertal tappning" ... Jag gjorde mig skyldig till båda.
Men hade jag inte gjort det skulle det kanske ha krävts en hel Avigseriespalt för bara SIC/Rekyl, och det fanns tonvis med andra fanzin från SPX06 som skulle recenseras. Helst innan SPX07.
"Kan det vara så att "those who can't do - write reviews"?"
Inte i fråga om Avigseriespalten iallafall ... Där är det snarare: "Those who have a too strong sense of responsibility and can't say no - write reviews." :o)
Det har inte direkt varit rusning efter att få skriva den spalten. Tyvärr - eftersom den är så viktig och enligt många en av de intressantare delarna av tidningen.
Sen är det väl ändå så att om man lämnar in sitt alster till recension (vilket ju inte alls är obligatoriskt) kan man inte förvänta sig något annat än att det ska bli ... recenserat.
Fast ni är ju så många bakom SIC/Rekyl att alla kanske inte visste om det.
Man ska inte glömma att konstnärer och kulturarbetare också är människor även om de förvandlas till "offentliga personer". Därför är det viktigt med respekt. Man kan inte gömma sig bakom "vi får recensera konstverk, det är ett vedertaget fenomen, det är vanligt i medierna". Det är att skylla ifrån sig. Att något är tillåtet gör det inte till något bra. Man måste vara medveten om att man sårar eller riskerar att såra någon när man skriver dåliga recensioner.
Tinet:
Jo, jag förstod att det var mycket att gå igenom (nämde det nog i bloggen) och jag tyckte bara att det var skitspännande att höra vad nån som inte är känslomässigt bunden till någon av de skapare som var med i SIC/Rekyl tyckte. Du prisade de som förtjänar det, ingen tvekan om den saken. Och som du säger, det var mycket att gå igenom.
Det var synd bara, att utrymme inte fanns till att ge ordentlig kritik bara, istället fick man bara förklaringar om vad våra serier handlade om (om det vet vi ju redan:P, fast det är ju inte till oss skapare som recensionen riktar sig till iofs...)
Men oroa dig inte, du ligger inte i farozonen för en review-review. Tackar dock för ditt väldigt utförliga svar, det var väldigt oväntat, blev positivt överraskad:)
Malin:
Kan inte riktigt hålla med dig där.
Grundkärnan i en bra recension ligger väl ändå i att lägga fokus på recensionsobjektet och inte skaparen? Naturligt går ju de där ofta väldigt hand i hand, men det är väl en fråga hurpass duktig man är som person att distansera sig från vad man gör och vem man är, när man blir recenserad?
"det är väl en fråga hurpass duktig man är som person att distansera sig från vad man gör och vem man är, när man blir recenserad?"
Visst är det det. Men som recensent vet man ju inte på förhand hur tunnhudad den vars verk man recenserar är.
Därför har jag alltid undvikit att recensera svenska nykomlingar. Det är visserligen en smula fegt av mig, men jag har alldeles för lätt att få för mig att jag förstör någons liv med en hård recension, så det är helt enkelt bäst för mitt känslomässiga välbefinnande att låta bli.
Göran:
Väldigt omtänksamt av dig, det måste jag säga. Men det som inte dödar, härdar - har jag lärt mig:P
"[...]det är väl en fråga hurpass duktig man är som person att distansera sig från vad man gör och vem man är, när man blir recenserad?"
Hej igen, ja, visst hjälper det att vara konstruktiv om man inte känner för att krossa någon eller göra nån onödigt illa. Vad jag ville säga var att man måste vara medveten om att man kan såra någon genom att skriva okänsliga saker om deras skapelser och man kan inte skylla ifrån sig om någon blir sårad och säga att "de gett sig in i leken". Det är ju ändå ditt ansvar. Jag är alltså nere och diskuterar på det rent medmänskliga planet.
Malin:
På det rent medmäsnkliga planet, ok.
Men...jag tror ju ändå att själva recensionen blir dålig om man tar för mycket hänsyn när man väl skriver.
Om man nu känner att samvetet blir alltför tyngt kan man väl höra av sig till skaparen och säga "det är inte du...det är dina serier"?
Det förklarar varför jag inte är någon bra recensent.. :-)
Post a Comment