Kids.

Där har ni sida 1 och 2. Utan text. Inga spoilers här inte... Sida 2 är inte riktigt klar än, ruta 2 har fortfarande detaljer som saknas + div småpill.

DET SNÖAR!

Vaknade av att ljuset i min lägenhet inte var det gamla, vanliga höstdassljuset utan (och efter att ha levat i hela 22 år så lär man sig att känna igen det här ljuset...SÄRSKILT eftersom man är Norrlänning to the core) SNÖ!!!
Det har snöat typ 15 cm under natten!! WIIIIII!
Fattas bara att Hanner kommer till skolan, så kan vi leka Narnia ihop:)
Han är ju snarlik Mr. Tumnus.

Jo, igår var jag och klasskompisen Angelika in till Gävle för lite sko och jackshopping.
Resan började bra, vi kom till tåget (kom fram till att det går ju så mycket snabbare att åka tåg till Gävle, så vi satsade på det.) Under resans gång träffade vi en etta att samtala med. MEN, av någon anledning blir ju folk lite deprimerade på hösten (och om man ska tro ryktena ligger ju Hofors med omnejd rätt högt på antal själmord per inevånare i Sverige) så...vi fick en "hoppare".
Lustigt - om man får använda såna ord i det här sammanhanget - eftersom Tim berättade att hans tjejs syster råkat ut för samma sak, dagen innan på väg till Gävle.

Sidenote: Varför väljer människor att ta livet av sig på sätt där de VET att de utsätter andra för sina hemskheter?

1) Föraren av tåget. Ska denne behöva ha ett antal liv på sitt samvete när pensionen kommer, bara för att folk inte orkar leva längre?

2) Personer som tar livet av sig bör ju veta om hur frustrerade och känslokalla människor som är mitt uppe i att ta sig från punkt A till punkt B blir? De kunde inte bry sig mindre om hur dåligt personen i fråga mådde. Vad de bryr sig om är hur lång tid det tar att skrapa bort vederbörande person från tågrälsen (och loket...)

Så varför utsätta sig för detta? Det finns, om man nu väljer att göra slut på sitt lidande (vilket jag inte är emot på något sätt, ditt liv är ditt, ingen annans, do as you please) så många andra sätt att ta det på utan att utsätta främlingar för psykiskt lidande/frustration/ilska.

Iallafall så får vi (efter lång väntan) en ersättningsbuss som som ska ta oss in till Gävle.
Och som alltid, får jag en full narkoman till sätespartner.
(ni vet, det finns folk som drar till sig "såna"... well, I'm one of those...)
Han verkade harmlös, och var säkert det, men när han berättade hur han just blivit utsläppt efter 10 år på kåken kan man inte hjälpa att känna en liten klump i magen. Men, han var inte hotfull på ngt sätt. Så på så sätt var det ingen fara. Men när han berättade att han var kallad till domstol för att dom skulle förkunnas och han skulle dra till Finland istället... Vad fan gör man?
Han berättade att han suttit inne för bankrån, värdetransportrån och mord.
OCH att han knarkat hur mycket som helst med Sveriges sportelit. Bl a en väldigt lustig anekdot om J-O Waldner. Så det kan gå. Lustigt hursomhelst.

Black Hole

Började läsa det fantastiska albumet igår och blev klar imorse. Kalle ringde på, och jag öppnade med boken stadigt i min hand, yrvaken och inte särskilt pretty. Hanner berättade sen att Kalle sagt att jag såg "besatt ut". Men det blir lätt så.
Otroligt vackert illustrerad och fascinerande berättelse. När man sen vet att det tog TIO år för killen att göra den, uppskattar man den ännu mer.

Det är det som är nackdelen med serier. Folk tänker sällan på att det faktiskt TAR tid att göra dom. Att någon sitter timme efter timme, i mörkret, koffeinstinn med pennan krampaktigt i hand. Att det är något man gör på en kafferast.

Jag läste något i somras som gjorde mig lite förbannad på Loka Kanarps blogg.

Där hon skriver att hon ritar 90% för äran och 10% för att hon gillar det. Att hon aldrig sitter och ritar för att det är kul. VA!?

Okej, Loka. Ambition är bra. Det har jag med.
Men med den inställningen som Loka har, så kan jag inte hjälpa att det knyter åt i magen varje gång jag ser hennes serier. De är jättefina, handligen känns lite tunn ibland bara...
Men eftersom jag umgås varje dag med människor som verkligen BRINNER för seriemediet och skulle kunna kapa av sig en fot för att bli publicerad lika ofta som henne!
Hon har ju för fan släppt ett eget album.
Men skulle Loka lägga ner 10 år på en serie? Jag tror inte det. Då krävs det love.
(fast skulle jag det? haha, är så förbannat otålig, så det är nog tveksamt...)
Iofs känner jag inte Loka. Och avund är ju naturligtvis en stor del av det här blogg-inlägget.
Det kan inte förnekas. OK, jag erkänner. Det är BARA avund. Fine.

Men Sveriges serievärld är så förbannat begränsad. Och jag är inte Galago-material.
Och jag tecknar ju inte manga heller. Jag KAN men jag VILL inte.

Då är det bra att SIC finns iaf. Ett sätt att få ut mina grejer på.
Har nästan tuschat klart förstasidan till "Kids". Ser faktiskt inte så dåligt ut, om jag får säga det själv. Ska posta den här imorrn.
Fick dessutom en lösning på hur jag skulle lösa voiceover-dilemmat som jag ställts inför med Kids, genom att läsa Black Hole.
Nej, tillbaka till ljusbordet snart.

Kiss 'n' hug!

Ladies Who Lunch (med Pirinen)

Jo, eftersom jag sover konstigt och inte riktigt håller reda på dagar så visade det sig att Pirinen skulle komma idag!

Väldigt ödmjuk och mysig man, den där Pirinen.
Rolig och tystlåten. Bajshumor blandat med en sofistikerad sida. Ville be om autograf, men tordes inte. VARFÖR vågade jag inte be om det!?! va?

Vi åt lunch med honom-Hanner, Egil, Kalle, Olle och jag. Och skolans rektor, Johan. (jag åt fisk, Pirinen åt korv)
Sen kom han förbi min ateljé och berömde mina tajta linjer. Det kändes bra.

Under föreläsningen ritade jag den här bilden. Den började som en egen version av "Flicka med pärlörhänge" som sen skulle sitta vid skampålen och sen blev jag helt psychadelic av Pirinens konstnärsprat. "Som att hans ande uppfyllde min varelse". Höhö. Eller nåt. Serieveckan på Gävles Bibliotek börjar imorrn. Jag ska sitta där på onsdag och se söt ut och kanske klottra lite. I dunno. Vi har inte direkt fått några anvisningar. Bara tröjor vi ska ha på oss. Kom och säg hej, vettja.

Kids (Rise from the ashes)

Jo, eftersom min barnbok blev det fulaste jag nånsin gjort
(på allvar... det är faktiskt så. INGEN får se den.)
känner jag att jag behöver en liten..."paus" från mig själv.

Och det tänker jag göra genom att lägga tarot-serien på is,
och göra serien "Kids" istället, som min polare Jon skrivit manus till. Satte mig ner och började skissa på första sidan idag, och slutresultatet ser ni till vänster.
Och det, mina kära vänner, är nog den nogrannaste skiss jag NÅNSIN gjort.

Gillar inte att göra skisser (min grej är lätta skisser, typ "här är en boll, det är huvet, lite pinnar till armar - klart!")
Men eftersom det inte är jag som skrivit manus till det här känns det som att jag måste vara mer genomtänkt och organiserad.

Hanner (http://Hanner.fetalines.se ) som är chefsredaktör för SIC och en nära vän, (som dessutom gör en cameo i min senaste serie i Skellefteguiden - killen i grönt...) sa när jag berättade hur jag tänkte göra att:

- Jag tror inte att du kommer att klara det. Samarbeten är inte din grej.
Du är för stor individualist för det.

Sant kanske, men jag tror att det här blir bra. Faktiskt. Så länge Jon kommer med invändningar och så. Dessutom är manus så bra att det känns som att jag vill göra det rättvisa.
Tänker nog göra den helt i svartvitt, inga gråtoner whatsoever and if so, bara laveringar..
Kan bli skitsnyggt.

Annars? Jo, Joakim Pirinen kommer hit nästa vecka. Likaså lillasyster Reneé.
Så det är kul att ha ngt att se fram emot på så sätt;)

En lustig sidenote:
Reneé nämnde att två personer som läst senaste serien i guiden inte visste vad en latté var.
Hahahahahahaaha!!!!

"Det känns så moraliskt korrekt att se dig teckna en dildo, Elin. Typ 'DET var på tiden'! Jag vill se din dildo I DN"

Säger Björn när han ser en av mina barnboksillustrationer.

Owned by Life.

Alltså, ok, jag FATTAR att smak är något jävligt individuellt. Det gör jag verkligen. Men.

Kanske är det min hybris som förstör för mig?
Att när jag känner att något jag gjort är så JÄVLA GRYMT... att det kanske är crap?
Kan det vara så?

Jag kan ta ett nederlag (kanske gnäller lite i början, men)
så länge det faktiskt är en värdig vinnare i slutändan.
Ska någon slå mig är det fan bäst för dem att de whoppar mitt ass ordentligt! Annars blir jag ju bara förolämpad.

Och så är ju fallet ang. Hultsfred. Gick in på Rockpartys hemsida igår för att kolla vem som vann.
Dan Berglund heter han.
(http://www.danb.se)

Jag vet inte. Rockparty kanske inte gillar magra, långhåriga rockers... Eller orange? Eller skog? Eller relativt färdiga koncept överhuvudtaget?

Ok, jag har inte sett Dan B: s faktiska bidrag. Det kanske är grymt? MEN... de där små djuren med penisar i trynet på hans hemsida blev till en GIGANTISK nagel i ögat på mig.
Varför? Varför? Varför?
Det är fan bäst för honom att han gör något grymt... För... Jag gillar verkligen mitt bidrag.
Och jag är inte 5. Eller överkänslig. Jag har bara grym smak. Det är ett faktum.

Famous Boyfriend

Har äntligen fått manus till SIC#5 klart.
Och det slutfördes genom en slump, faktiskt.

Satt och snackade med Teddy och slängde iväg lite ideér, och vips!
Ett schysst avslut. Och ingen behövde dö den här gången;)

Riktigt nöjd med slutet och jag kommer att använda mig av 2 tarotbilder till. Jag älskar verkligen att göra om dom. Det är skitkul!
(och att de blir snyggare än orginalen gillar jag också)

Lägger upp en bild på det läckraste som gått i ett par byxor...
Nämligen Mattias. He's just so...manpretty.

Puss och kram alla barn! lägger upp sida 5 imorrn.

Dagens låt (förmodligen veckans, månadens even!):
METRIC - The Police and the Private

Sida 3 - som utlovat.

vette fan om det är någon som läser den här bloggen överhuvudtaget, men jag får väl inbilla mig det iallafall.

Andreas har inte installerat de fonter jag vill använda, så det är däför serien saknar text just nu, men förhoppningvis räcker det med bara bilderna just nu. Den svarta rutan ska det BARA vara text i. De är ganska talande av sig själva... lite problem med manus till den serien just nu.

Kommer inte på ett smidigt avslut och jag kan ju inte döda nån av huvudpersonerna som vanligt. Men det löser sig nog.

Var in på Rockpartys hemsida och det visar sig att vinnaren av Illustrationstävlingen skulle annonseras den 2 oktober.
Vilket innebär att jag inte vann. Fittigt värre.

Saknar Mattias. Hatar perspektiv. Borde äta något.

Dagens fanmail

Kollade förgäves min mail för svar från Rockparty, men ingalunda hade jag fått något.
MEN en ljuspunkt uppenbarade sig i min inbox! Ett mejl från en kille som heter Andreas.

Som skrev:

Tjena,
ibland blir man glatt överraskad.
När jag bläddrade igenomSkellefteguiden hos en polare igår hittade jag en serie i den –
detvar glada överraskning nr 1.
Och den var BRA också – det var gladaöverraskning nr 2.
Såpass bra att jag känner att jag måste skriva ochtala om att jag gillade den skarpt,
trots att det bara var enhalvsida. Fast jag hittade AIK-serien på nätet också,
och den var likabra så jag tror inte jag är för tidigt ute med mitt beröm.
Härlig fart på teckningarna och rapp dioalog, det gillar jag.

Keep up the goodwork! Blir det nåt mer för Skellefteguiden
(eller nån annan tidning för den delen)?

Och trots att jag bara fått i mig en och en halv kopp kaffe blev jag naturligtvis så till mig i trosorna att jag skrek rätt ut av förtjusning.
Jag vet att hybris är gudarnas straff men det skiter jag fullständigt i.
Nån därute gillar det jag gör och något mer smickrande får man fan leta efter.

SÄRSKILT eftersom jag på bag in box-kvällen hemma hos mig i lördags, blev aspackad, for till Depå (vilket innebär den 9e cirkeln i diskotekväg) och bara EN kille raggade på mig (vilket var illa nog)
sen får jag veta av Klara att killen dessutom är HALVBLIND. Så snygg är jag, liksom.

Därför känns det jävligt bra när nån faktiskt tar sig tid att skriva ett litet mail och förgylla fröken Jonssons dag.

Är nästan klar med sida 3 till SIC. Känns jävligt bra. lägger nog upp den här imorrn när tuschet torkat ordentligt. Mycket svart ska det vara... Damn you Mike Mignola.
Och Rockparty, om ni ser det här: Droppa ett mail är ni snälla så jag slipper gå ovetandes, mmmkay?

Smakprov

En ruta från min nästa serie till SIC, dvs nr 5 i ordningen.
Jag är värdelös på att blogga, det vet jag, men jag ska försöka shapa upp mig på det området.

Iallafall, serier baseras på en dikt av min sköne vän Jon.
Väldigt fritt baserat, ska sägas.
Mycket surrealism och drömlika sekvenser blir det.
Mycket symbolik unt shit.

Försöker inspireras av Mike Mignola så mycket det bara går,
men man vill ju inte överdriva, men vadfaan. Mannen är ju ett geni.

Fick dessutom del två av The Walking Dead igår!
Tråkigt att han byter tecknare, men...vad göra?

Ska försöka knåpa ihop en t-shirt design av den här tarotbilden också, tror jag. Nu när jag kan hantera vektor lite bättre.

Keep on rocking in the free world. Eller whatever.
Bag in box-kväll at my place, ikväll.

Snygg OCH framgångsrik

Har just blivit publicerad I Skellefteguiden.
Känns jävligt bra. Fått mitt första fanmail och så...

Lite krångel blev det dock.
De sa att jag antingen kunde göra om den prov-serie jag först skickat in så den passade deras format,
ELLER göra en ny."Om något typiskt Skellefteå. Typ AIK."

Sagt och gjort. Jag gjorde en serie om Skellefte AIK.
Lämnade in den den 20:e som det var bestämt.
MEN dagen innan de går till tryck
(började dagen glad som en lärka och dansar runt i 1 ½ timme till Queen i lägenheten) ringer Mikael och säger att som ansvarig utgivare KAN han inte ta med min AIK serie.
Av rädsla för att förlora sponsorer.
Så stressad som en skållad apa börjar jag rita om min första serie.

You be the judge: AIK eller inte?